Stilstudie – Preppy, IVY och Trad

Att jag skall ge mig på att försöka reda ut begreppen och visa på skillnaderna är något som inte är helt enkelt. Det finns nämligen inga rätt och fel. Om man betraktar gamla fotografier och läser på diverse stilforum på nätet, främst amerikanska, så går begreppen ofta ihop och folk tenderar att inte alltid vara överens vad som faktiskt är representativt för respektive stil.

Att jag ändå gör detta har att göra med att alla tre stilarna ligger mig varmt om hjärtat. Jag har här på Manolo tidigare berättat att jag började min modekarriär, om man nu får kalla den så, hos Ralph Lauren för snart 15 år sedan. Detta märke och deras stundtals förträffliga exploatering av en amerikansk New England och klassisk stil har betytt mycket för mig genom åren och jag vågar påstå att jag behärskar dess nyanser relativt väl. Trots detta vet jag att det kommer att finnas personer som har åsikter om mina tolkningar. Jag baserar mina egna tolkningar på långa diskussioner jag har haft med mycket kunniga amerikanska modeskribenter genom åren samt dåtida bilder från USA och universiteten under 40-70-talet.

Som nämnts ovan påminner stilarna mycket om varandra och en person med exempelvis en tydlig preppystil kunde mycket väl låna inspiration från både IVY och Trad. Det skall också förtydligas att dessa begrepp kom till långt efter stilarnas uppkomst. Det var inte så att en amerikansk student 1954 på något sätt bekände sig till subkulturen preppy. Begreppen har vi skapat långt senare för att homogenisera och kategorisera samt förstå olika stilar.

Skall man förenkla rejält så kan man rent utseendemässigt säga att preppy är den mest lediga och Trad mest uppklädda med IVY någonstans mitt emellan.

Preppy

För mig är preppy den mest avslappnade tolkningen av de tre. Det är nog också den vanligast förekommande stilen och så som vi ser den idag den mest kommersiella av dem. Själva stilen fick ikonstatus efter att Lisa Birnbach gett ut en bok 1980 under namnet Preppy - The Offical Handbook. Det var en bok skriven med glimten i ögat och viss ironi men som gjorde att stilen och begreppet fick enormt genomslag.

Å ena sidan är det ganska märkligt att genomslaget blev så stort och stilen väldigt populär, och å andra sidan inte. Det som gör det lite märkligt är att det är en ganska enkel och brokig, lite sportig stil med en del rätt ironiska inslag. Å andra sidan så har stilen vuxit fram ur USAs överklass på östkusten och det har historiskt sett ofta varit så att många inspirerats av denna kategori och vill förknippas med dem. Detta gäller alla tre stilarna idag. Sen har preppy kommit att bli ett sorts samlingsnamn för den stil som många varumärken exploaterat idag och livnär sig på. Det finns i både USA, Sverige och andra delar av världen ett antal märken som byggt hela sin identitet kring en dröm om de välklippta strandtomterna i The Hamptons och det ljuva rika livet i New England. Om man skall vara lite kritisk så har de idag blivit väl kommersiella och säljer idag en stil om hur man idag ser på detta liv inte och hur folket under mitten av förra seklet faktiskt såg ut. Jag har sett rätt många gamla foton av avsaknaden av pastellfärger och stora emblem med guldbrodyr är rätt påtaglig…

Jag personligen uppfattar stilen preppy som en mix av klassiska basplagg och lite avslappnade sportiga inslag. När jag skulle sätta samman en enstaka look så utgick jag ifrån tre viktiga preppyplagg: oxfordskkjorta (från Brooks Brothers), chinos och seglarskor. Sen adderade jag en enkel stickad tröja, ribbonbälte, en vintage Timexklocka i guld med randigt nylonband och en enkel kanvastote (från LL Bean, preppies använder bara LL Bean!) Sportigt och klassiskt ledigt.

