Reflektion – Varför tröttnar vi (inte) på vissa plagg?

Först och främst skall vi klargöra att detta är mina personliga tankar och åsikter. De behöver inte på något sätt vara samma för just dig som läsare men förhoppningsvis kanske det finns delar av det som kan kännas igen och kanske t om bidra till att minska eventuella felköp i framtiden. 

Jag skall också säga att jag förmodligen är mer petig med hur jag vill ha det än gemene man vilket kan leda till att ganska små detaljer blir helt avgörande om jag älskar ett plagg eller inte. 

Tyg/Material

Tyget är ett plaggs viktigaste ingrediens. Det är det första man ser, känner och kan uttala sig om. Här finns mängder med exempel på val där man mer eller mindre medvetet styrs kring rådande trender så som specifika färger eller mönster. Det skall dock sägas att av alla de kavajer, rockar och kostymer som jag inte längre bär är tyget ofta den minsta anledningen till att jag valt att låta dem vandra vidare. Om det beror på att jag har en mer konsekvent åsikt rörande vad jag gillar och passar i färgmässigt vet jag inte men även de lite mer vågade valen tenderar jag att uppskatta flera år senare. Det har i vissa fall t om varit så att jag önskat att jag sytt om plagget i samma tyg hos en annan tillverkare där jag kanske är mer nöjd med passform, snitt och detaljer. 

Passform/Silhuett

Det viktigt att skilja på dessa två punkter. Passform handlar om hur väl plagget är anpassat efter din kropp och silhuett snarare om hur man valt att leka med proportionerna. Exempelvis kan jag ha två kavajer från två olika skrädderi som skiljer närmare 2 cm i axelmått men bägge ha en enligt mig perfekt passform. Det handlar helt enkelt om att den ena tillverkaren har en husstil som vill förstärka intrycket av en bredare axel genom en något förlängd axelsöm. Så länge plagget är anpassat för detta så att formen och måtten i övrigt harmoniserar med bärarens kropp finns det i min bok inte något rätt och fel. 

Rörande passform och silhuett är det ofta framför allt det sistnämnda som fått mig att tröttna på vissa plagg. Det vanligaste är något så enkelt som kavajens längd; en detalj som tyvärr sällan går att korrigera i efterhand. Ett annat exempel är byxans livhöjd som inte heller går att höja i senare skede. Detta är såklart  tydliga tecken på hur trender även inom mer klassisk herrstil svänger genom åren. Så länge man verkligen gillar plagget och använder det när det inhandlas så anser jag dock att man fått valuta för pengarna. Det är omöjligt att veta exakt hur pendeln kommer svänga och än mindre hur man själv kommer utvecklas i sina preferenser. Det är bättre att köpa något man verkligen gillar idag än något man eventiellt kommer gilla om 10 år. 

Om vi tittar på passform så har man fördelen att den ofta kan anpassas efter tiden. Om man går upp eller ner i vikt så kan ofta en ändringsskräddare korrigera både kavaj och byxa. Här finns ett undantag om plaggen har tagits in utan att spara ev. sömsmån. Just detta hände mig med en vintagesmoking som togs in i fotvidden när den inhandlades. Tyvärr glömde jag att nämna för skräddaren att jag ville spara sömsmån för framtiden och när byxan smalnades av till 17.5cm kändes det fantastiskt de första åren men idag hade jag önskat att kunna lägga ut dem till åtminstone 19cm.

Även om passformen ofta kan korrigeras så är den enligt mig fortfarande helt avgörande för om man kommer bära plagget. En lite för stor eller liten kavaj kommer med största sannolikhet bli hängande till förmån för det man tycker sitter bättre oavsett om man gillar produkten i övrigt. 

Detaljer

En högst bidragande orsak till att jag själv slutar använda ett plagg kan vara något så enkelt som detaljer. Det kan röra sig om att axeln är för uppbyggd eller okonstruerad, slagen för breda eller smala, det är fel typ av fickor eller framför allt: att knappställningen hamnar fel. 

