Reflektion – Klockor med samvete

Tidigare såg vi ett antal tydliga strömningar i sättet som klocktillverkare, inte minst i de övre segmenten valde att positionera sig och spendera sina marknadsföringsslantar – man valde att lägga pengar på ”de vita sporterna” (segling, golf, skidåkning och tennis), motorsport, diverse äventyrande och också till en stor del finkultur och konst.

Idag ser vi att fokuset förskjutits något. Jovisst, fortfarande är inriktningen mot kultur och idrott viktig (även om vi idag med den ökade närvaro som många kändisar har i exempelvis sociala medier gör att ambassadörsrollen har förstärkts och det är nog åtskilligt mer av marknadsbudgeten som går åt till att skådisar och artister ska bära varorna utan att för den delen nödvändigtvis figurera i traditionell reklam) och exempelvis Rolexkronan hänger fortfarande tydlig över regattor och golfens världsevenemang.

Det grälas friskt om det mekaniska armbandsuret är en högst samtida eller extremt oxymoron produkt och det kommer nog inte att diskuteras klart på ett tag. Med tidvisning tillgänglig överallt, alternativ i form av smarta klockor och välfungerande quartzklockor som kostar nästintill ingenting känns det en smula åldersstiget med fjädrar, spröt och kugghjul i en liten maskin på armen...men det kanske är det som är grejen? Många klockapor talar drömskt om det mekaniska armbandsuret som en uppfriskande konstant i en föränderlig tid när halveringstiden på teknik hela tiden kortas av – en hållbar, beprövad, fascinerade men ändå begriplig följeslagare för livet. Varför försöker vi då justifiera så mjuka argument med konkreta tekniska argument?

Elefanten i rummet är nog att det är en lyxprodukt, en självgåva och inte minst en liten del i att förmedla sig själv till omgivningen vilket gör att många av de rent konkreta attributen förlorar sin vikt jämfört med de kommunikativa – en följd därav är förstås att varumärkesarbetet blir om möjligt än mycket viktigare. Plötsligen är det mer än någonsin viktigare vad produkten står för och vem den förknippas med än vad den i själva verket är. Det är ingen slump att marknadsföringsgeniet Jean-Claude Biver (som ju tidigare förvandlat Blancpain, Omega och Hublot från rätt dassiga spelare till glödheta stjärnskott) sett till att TAG Heuer numera både frontas av såväl gatukonstnären Alec Monopoly som av flera framstående DJ:s och i mindre utsträckning bara snackar mellantider.

Svenska Triwa har länge haft örat mot rälsen och har på ett föredömligt sätt varit lyhörda för tidens strömningar, med intressanta och välövervägda samarbeten inom konst, kultur och formgivning. I juni fick man välförtjänt mycket publicitet och uppmärksamhet för sin mycket lyckade Kickstarterkampanj för att lansera och finansera två nya modeller, Hu39 och Hu34. Namnen säger inte så mycket, men står för en god sak; biståndsorganisationen IM:s projekt Humanium Metal Initiative bygger på att man samlar ihop och smälter ner illegala vapen från Centralamerika som blir till stål ("Humanium") som sedan använts i produkter från bl.a. Skultuna, A Days March och Happy Plugs. Förutom att förekomsten av vapnen ifråga minskar i de utsatta områdena är cloun den att en given del av försäljningen också går tillbaka till familjer i de drabbade länderna. Hur Kickstarterkampanjen gick? Jotack, med målet 250 000 kronor lyckades man uppbringa 4 648 821 kronor från 1726 personer, vilket får anses vara synnerligen lyckat. Klockorna är planerade att levereras i september, då modellerna även släpps i butik.

Materialfrågan har också varit av stor vikt för andra tillverkare. Det många inte vet, tänker på eller vill kännas vid är att både guld och ädelstenar i många fall kan betraktas som riktigt smutsiga varor och inte sällan ifrågasätts för de arbetsvillkor som råder (det sägs att 40 miljoner människor i världen arbetar med att gräva fram guld och diamanter, däribland en miljon barn, ofta för att finansiera korruption och förtryck). Chopard (som ju inte bara är en mycket välrenommerad klocktillverkare utan kanske till med i högre utsträckning berömt för sina smycken, på samma sätt som exempelvis såväl Bulgari som Cartier) började förknappa decenniet sedan sitt arbete med att inte bara leta upp utan även utveckla råvaran guld på ett sätt som är hållbart och ansvarfullt.

