Tack för mig!
Jag minns inte exakt men det är nog lite drygt fem år sedan jag skrev min första text här på Manolo. Det var otroligt nervöst och den svåraste jag skrivit, fram tills nu. För detta min sista text är ännu svårare. Det känns lite sorligt att tacka för sig och lämna något man gillar så pass mycket. För att använda en sliten klyscha så skall man sluta när man är på topp. Det får därför bli nu.
Anledningen är egentligen två. Jag vet inte exakt hur många texter jag skrivit genom åren men det närmar sig nog 300. Efter detta blir det svårt att få den inspiration som krävs för att hålla den nivå som jag vill och som jag vet att ni förväntar er. Jag vill helt enkelt inte att kvaliteten skall bli lidande, Manolo betyder för mycket för mig. För det andra så är tiden en trång sektor och jag får helt enkelt prioritera om.
Manolo kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och jag har min tid här att tacka för många ringar på vattnet som gjort att jag fått privilegiet att jobba med mitt störta intresse i form av stil! Jag kunde aldrig drömma om att när min gode vän Olof Enckell, som var den som drev Manolo före Andreas Weinås, frågade mig om jag ville skriva en gång per vecka om klassiskt mode så skulle det vara början på ett enormt äventyr. Ett äventyr som inneburit att jag tack vare att jag exponerat hela denna resa via Instagram fått över 63 000 följare. Att jag fått vara modell och ansiktet utåt för Harrods, blivit intervjuad och porträtterad hos FI How To Spend It, The Rake online och ett antal andra tidningar, fått möjligheten att skriva för ett flera tidningar, medier, butiker och varumärken. Viktigast av allt fått möjlighet att träffa helt underbara människor från hela världen. Personer med samma intresse och passion, vissa excentriska, andra lite tokiga, många väldigt ödmjuka, majoriteten synnerligen välklädda, och ett antal har blivit riktigt goda vänner.
Som ni märker är jag både känslosam och lite sentimental, det får ni ta. Jag använder överdrivet mycket superlativ. Allt har dock inte varit endast positivt. Jag skall ärligt säga att jag flera gånger varit oerhört trött på kommentarer och synpunkter i kommentarsfältet. Över tiden har jag lärt mig att tackla det men vissa gånger har jag blivit lite ledsen. Konstruktiv kritik är en sak och det uppskattar jag. Speciellt vad gäller språk etc. då jag de facto inte är journalist utan jurist och ekonom. En del kommentarer har dock varit minst sagt märkliga. Detta är något jag flera gånger diskuterat med andra. En mycket klok person vände på det och sa att jag skulle tänka så här:
"Att många av läsarna har så höga förväntningar, så höga tankar om er som skriver att de har höga krav och önskemål. Se det därför som något positivt att de tror så pass mycket om er att de förväntar sig något väldigt bra"
Detta är något jag tagit med mig och med detta sagt vill jag tacka för det förtroende och de förväntningar ni har som återkommande läsare och följare. Jag hoppas att jag åtminstone till viss del kunnat leva upp till detta.
Nu går jag vidare till nya utmaningar. Ni kommer fortsatt kunna springa på mig på Göteborgs och så ofta tillfälle ges Londons gator samt på @olof1982
Tack, återigen tack!
Vänligen
Olof