Just knappställningen är den kanske vanligaste anledningen att jag känner mig obekväm i ett visst plagg och det anknyter såklart till texten kring silhuett ovan. En kortare kavaj har i regel en högre knäppning för att inte förlora balansen och proportionerna. Det rent estetiska är en sak, där kan en aningen högre knappställning vara smickrande men jag känner mig sällan bekväm i det. Få saker kan få en att känna sig mer tjock än när knäppningen på en kavaj hamnar för högt upp. Det är tyvärr också en detalj som inte går att ändra i efterhand så även om det rör sig om mått- eller skräddarsytt så är det viktigt att verkligen vara noggrann med just den detaljen. 

Mycket av vad man gillar för detaljer går också att härleda till rådande trend där patch pockets och mjuka axlar totalt dominerat oavsett om det rör sig om en businesskostym eller ledig tweedkavaj. Här har man med måttsytt dock möjligheten att undvika eventuella snesteg om man tänker till vad det är man skall sy upp och vilka detaljer som passar bäst för just det plagget. 

Kvalitet/Konstruktion

Detta är ett område som kan framstå som väl snobbigt men faktum kvarstår: I vissa fall hade jag önskat att plaggen var i exakt samma utförande men från en annan producent. Jag nämnde det i början av texten angående tyget att man kanske verkligen gillar tyget och plagget kan se fantastiskt bra ut på bild men när man rör sig och lever i plagget kommer detaljer som tillskärning och konstruktion in. Ibland är det svårt att sätta fingret på vad det handlar om. Det kan vara en volymen i överärmen trots grunda fina ärmhål som gör att man kan lyfta armarna utan att hela kavajen följer med. Det kan också vara hur en riktigt duktigt producent kan pressa och forma kavajens kanvas med ånga och värme så att plagget har både volym och en smal silhuett. 

Sen är det ganska logiskt att dyrare tillverkare med finare konstruktion kommer sitta bättre och det är lite orättvist att jämföra päron och äpplen. Samtidigt kan jag själv känna att det vid flera tillfällen varit värt varenda krona extra när jag hittat en tillverkare som verkligen känns 100% rätt. 

Summering

Sist men inte minst vill jag nämna en aspekt som för många kanske är känslig men fortfarande högst bidragande och det är den egna fysiken. Att ha en balanserad kost och träningsnivå kan vara den bästa investeringen man kan göra för sin garderob. Jag talar av egen erfarenhet då jag som tidigare elitidrottare med 14 timmars träning/vecka var en ren 48:a och kunde äta i princip vad jag ville. Idag tränar jag fortfarande ett par gånger i veckan men på en klart lägre nivå och har i princip klivit upp 1-2 storlekar i nästan alla mått. 

Jag skall klargöra att det på inget sätt handlar om att jag tycker man skall leva ett liv uteslutande på kycklingfilé och broccoli eller träna 14 timmar i veckan. Jag talar endast om att hitta en balans mellan hur mycket man stoppar i sig och hur mycket man rör sig. Det är inte bara bra för livslängden av en garderob men kommer med största sannolikhet även få plaggen att sitta bättre. 

En annan aspekt är att även om en fin kvalitet och konstruktion kan göra mycket för känslan så finns det ingen garanti för att ett dyrt plagg per automatik blir en favorit. Potentialen är större men så är också valmöjligheterna inom mått- eller skräddarsytt. Jag tror nyckeln till ett plagg som håller över tid är den där gyllene medelvägen. Alla stilregler är inte relevanta men vissa av dem finns av en anledning och ämnar att lyfta fram respektive dölja bärarens fysiska styrkor och svagheter. Sen tror jag att man under en livstid lär känna sig själv och ens personliga stil blir mer etablerad. Svängningar beroende på rådande trender kan fortfarande finnas men de tenderar att bli mindre extrema.