Vad jag har på mig – Bruce Boyer

"Vad jag har på mig" går vidare med en av vår tids främsta stilskribenter nämligen Mr Bruce Boyer. Bruce är utöver en briljant mode- och stilskribent, en av de bäst klädda män i våra ögon med en sund och inspirerande syn på klassiskt herrmode.

Olof Nithenius | Publicerad 2015-12-21 14:21 | Lästid: 3 minuter

Introduktion

Mitt namn är Bruce Boyer och jag har varit en modejournalist i över 40 år. Jag var moderedaktör för Town & Country Magazine i 15 år och har skrivit för Vogue, Esquire, The New Yorker, The New York Times, och The Rake för att nämna några. Jag har skrivit fem böcker samt ytterligare fyra ihop med andra personer. Min senaste bok som gavs ut av Basic Books i septmber 2015 heter True Style. För närvarande arbetar jag med en historisk studie över manligt mode under 1900-talet.

Kommentar till klädseln

När jag betraktar dessa bilder av mig själv, vilket jag gör med ett kritiskt öga, så bekräftas vad jag länge har trott; att jag vare sig är modemässigt rätt eller fel, att mina kläder sänder ut det budskap jag vill förmedla och att jag är bekväm i det jag bär. De återkommande teman jag kan se i min klädsel är

1. En förkärlek för tweed, flannell, kashmir och andra grövre tyger.

2. En tendens mot en mer konservativ smak.

3. En stil som i grund och botten är anglo-amerikansk men med ett litet försök till italiensk livlighet.

4. En kärlek till gamla kläder.

På den första bilden bär jag en grön tweedkavaj i 18 oz tyg från väveriet Porter & Harding samt grå flannellbyxor i 14 oz tyg från Smith Woolens och dessa var båda gjorda för mig för flera år sedan av Londonskräddaren Steven Hitchcock, en mästare på den mjukare konstruktion av skräddat som jag föredrar. Jag avskyr en för arkitektisk approach till skräddat eftersom det inte passar min kropp särskilt väl och det sällan är speciellt bekvämt. Jag föredrar därför grövre tyger men med en lättare konstruktion. Skjortan är en buttondown från Brooks Brothers avdelning för måttsytt. Kragen, manschetten och knäppningen är sydda utan mellanlägg. Den oknäppta skjortkragen är en vanesak men härstammar från något jag hittade på som ett uttryck under min ungdom. Den ärmlösa västen i kashmir, ullslipsen och näsduken i siden/ull kommer alla från Drake´s London. Skorna i scotch grain och wingtiputförande kommer från Edward Green och är 25 år gamla nu.

På de andra bilderna bär jag ett annat par skor från Edward Green i wingtiputförande och cognacfärgat kalvskinn (dessa är 30 år gamla). Scarfen är i ull/siden från Drake´s. Rocken är en kortare covert coat med mollskinnskrage och plockades hem av mig för ungefär 20 år sedan från Turnbull & Asser i London. Jag gillar den eftersom den är slitstark, varm och bekväm (generös nog att bära över det mesta, och har en massa praktiska fickor). Det en tillräckligt dressad modell att även bära i stan.

Jag erkänner att mina kläder är en aning gammaldags och skrynkliga, men jag är också lite gammaldags och skrynklig. Det är också ganska uppenbart för mig själv att jag inte ändrat min stil speciellt mycket sen jag var ung. I ett tidigt skede experimenterade jag lite genom ett antal sätt att klä och uttrycka mig och bestämde mig för att försöka bygga en garderob av god kvalitet, konservativ och med relativt lediga plagg som skulle passa det liv jag ville leva. Trots stilmässiga revolutioner, påfågel-revolutionen från 60-talet, hippelooken från 70-talet, designertrender, italiensk high-fashion och allt annat, så han jag varit relativt konsekvent i min egen smak. Jag rekommenderar inte detta förhållningssätt, men det fungerar för mig.

- Bruce Boyer