Trad

Om preppy är mest avslappnat så är Trad det mest uppklädda alternativet av de tre. En lite intressant sak kring denna falang är att den trots att den är relativt dressad så är det små nyanser som gör den väldigt ledig och lekfull. Det var så den startade. Man måste förstå förutsättningarna som rådde när stilen växte fram. Vi pratar om USAs överklass och övre medelklass under mitten av förra seklet. Det var en konservativ miljö med många klädkoder och pekpinnar. Trad växte fram bland unga män i denna miljö som ville vara lite mera moderna och ge sin stil individuella inslag fast inom accepterade ramar. Detta kunde enklast ske genom att exempelvis använda lite mer bjärta färger, vågade mönster och lekfulla accessoarer. Det var alltså stilen för en välvårdad rebell på sin tid. Tänk er tredelade seersucker kostymer med en färgglad slips, stråhatt och vita bucks på fötterna. Det var också nu man i USA och genom dessa unga män började lägga slag på sina byxor. Det gav ett snällt intryck av att ha upprullade byxor fast på rätt sida den formella gränsen.

Idag är det många anhängare och nutida förstå-sig-påare som anammat stilen men gjort den mer konservativ och klassisk. Personligen uppfattar jag den som lekfullt klassisk och korrekt.

Vid min tolkning var derbyskor i ljus mocka, så kallade bucks, ett måste. Jag adderade välskräddade chinos med slag, linnekavaj, randig oxfordskjorta i buttondownmodell, en blå linneslips och linnenäsduk i vitt och blått..

IVY

Avslutningsvis hamnar vi i en stil som ligger någonstans mellan preppy och Trad rent utseendemässigt. Denna stil härstammar, precis som namnet avslöjar, från de elituniversitet som i USA kallas IVY League och som utgörs av Harvard, Yale, Penn, Columbia, Brown, Cornell, Dartmouth och Princeton. Den växte fram under 40-60-talet i USA och på skolornas campus. Det var en elitistisk och självsäker miljö vilket avspeglas i modet. Stilen är egentligen ganska diskret men ändå snobbig. Inte snobbig på så sätt att den är vulgär och skrikig, tvärtom. Den syftade istället att signalera en samhörighet till en skola och nivå som endast de som förstod, förstod. Det räckte och man behövde inte imponera på allmänheten. Man bar klassiska plagg så som chinos, manchester, tweed, cardigans och penny loafers, massor av penny loafers! Om det gick försökte man addera inslag som visade vilket college man tillhörde, vilket roddlag, tennislag osv. Detta genom diskret brodyr och exempelvis klubbränder.

Själva stilen fick stort genomslag i framförallt Japan. Detta mycket tack vara den legendariska fotoboken Take Ivy. Den gavs ut 1965 av tre japaner som besökte amerikanska universitet och fotade dess studenter i deras miljöer. Det blir inte mer äkta än så. Inget är tillrättalagt, detta är på många sätt ett facit över hur de faktiskt såg ut. Inte hur vi idag vill att de skulle ha sett ut för att det passar våra kommersiella syften eller fantasier bättre.

Detta har också gjort att stilen idag framförallt inspirerat moderna modemärken utan livsstilsambitioner. Den kan uppfattas som lite nördig och man ser shorts med tubsockar och loafers, kortärmade madrasrutiga skjortor, anoraks, chinos, harringtonjackor och beppehattar. Det var dock så det såg ut vare man gillar det eller inte.

I min tolkning blev det därför en vintage pulloverskjorta i oxford, midjekort jacka med klubbrandiga muddar (och madrasfoder), upprullade chinos, tubsockar och pennyloafers samt en totebag i läder. För att skapa en tidsenlig och autentisk look lyckades jag rota fram ett par gamla glasögon jag hade hemma med plastkant upptill och helt öppna undertill. Dessa var väldigt populära i USA under 50-60-talet.

Så tänker jag mig en student på Cornell 1962. 

Den största ikonen för stilen om man får ta sig friheten att slå ihop dem och generalisera lite, vilket borde gå bra då det alltså rör sig om nyansskillnader av samma sak, är JFK. Alltid JFK!