Svaret blev konceptet Fairmined som man stolt visade upp i klockform på Baselmässan 2014 och som sedan dess har blivit en självklarhet i sortimentet och som man sträcker ut en hand till övriga branschen att också använda. Ursprungligen skapat av Alliance for Responsible Mining är Fairmined en märkning som ställer en lång rad krav på allt ifrån fackföreningsfrihet till skydd för utsatta ekosystem i de länder där man köper sitt guld (Bolivia, Peru och Colombia). Chopard anger merkostnaden till mellan tio och femton procent och frågan är om det inte är det pris som lyx (som ju i sig bygger på att saker faktiskt ska kosta) borde kunna unna sig. Några andra företag är med i överenskommelsen, men på en mycket mindre skala- Som exempel tillverkades det 2016 totalt 600 kg Fairmined-guld (vilket inte säger så mycket egentligen, men det motsvarar faktiskt inte mer än en normal trettiolitershink), av vilket Chopard använde 570.

Andra sätt för klockföretagen att göra gott är förstås att tillägna evenemang, produkter eller kampanjer till välgörenhet. De senaste åren har Only Watch varit det kanske mest tongivande evenemanget för välgörenhet i klockvärlden. Sedan 2005, när AMM (Association Monégasque contre les Myopathies) arrangerade den första auktionen tillsammans med Antiquorum har det varit en av årets riktiga höjdpunkter för klockdårarna – inte bara för möjligheten att antingen själv eller betrakta andra göra gott, utan också för att se vilka unika klockor (därav namnet) som några av branschens tyngsta spelare donerar till auktionen. I viss utsträckning fungerar faktiskt evenemanget faktiskt också som experimentverkstad, då flera modeller fått liv efter att ha blivit stora snackisar på Only Watch (om än i milt modifierade varianter – de klockor som auktioneras ut ska ju ändå vara unika). Den senaste utgåvan (2017) innehöll totalt 49 klockor från i sammanhanget relativt blygsamma Maurice Lacroix hela vägen till den klocka som alla redan på förhand skulle vara den riktiga släggan; Patek Philippes "grand complication" 5208 i det för märket så ovanliga materialet titan. Estimatet för just den här var 1,1 miljoner schweizerfranc, vilket nästan sexdubblades till 6,2 miljoner schweizerfranc (men då fick köparen generöst nog en lunch med chefen Thierry Stern och en rundtur på fabriken också). Totalt fick auktionen ihop 10,1 miljoner schweizerfranc – en anmärkningsvärd summa!

Inte bara i stora sammanhang och evenemang finns engagemanget. Många klocktillverkare har en extra gott öga till just en speciellt välgörenhetsorganisation eller sak. IWC har under lång tid lanserat specialvarianter av populära klockor till förmån för Laureus "Sport for good" Foundation, grundat 2000 av Daimler och Richemont. Stiftelsens syfte är att använda idrott för barn för att skapa social förändring och minska såväl våld som diskriminering. Den senaste modellen från IWC som tillägnades stiftelsen är pilotklockan Mark XVIII i svart keramik med det som kommit att utmärka de här specialutgåvorna – den blå urtavlan.

Blå urtavla är likaså kännetecknet för Omegas val av klockor till stöd för Orbis, som med flygplan inredda som ögonsjukhus vårdar människor runt hela jorden i hopp om att kunna förhindra botlig blindhet. Genom åren har många varianter gjorts, men den allra snyggaste måste nog (och väldigt passande) vara "Hour Vision" varianten av De Ville vara med sin läckert utskurna konstruktion som visar upp det vackra co-axial-verket.

Oris, kända inte minst för sina dykklockor, ser till haven och korallreven i sina goda gärningar. Modellen Staghorn Restoration (döpt efter den hotade korallarten) är baserad på den populära Aquis-modellen och görs tillsammans med Coral Restoration Foundation som arbetar med bevarandet av korallrev. Inte bara klockan med sin vackra kombination av blått och orange och med en vacker avbildning just av nämnda korall är läcker – den kommer faktiskt i en vacker presentationsbox tillverkad av, hör och häpna, alger. Ett föredömligt vackert sätt att hjälpa planeten!