Reflektion – Mitt stilmässiga 2016

När man pratar om hur ens stil förändrats eller utvecklats är det svårare än man tror att säga när en utveckling faktiskt började. Jag kan inte säga att det skett några revolutionerande förändringar från januari till december men vad jag tydligt märkt av är hur mina preferenser förstärkts från året innan. 

Den utveckling som kanske är tydligast är att jag föredrar mina kläder något större än tidigare.

Det är dels beroende på att jag de senaste 2-3 åren gått upp ungefär en storlek i kroppsmått men lika mycket vilken känsla jag föredrar i kläderna. Bland det värsta jag vet är känslan av en kavaj som stramar åt och som jag skrev i avslutande artikeln om smokingen från Linnégatan no.2 så är det finaste betyg en kavaj kan få att den känns rymlig men ser smal ut. 

Jag har under senaste året även insett att jag kan trivas utmärkt i byxor med 20cm fotvidd som jag för 3 år sedan uppfattade som alldeles för vida. Anledningen till det kan med stor sannolikhet tillskrivas den evigt svängande pendeln när det kommer till mode. Samtidigt har jag inget problem med att mina preferenser förändras. Så länge man är bär det man verkligen tycker om så är det för mig mindre viktigt hur dessa plagg kommer uppfattas om 5, 10 eller 20 år. 

I skoväg har svart för första gången på flera år åter börjat ta plats i rotationen. Jag älskar fortfarande bruna skor men har börjat inse att till vissa plagg och situationer är svarta skor är helt oslagbara. Detta har lett till att jag dubblat beståndet av svarta skor i garderoben med från två till fyra par. 

I takt med att jag i större utsträckning värdesätter volym (eller drape som britterna ofta kallar det) och längd i mina kavajer så är det ganska naturligt att även resterande plagg följer med i den utvecklingen. En sådan kavaj behöver helt enkelt ackompanjeras av ett par byxor som även de är något rymligare och längre för att bibehålla balansen i helheten. 

På tal om specifika mått så har jag under 2016 definitivt insett att man aldrig skall stirra sig blind på vad måttbandet säger när det kommer till ett plagg. Det har funnits perioder där jag varit övertygad om att en viss exakt kavajlängd är perfekt för mig för att sedan inse hur fin annan en kavaj i 2cm längre eller kortare utförande var. Det handlar helt enkelt om att titta på helheten, snittet och balansen. Ser det bra ut i spegeln så spelar måtten ingen roll.

Utöver passformen så har jag insett att jag dras mer och mer till grövre och tyngre tygkvaliteter. Dels för att dem faller i regel otroligt mycket finare men även för att jag tycker väldigt mycket om den vintage-estetik riktigt grov flanell eller Fresco har. Framför allt byxor uppfattas mindre fladdriga i en väv på +350 gram/meter. 

Då många av de preferenserna jag nämner ovan fortfarande är relativt svåra att finna inom konfektion så har de plagg jag köpt under året till största delen varit mått- eller skräddarsydda. Av dessa är det inget snack om att sydkoreanska skrädderiet B&Tailor varit det största positiva erfarenheten. Dels rent plaggtekniskt där deras husstil summeras av väldigt mycket av det jag nämner ovan men också sättet man kommuncerar på. Fantastiskt fotografi, inspirerande styling och en tydlig filosofi.

Ni kunde tidigare i år läsa om processen när jag beställde en skräddarsydd kavaj från företaget via deras europeiska agent Robin Pettersson och under hösten levererades min andra beställning från skrädderiet: en blytung Polo Coat i ull från Holland & Sherry som mycket möjligt kan vara det skräddarsydda plagg jag är blivit mest nöjd med.

Ett undantag från de måttbeställda men som också varit en positiv erfarenhet under 2016 är Ring Jacket. En tillverkare jag varit intresserad av en längre tid men det var när jag under en resa till New York i våras jag för första gången fick prova deras modell specifikt framtagen för The Armoury. Modellen AMJ03 är tveklöst den bästa RTW-passform jag provat för min kropp och storlek 50 sitter bättre utan ändringar än flertalet av mina måttsydda kostymer. Jag beställde direkt en gunclub-kavaj och senare även en kostym i ett tungt vintage Sportex-tyg från Dormeuil som har precis de egenskaperna jag efterfrågar när jag letar kostymtyg. 

