Stilstudie – Den randiga slipsen

När jag ser tillbaka på de slipsar jag samlat på mig under åren och försöker analysera vilken typ av slips jag oftast bär och har en extra nära relation till så får det nog ändå bli den randiga slipsen.

Därför tänkte jag idag göra en djupdykning beträffande klubb-, regements- och skolslipsen, ja kärt barn har många namn.

När det kommer till mode så hänger min fäbless för den randiga slipsen ihop med min förkärlek för det brittiska modet. För med så mycket annat inom klassiskt mode så har denna typ av slips sitt ursprung i England.

Jag skall inte sväva ut och berätta om slipsens historia och ursprung för det har funnits slipsliknande plagg i både romarriket och Kroatien liksom Kina långt tidigare. Istället tar jag avstamp i den moderna slipsens tillkomst så som vi bär den idag och idag med fokus på just den randiga.

Syftet med en randig slips är just att visa en tillhörighet. Detta har sitt ursprung i det militära där riddarna bar en viss färg på sin scarf och klädsel för igenkänning. Det är därför inte ologiskt att just de randiga slipsarna tidigt fick ett starkt gehör inom det militära i England för att visa just vilket regimenta man tillhörde. Detta sägs också ha påverkat själva randen som löper från vänster till höger uppifrån och ner och som sägs symbolisera "from heart to sword" i England.

Ett av de första exemplen på den randiga slipsens uppkomst sägs dock ha kommit ifrån universitetsvärlden och Oxford. Det lär ha varit runt 1880 när medlemmarna av det anrika Exeter college ombads att bära det randiga sidenbandet som fanns runt deras halmhattar med en slipsknut runt halsen istället. Nästan direkt efter detta lät de sy upp riktiga slipsar i siden i samma färg och rand varpå då alltså en av de första tillhörighetsslipsarna skulle ha fötts.

Vän av ordning vet dock att det ännu då rörde sig om föregångaren till dagens moderna slips som uppfanns 1924 när man kom på att skära tyger i 45 graders vinkel och dessutom sy ihop 3 olika stycken som utgjorde slipsmönstret. Innan 1924 bestod slipsen av ett enda solitt stycke tyg vilket gjorde livslängden ganska kort.

Hur som helst så tog alltså i stort sett alla anrika skolor, college, regementen och gentlemannaklubbar efter och införde sina egna randiga slipsar. En produkt för att markera samhörighet och indirekt status. För just status skall man inte sticka under stol med är en viktig aspekt i sammanhanget. Jag har själv bott i England och på nära håll sett detta. Vid fler än ett tillfälle har någon förstå-sig-på-are med tråkig uppsyn och snorkigt tonfall påtalat att jag troligtvis inte tjänstgjort vid Life Guards (min favoritslips med vinröd och marinblå rand) eller gått på Trinity College vid Cambridge.

Visst är det lätt att göra dessa "teoretiska" klavertramp om man som jag och många med mig väljer slipsar av estetiska skäl. Huruvida detta är rätt eller fel låter jag vara osagt, men jag personligen kommer inte sluta bära dessa slipsar för det. Jag kommer inte heller påstå att jag gått på en viss skola eller tjänstgjort vid ett specifikt regemente heller.

Jag nämnde ovan att ränderna går från vänster till höger på alla brittiska slipsar. I USA har det kommit att blir precis tvärtom. Detta har att göra med att Brooks Brothers som på många sätt varit en gigant där valde att skoja till det lite och inverterade ränderna så att de hamnade åt andra hållet. Andra amerikaner tog efter och nu är det så amerikanska slipsarna ser ut och som varje säsong finns i allsköns färger hos Polo Ralph Lauren, Brooks Brothers, Paul Stuart mfl.

Det går inte att ignorera Drake´s London i sammanhanget för när det kommer till randiga slipsar är de på många sätt en direkt tongivande aktör. Detta för att Michael Hill och hans anställda lyckats med bedriften att göra denna klassiska slips intressant även i nutid. De testar att göra den i nya material, färgkombinationer och inte minst kombinerat med plagg på ett sätt som gör den spännande och inte allt annat än gammaldags.

Personligen har jag valt att köpa ett antal klubbslipsar från E.G Cappelli ifrån italienska Neapel. Detta för att ägaren Patrizio själv är en vän av denna typ av slips och hela tiden lyckas köpa in spännande tyger som också går att få måttbeställda enligt mina specifikationer. På detta sätt lyckas jag förena mitt nördiga intresse för det handsydda och unika med det klassiskt randiga mönstret.

Man behöver dock inte spendera särskilt mycket pengar om man vill komma åt stilen. Ett mycket bra alternativ är att besöka webshopen Ryder Amies som är officiell butik för Cambridge och som för ca 30 GBP säljer alla slipsar som de olika collegen och klubbarna har där.

Vill man fynda slår jag även ett slag för att besöka eBay och söka på skolorna, universitetet eller regementena för att hitta begagnade och äkta randiga slipsar. En genväg kan också vara att söka på den irländska tillverkaren Atkinsons som är en av dem som troligtvis tillverkat flest randiga slipsar åt dessa.

Ibland kallas denna slips även för Repp Tie. En vanlig missuppfattning är att det skulle ha att göra med det repeterande randiga mönstret. Här förkommer två fel. För det heter faktiskt rep tie och det har inget med mönstret att göra utan tyget. Rep kommer från franskans namn för detta fina ribbade sidentyg. Kikar man noga så ser man de små ränderna/strukturen i tyget.

Avslutningsvis tänkte jag dela med mig av hur jag själv föredrar att bära den randiga slipsen. Jag ogillar att stå med pekpinne och säga vad som är rätt och fel, det är ju kläder vi talar om och inte vetenskap! Personligen undviker jag dock rutiga skjortor ihop med randig slips. Randig skjorta kan fungera fint dock om man vill ha mönster.

Helst har jag en enfärgad skjorta i blått eller vitt till den randiga slipsen. Detta kombinerar jag med flanellbyxor och kavaj. Om kavajen är i tweed och mönstrad tar jag en något mera diskret näsduk för att inte "stöka till det" med för mycket mönster även om det kan fungera. Är kavajen enfärgad så kan jag tvärtom tänka mig en stormönstrad näsduk.