Skräddarsydda byxor från Sartoria Corcos – Del I

Efter att ha inspirerats av min vän Gusvs9, som är en trogen kund till Kotaro (och ni kan läsa om här) beslöt jag mig för att även jag sy upp något via Sartoria Corcos. 

En fördel med just Sartoria Corcos är att han ett par gånger varje år besöker Stockholm för trunk shows. Sedan besöker jag själv Florens minst två gånger varje år för Pitti Uomo-mässan och möjligheterna till avprovningar blir därför goda. Något som skulle visa sig behövas med tanke på Kotaros extrema noggrannhet.

Kotaro är från Japan ursprungligen och började sin karriär i Osaka hos Ring Jacket när han var 18 år. Han utbildade sig i samband med detta till tillskärare. Detta ledde till att han lämnade Ring Jacket och gick vidare som lärling hos fler olika japanska skräddare. Han beslutade sig dock för att fortsätta sin utveckling i Italien och flyttade för 11 år sedan till Florens. Där jobbade han i fyra år hos en skräddare för att senare flytta till Neapel när han arbetade hos en annan i tre år.

2008 tog han det stora beslutet att flytta tillbaka till Florens och startade en egen firma tillsammans med sin fru. Sedan dess har denna doldis i skrädderivärlden förenat det bästa av japanska noggrannhet och precision med en italiensk estetik. Hans husstil vad gäller kavajer är tydligt florentisk och något mer uppbyggd än de neapolitanska med bredare axel och en lite lägre knappställning och gorget. Typiskt för den florentiska skräddarkulturen är att framstycket saknar så kallade insnitt eller front darts och kavajen har en tydlig delning under knappen vilket ibland benämns som open quarters.

Mitt första möte med Kotaro skedde alltså i Stockholm i augusti för lite över ett år sedan. Vid detta tillfälle tog han alla mina mått för både byxor och kavaj. Dagens text kommer dock fokusera på de byxorna han sydde. Jag valde att sy upp två par i två olika tyger ifrån hans prover. Det ena var ett ljusbeigt tunt bomullstyg med en härlig krispig känsla. Det andra paret var ett par så kallade cavalry twills i ljusgrå ull med tydlig struktur i.

Efter samtal med Kotaro så tyckte han att byxorna i bomull inte skulle ha side adjusters eftersom han tyckte att det passade bättre på mer dressade byxor. Byxorna fick därför ett slätt midjeband och med en elegant och lång knäppning. För byxorna i ull valdes dock side adjusters. Båda paren gjordes med ett enkelt frontveck och är relativt generösa i vidd mot vad jag normalt är vad vid. Midjan är relativt hög och tillsammans med vidden, frontvecken och en bra tillskärning så var tanken att få ett rakt och snyggt fall på dem. Fotvidden gjordes till 20 cm vilket är snyggt på en klassisk modell när de dessutom precis skall nå skorna. Jag är 193 cm lång vilket också så klart påverkar fotvidden då det gäller att få en harmoni i helheten. Är man 170 cm kanske 18 cm är snyggare och en person på över 2 meter väljer kanske 21 cm.

Med ett nedklottrat orderblad så åkte Kotaro hem till Florens och jag såg spänt fram emot första avprovningen 4 månader senare under Pitti Uomo. En stor fördel för mig vad gäller Sartoria Corcos är att de ligger i just Florens där jag befinner mig flera gånger per år. Att ha möjligheten att träffa skräddaren oftare underlättar processen med skräddarsydda plagg avsevärt.

När modemässan Pitti Uomo gick av stapeln i januari i år passade jag på att träffa Kotaro under första dagen för en första provning. I och med att jag stannade i 5 dagar så gick det att göra några justeringar för ytterligare en provning innan jag flög hem. Byxorna vid detta tillfälle var tråcklade men gav en bra känsla för hur resultatet skulle bli. En första reflektion från min sida var att de kändes mer klassiska i modellen än vad jag var van vid. Med detta menar jag att midjan var högre och vidden mer generös än vad jag normalt sett burit. Jag valde dock att lita på skräddarens omdöme vad det gällde byxans fall och snitt.

Efter detta besök gjorde Kotaro ytterligare ett Sverigebesök i mars. Tyvärr hade jag inte möjlighet att prova plaggen då utan fick ge mig till tåls ända till sommarupplagan av Pitti Uomo i juni, ca 6 månader efter min första provning. Länge kan tyckas men det är också en del av charmen med skräddarsytt mode, att låta det ta tid och långsamt växa fram.

Vid denna andra provning som i juni provades byxorna vid ytterligare två tillfällen med några dagars mellanrum och var i stort sett klara och skulle bara finjusteras. 

Som av en slump befann jag mig i Florens igen i augusti på semester och passade då på att prova byxorna som var helt färdiga. Personligen uppfattade jag dem som väldigt bra men Kotaro, perfektionist som han är ville inte låta mig få med dem hem utan ville göra några små sista ändringar. Istället bad han att få skicka byxorna hem till mig ihop med en kavaj som jag också sytt upp och som var färdig, men det är en annan historia…

Två veckor senare kom ett enormt DHL-paket med bud. Resultatet och min reflektion om slutresultatet kan ni läsa om här på Manolo i nästa vecka.