Reflektion – Mitt stilår 2017

Det har blivit tradition för mig att summera året som gått och redogöra för vad som stilmässigt påverkat mig mest och varit tongivande. Nu kommer detta en vecka sent men det är som ni alla säkert förstår stilåret 2017 jag syftar till, vilket år!

Olof Nithenius  |  Publicerad 2018-01-10 09:09  |  Lästid: 6 minuter
Reflektion - Mitt stilår 2017
Foto: Ted Olsson

När det handlar om att summera ens egna tankar och händelser under ett år är det lätt att bli lite egocentrisk och att kliva över den gräns som börjar med skryt. Jag hoppas att det inte kommer att uppfattas så utan kort och gått en personlig sammanfattning.

Det har varit ett mycket speciellt år för mig personligen då jag inledde 2017 med en längre föräldraledighet som innebar att skriverier blev förpassade till helgen och antalet “tyvärr jag kan inte komma”-svar på alla inbjudning till event blev standard. Jag valde att stå över några Pitti Uomo-besök och mitt normala flängande till diverse möten, intervjuer och jobb minskade radikalt. Att stanna upp lite och göra andra saker gjorde också att inställningen till mode förändrades på två sätt. För det första så har jag fått en lite mer sund inställning till mode på så sätt att jag inte ser det som en vetenskap utan något mindre allvarligt ändock väldigt roligt. För det andra så har praktiska funktioner smugit sig in både vad gäller material som komfort. Hur lätt blir man av med en fläck och klarar skornas sulor verkligen detta? Mer om detta nedan. Lite klyschigt och väl präktigt kanske men ändå sant. Detta sammantaget har påverkat min syn på mode och stil till viss del.

 

Reflektioner

Som trogna läsare kanske noterat har jag slängt in fler egna reflektioner och tankar på temat stil än tidigare. Det har varit på olika teman och jag har fått känslan utifrån den feedback ni lämnat att det överlag varit positivt och uppskattat. Därför bjuder jag idag på en kort reflektion till, låt oss kalla den stereotyper.

Som framförallt mina följare på Instagram och säkert många läsare märkt har det under mina lediga månader och med hänvisning till det som nämnts ovan så har det smugit sig in lite fler plagg av det slag som man kanske kan kategorisera som workwear. Det handlar inte om att jag lämnat min annars rätt så dressade stil alls. Bara det att jag klär mig mer utifrån situation och funktion och har en större bredd. Det uppskattas av vissa av er som kommit med trevliga kommenterar men inte alla. Detta ligger till grund för vad jag kallar stereotyper. Jag drar inte alla över en kam här men generellt så har jag märkt att vare sig hardcore-fansen och de flitigaste beivrarna av Menswear eller Workwear gillar detta. Båda uppfattar stilen som mellanmjölk. Den är inte tillräckligt skräddad, för lite hantverk, för ledig och för modern menar #menswear-folket. Den är inte tillräckligt äkta, orginell, vintage, cool mm menar workwear-folket. Jag har ofta fått höra detta från båda läger.

Min uppfattning är att många oavsett stil gärna träder in i en roll som man tror förväntas av den kategorin, subkultur etc man sällar sig till. Detta är logiskt och kan säkert förklaras av någon sorts gruppsykologi. Det är dock kläder vi talar om! Om någon blandar lite här och lite där, låt dem göra det då. Personligen har jag lite svårt för det jag uppfattar som kläd-lajvande där man nästan skådespelar och leker roller så som man tror och förväntar sig att en grupp skall vara. För mig är därför Drake´s London ett strålande exempel på inspiration. De har en i grunden klassisk look men gör den ledig genom mindre formella färger och material samt inslag av inspirerande samarbeten.

Ett plagg av detta slag som till stora delar av året utgjort min uniform är Overshirten/Shacketen. Jag har praktiskt tagit bott i detta användbara plagg. Det verkar många andra ha gjort också att döma av instagramflödet och utbudet hos många tillverkare och märken.

