Vad jag har på mig – Olof Nithenius

"Vad jag har på mig" är tillbaka och idag är det ett bekant ansikte för Manololäsaren. Det är mångsysslaren och medarbetaren Olof Nithenius som berättar vad som inspirerat honom till dagens klädval.

Redaktionen | Publicerad 2015-11-02 11:02 | Lästid: 5 minuter

Introduktion

Mitt namn är Olof Nithenius. En gång i veckan kan ni läsa en text jag skrivit här på Manolo. Vid sidan av detta frilansar jag som skribent inom klassiskt mode och är bland annat en av redaktörerna för Plaza Uomo.

Min huvudsakliga sysselsättning är dock något helt annat. Jag arbetar som mellanchef på en svensk storbank. Jobbet på bank har historiskt sett krävt en ganska formell klädsel vilket passat mig bra då jag har ett osunt stort intresse för välklätt herrmode. Dock har min egen stil ändrats sedan jag för 10 år sedan började min karriär. Det är allt mer sällan jag går klädd i mörk kostym, något som jag i början gjorde varje dag. Numera blir det oftast udda kavaj och byxor som gäller samt bruna skor. Slips bär jag dock varje dag, någon jäkla ordning får det vara trots allt…

Intresset för mode har nog alltid funnits i olika former. Jag minns dock exakt när vurmen för den klassiska stilen började. Jag gick i åttonde klass och fick Bernhard Roetzels bok Gentlemannen i present. Boken som innehåller mycket brittiskt mode fick mig också att börja drömma om skräddarsydda kläder och om London, en stad som har kommit att betyda mycket för mig både stilmässigt och socialt. 20 år gammal besökte jag London för första gången och blev frälst. Sedan dess har det blivit Master-studier i juridik och 3-4 besök om året. Jag gillar det brittiska arvet men kan tycka att det ibland är lite för stelt, konservativt och tråkigt. Jag föredrar brittiska tyger och den lite rustika känslan men ser helst i vad italienarna kallar Stile Inglese. Det är en klassiskt italiensk tolkning av en brittisk look. Så ser jag också på min stil. En mjukt skräddad kavaj från Neapel men i ett tweedtyg från Irland. En lite yngre siluett och mer lekfulla drag i färger, mönster och kombinationer.

Jag är oerhört tacksam för att få jobba lite med mode och framförallt för att jag har lärt känna så många fantastiska personer. Jag har de senaste åren fått vänner från hela världen vilka alla inspirerar mig rent stilmässigt. Förutom från Andreas Weinås som på ett naturligt sätt kommit att bli en av mina närmsta vänner och vapendragare så hämtar jag inspiration från skribenten Bruce Boyer, Michael Hill som driver Drake´s London, killarna på The Armoury och Skoaktiebolaget för att nämna några. Lika viktigt som ett stilfullt yttre är ett elegant inre och alla personer som inspirerar mig stilmässigt har också sympatiska personligheter och är genuint trevliga. Få saker kan förstöra en helhet, oavsett hur välklädd man är, som om man har en tråkig uppsyn och för mycket attityd.

Kommentar till klädseln

När jag fick frågan om att vara med här för att beskriva min stil och klädsel kände jag att det var viktigt att visa något som verkligen speglar just min stil. För numera klär jag mig väldigt mycket för min egen skull för att känna mig bekväm. Att helt enkelt trivas i det jag bär och lyssna mindre på andra och mer på mig själv.

Kavajen jag bär speglar det jag ovan beskrev som Stile Inglese. Den är måttsydd hos Gaiola Napoli efter att ägaren tagit mina mått och sparat dem. Deras stil är mycket mjuk och ledig vilket passar ett grov tweedtyg som detta från Molloy & Sons väldigt bra. Jag älskar Donegal tweed och det liv kavajen får tack vare alla färger och invävda fläckar.

Byxorna jag bär är klassiska flanellbyxor som vi lät sy upp hos skräddaren Thom Sweeney i London. Tyget är Fox Bros ikoniska mellangrå flanell och enligt mig den bästa flanellen i världen! Detta är den typ av byxa jag använder mest från oktober till april och funkar till det mesta.

Skjortan syddes upp för några år sedan hos Emmett London i ett lite grövre oxfordtyg. Just oxford är nog det typ av skjorttyg jag bär oftast, ett tunnare pinpoint för lite mer dressade utföranden och grövre oxford när jag klär mig ledigare. Är speciellt förtjust i denna krage som gör sig riktigt bra med både slips och uppknäppt.

Jag bär både slips och näsduk i stort sett varje arbetsdag. Det är ett av de få kreativa uttrycken jag kan använda mig av. Att kombinera material i kavaj och byxa med mönster på skjorta, näsduk och slips och förhoppningsvis få allt att harmonisera är ett nöje varje morgon. Drakes London står för 90% av mina accessoarer. Det är deras kombination av ett brittiskt arv, makalöst hantverk och ett lekfullt och modernt förhållningssätt som blickar mer framåt än bakåt som tilltalar mig.

Skor är att stort intresse för mig och i ärlighetens namn har jag lite för många hemma…(enligt min fru). Känslan och doften när man första gången öppnar en skokartong är underbar. Bootsen jag har idag är ett par jag specialbeställt från Edward Green. Det är en så kallad balmoral boot och modellen heter Shannon. Den är halvdressad till utförandet och gör sig extra bra till flanell och tweed. Min modell är gjord på den lite rundare 202-lästen och i färgen burgundy antique. Jag bär nästan uteslutande skor i olika bruna nyanser.

Klockan på bilden trivs jag mycket bra med och är för mig precis lagom exklusiv. Det är en Longines från deras Heritage-serie och en nyversion av en klassisk 60-talsmodell. För att liva upp den lite har jag ett brunt strutsband från Hirsch till den. Klassisk och tidlös (Göteborgsvits…) vilket passar mig bra.

I och med att jag har varma byxor och kavaj så klarar jag mig ganska långt ner på köldskalan med en tunn och praktisk regnrock som denna varmt kanelfärgade från Private White VC. Mina attiraljer bär jag allt som oftast runt på i denna gröna totebag. Jag har varit med och designat den ihop med min kära vän Per Mivér och tillverkaren Frank Clegg Leatherworks. Per tycker att grönt passar mig bra eftersom det bryter av mot min enligt honom annars rätt så "gubbiga internatskole-look". Tack Per!

- Olof Nithenius