Som vissa kanske känner till är jag utöver ansvarig redaktör på Manolo även klockredaktör för tidningen King Magazine och skulle själv absolut klassa mig som klockentusiast. Mina egna preferenser när det kommer till just klockor har tagit lite olika vändor under de senaste 10 åren. I början av mitt intresse var det mer eller mindre vintage Rolex för hela slanten som gällde. Efter tiden började intresset för ikoner från andra märken växa sig allt starkare och även moderna klockor fick mer uppskattning. Under året som gått har utvecklingen återvänt till vintage och framför allt en fascination för betydligt mindre klockor. Jag börjar inse att klockor över 40mm sällan ser speciellt bra ut på mina smala handleder. Jag har tvärtom fastnat allt mer för äldre dressklockor runt 34-38mm.

Oavsett prisklass, kategori och tillverkare så slår det mig att jag i regel alltid föredrar en vintageklocka framför moderna ur. Det råder ingen tvekan om att moderna klockor har många tekniska fördelar men rent estetiskt är jag barnsligt förtjust i designen från förr. Klockorna behöver inte nödvändigtvis vara 60 år gamla men modeller som exempelvis Cartier Tank Americaine är ett bra exempel på en modern klocka med med en mindre diameter och härlig Art Deco-romantik.

När jag själv läste igenom texten ovan slog det mig att man kan urtröna en viss röd tråd. Jag vill uppenbarligen bakåt i tiden. Det är ganska paradoxalt för i nästan alla andra avseenden vill jag påstå att det absolut inte var bättre förr. 

Det är dock inte någon direkt extrem tolkning med autentiska 40-talskostymer vi pratar om men indikationerna finns definitivt där. Om det är en motreaktion mot den närmare 10 år långa period av ett kortare och tightare mode kan hända men om jag om tre år efterfrågar byxor med 24cm fotvidd och bär feodorahatt återstår att se. 

En annan sartoriell utveckling som skett under året är att jag fått förmånen att bära smoking fler gånger under 2016 än under mina övriga 29 år tillsammans.(Inkl. en 30-årsfest jag sent kommer glömma)

Detta är en utveckling som jag hoppas kommer fortsätta och om man funderar över ifall stjärnglansen runt plagget lägger sig efter 8-10 användningstillfällen på ett år så kan jag garantera att så ej är fallet. Det är fortfarande mitt absoluta favoritplagg i den manliga garderoben.

Hittills har vi främst pratat om skräddade plagg som kavajer och kostymer men jag har även noterat en annan utveckling i min personliga stil under året. Om jag till vardags klär mig mer formellt än någonsin så har mina helger dominerats av motsatsen. 

Framför allt har Agyesh Madan och hans varumärke Stòffa stor del i denna utveckling. Sen jag beställde mitt livs första mockajacka av Agyesh i början av året är det mer eller mindre det enda jag burit på helgerna. Vad som var lite extra roligt med det är att jag var länge osäker på att lägga så pass mycket pengar på ett plagg som jag hittills inte burit men det visade sig vara en av de bästa investeringar jag gjort i min garderob. 

Till jackan har jag vanligtvis burit ett par jeans från Chad Prom (ett sidoprojekt hos Chad Park från B&Tailor). De kännetecknas av en närmast skyhög midja och modellen kändes först var lite ovan men är nu mitt favoritpar. Under sommarhalvåret kombinerade med framför allt ett par ofodrade CQP Racquet i beige mocka.

Nog om mig. Jag vill passa på att precis som Olof gjorde i sin krönika, rikta ett stort tack till de fantastiska fotograferna Ted Olsson och Milad Abedi. Deras bilder ha tagit Manolo till en ny nivå som vi aldrig kunnat nå själva. Att alla bilderna i den här artikeln är tagna av dessa två herrar talar sitt tydliga språk och jag hoppas på att få jobba med dem bägge två även under nästa år.

Vad tror jag då om 2017?

Jag tror att man inte behöver sia så mycket om ens stilmässiga utveckling. Genom att välja det man verkligen gillar i nuet snarare än att försöka gissa vad man eventuellt kommer gilla i framtiden tror jag man får ut mest av sina kläder. Våga använda plaggen du köper, var inte rädd för att låta din stil utvecklas och glöm aldrig: Det är bara kläder...