 

Reflektion - Mitt stilår 2017
Overshirt eller shacket har blivit ett av mina favoritplagg under 2017. (Foto: Ted Olsson)

Funktion

På temat ovan måste funktion få en egen rubrik. Som den skonörd jag är har jag länge sett lite skevt på gummisulor. Förlåt Danite, Vibram och alla andra för detta. I år har jag inhandlat flera par med detta geniala påfund. Bor man som jag långt från stan där lera är ett naturligt inslag liksom på Västkusten vid havet där det verkar regna mer än någon annanstans i Sverige så är det mycket praktiskt. På temat skor måste jag också nämna att de mer rustika tillverkarna så som Alden och Tricker´s samt Crockett & Jones country-modeller får sammanfatta min skosmak bäst 2017.

 

Reflektion - Mitt stilår 2017
Alden summerar mycket av vad jag gillar i skoväg. (Foto: @matthews.grail)
Reflektion - Mitt stilår 2017
Läder vs Gummisula. Jag har börjat föredra det sistnämnda. (Foto: Laszlo Vass)

Man skall aldrig säga aldrig

Om jag rannsakar mig själv har jag tidigare övertygat sagt att jag avskyr svart som färg och aldrig skulle bära det på annat än smoking och formella oxfords då det är lite för mycket mode och fashion för min smak. Det gäller att akta sin tunga eller så får man som jag idag göra en pudel. Jag erkänner att jag mjuknat något och faktiskt kan tänka mig några svarta inslag i garderoben. 2017 innebar det en svart väska, en svart virkad slips samt ett par svarta Church´s Grafton. Just de sista har används frekvent och utgör just nu en av mina favorit looks ihop med röda ullstrumpor och grå flanellbyxor. Tyvärr hittade jag ingen bild när detta bars av mig men väl en på Jeremy Hackett vilket inte är fy skam.

 

Reflektion - Mitt stilår 2017
Jeremy Hackett i en kombination bestående av svarta brogues, röda strumpor och grå flanellbyxor.

Böcker

Nu över till skrytet. Jag tackade nej till massor av uppdrag och spännande saker 2017 vilket jag i sig inte ångrar. Det hanns dock med några saker där jag framförallt är lite extra stolt över närvaron i två böcker. Först ut blev några porträttbilder i Bernhard Roetzels bok A Gentleman Lookbook (översta bilden). Det var så klart smickrande som tusan när denna legend hörde av sig och frågade om jag ville vara med. Ihop med Andreas här på Manolo samt Plaza Uomos chefredaktör Erik Mannby vill jag påstå att vi höll den svenska stilfanan högt i boken.

Nu i vintras deltog jag också i ett intervjuformat på beteenden och stil i amerikanen David Coggins nya bok som ges ut nu i vår. David är en stor inspirationskälla och bekant till mig som det känns extra roligt att få jobba med. Boken heter Gentlemen, Behave! Manners for the Modern Man.

 

Reflektion - Mitt stilår 2017
David Coggins

Grönt är skönt

Om jag skall analysera mina klädköp 2017 så är tveklöst olika gröna nyanser dominerande. Det är framförallt mossgrönt som jag fallit för. Någon förstå-sig-påare sa också i sen tid att denna färga fungerar ihop med mina färger. Det kanske är så? Jag vet bara att jag trivs bra i det och färgen är lätt att matcha med mina tre andra favoritfärger: grått, blått och brunt.

 

Reflektion - Mitt stilår 2017
Grön kavaj. (Foto: Christian Lunde)

Siluett

Jag har reflekterat kring trender tidigare under året. Min kära kollega Andreas skrev en bra text på detta tidigare i veckan också. Jag har tröttnat på att tröttna på kavajer och kostymer. Flera av dem jag köpt och låtit sy upp gillar jag inte idag på grund av dess utseende. Det är en dyrköpt läxa. Därför har jag grubblat, stött och blött hur jag tror att en kavaj skall se ut för att jag skall gilla den idag och fortfarande bära den om 10 år. Samt hade den klarat ett stresstest och varit gångbar för 10 år sedan? För en vecka sedan hittade jag den, då som så ofta i mitt instagramflöde. Enligt mig har Hong Kong skrädderiet WW Chan en husstil som jag faktiskt tror är tidlös nog att klara av det jag söker i form av siluett.

 

Reflektion - Mitt stilår 2017
Kavaj från WW Chan i en husstil som verkligen faller mig i smaken.

Nu har jag i skrivande stund 360 dagar på mig att skaffa material till nästa års sammanfattning av mitt år. Ingen aning vad det kommer innehålla, det får tiden utvisa.

 

Kommentarer
Dela på Facebook
Tweeta