Reflektion – Ett ökat skointresse

När det kommer till denna typ av reflektion som vi publicerar med jämna mellanrum så ligger det ofta en tanke och process bakom som växt fram under en lång tid. I fallet med att resonera kring det markant ökade skointresset så är det absolut på detta sätt. Jag har nämligen personligen följt det på nära håll och jag tror att flera av er kan komma att känna igen er i delar av det jag skriver.

Avstampet får därför bli min egen relation till kvalitetsskor.

Jag vill minnas att allt började någon gång på högstadiet, skulle gissa ca 1997. Det var ungefär då jag för första gången bläddrade igenom Bernhard Roetzels makalösa bok Gentlemannen. En bok som är lite utav en bibel för den som fascineras av det klassiska modet. I boken läste jag om randsydda skor som varade en evighet om man skötte dem och som var ett tydligt tecken på god stil. Vid denna tid bar jag mest sneakers och Timberlandkängor. Min pappa som intet på något sätt är en skosnobb men som hade ett semi-formellt yrke ägde fler par av den typ av sko jag nu började sukta efter. Jag lånade hans Loyd, Playboy och enstaka par Allen Edmonds eftersom vi passande nog hade samma storlek (idag lånar han skor av mig, eller får snarare de jag tröttnat på).

I boken Gentlemannen var det dock finare skor än pappas som det skrevs om och framförallt märket Church´s. På detta sätt fick jag en nästan drömsk relation till detta urbrittiska skomärke och längtade efter den dagen då jag skulle kunna köpa mina första riktiga skor. Det dröjde dock av två anledningar. För det första är det svårt när man är 15 år och fick hushålla med studiemedlet, då ca 850 kr per månad vill jag minnas. Dessutom bodde jag i Göteborg som på den tiden hade ett riktigt knapert utbud av kvalitetsskor. Några Church´s att klämma på kunde jag glömma, utan fick fortsätta drömma. Ett par butiker hade halvhyggliga skor vid denna tid. Det fanns två skomakare i stan som hade bra skor redan då och jag började besöka dem för att få inspiration. Jag hade ännu inte råd men köpte mycket skovårdsprodukter av dessa skomakare och lärde mig hur man skulle sköta sina skor. Så de läderskor, om än med limmade gummisula, som inhandlades under gymnasieåren var i alla fall ruskigt välskötta.

Så kom den stora dagen. Jag var 20 år och gick på Handelshögskolan och kunde med välförtjänta pengar från extrajobb köpa mina första kvalitetsskor. Naturligtvis blev det då Church´s. Modellen Perth närmare bestämt som är en klassisk brogue i tan på den legendariska runda lästen 73. Ganska nära inpå detta jobbade jag extra under studietiden på NK och bar då en dressad klädsel med kvalitetsskor. Under dessa år köpte jag en handfull modeller av bättre begagnade Alden, Allen Edmonds och Johnston & Murphy på eBay, en guldgruva än idag om man vill fynda. Jag fick också upp ögonen för Herring Shoes som var väldigt tidiga med e-handel. Hos dem köpte jag två par Loake 1880 som jag använde frekvent.

2005 avslutade jag mina studier med en master i London och då fick skointresset en rejäl skjuts. Trots bristande tillgångar så lyckades jag få stipendiepengarna och studiemedel att räcka till ytterligare några par kvalitetsskor. Jag överdriver inte om jag säger att jag var i skobutikerna på Jermyn Street och runt om i Mayfair 3 gånger i veckan för att botanisera och insupa atmosfären.

Åren går och detta är nu 12 år sedan och i takt med ålder och karriär har det hunnit blir några par till….

De senaste 4-5 åren har jag som bisyssla haft det stora nöjet att vara frilansskribent här och åt ett antal medier, tryckta och online, med fokus på just stil och mode.

Under dessa år har jag förutom att ha lärt känna en massa personer i branschen träffat på många vanliga män med ett genuint intresse för mode i allmänhet och skor i synnerhet. Det är många med liknade bakgrund som mig själv men också allsköns andra intressanta och skojiga typer som alla förenas i ett stort intresse: skor. Detta fascinerar mig.

Jag kan delvis ha nämnt det nyligen i en annan text men jag gjorde ett jobb åt ett engelskt lyxvaruhus och blev då filmad och intervjuad på temat stil och mode. Jag tänkte på er läsare då när jag fick frågan hur mina följare på Instagram beter sig. Min uppfattning är att många av er gärna planerar era köp så som jag beskrev det i intervjun. Det vill säga att ni sällan spontanshoppar skor eller kostnadskrävande produkter utan att läsa på, jämföra och förstå mer om produkten. I många fall tror jag att ni också får ut något av själva planerandet som leder fram till själva köpet. För just att prata om och resonera kring skor i detta fall är något som många män har visat stort intresse för.

Rätt ofta så ser jag bilder på Instagram av det som har kommit att kallas en skocirkel. Detta betyder att skointresserade män när de träffas gärna ställer sig i en ring och sträcker fram en fot så att det bildas en cirkel som sedan fotograferas uppifrån och snabbt som attans publiceras på sociala medier. Inget fel i detta. Jag har själv varit på ett antal sammankomster där ett gäng skonördar träffas, tar en öl och snackar skor, skor, skor och lite annat också. För mig är detta riktigt trevligt på många sätt. Dels för att man förenas i ett intresse och dels för att man lära känna nya människor inte sällan många man kanske aldrig skulle träffat annars.

Skor och även skräddarsytt mode är alltså ett intresse som många män valt att intressera sig för och gå på djupet inom. Jag förklarade detta för min kära mor som inte kan förstå hur någon med vettet i behåll kan tänka sig att betala 10 000 kr för ett par skor. Enligt mig handlar det i många fall om prioriteringar och hobby. Män lägger ofta mycket pengar på sin hobby. Oavsett om man kör motorcross, flugfiskar, samlar på vin, jagar, spelar golf eller nördar ner sig i skor så kan det bli kostsamt om man vill och kan.

En sak skulle jag dock vilja slå hål på en gång för alla. Jag liksom många andra försöker legitimera sina kostnadskrävande skoköp med att det är kvalitet som håller och så är långsiktigt. Det är det, inget snack om saken. Det är också en bra anledning att köpa riktiga skor och sköta om dem. De håller länge och är en billig produkt sett över livslängden. Men killar, handen på hjärtat, visst säger vi detta för att "lura" oss själva lite?

Jag gör det i alla fall. Ett bevis på detta är att jag har så pass många bra skor att jag kan variera användandet så mycket att jag mycket sällan skulle behöva sula om dem. Även om jag gör det då och då så klart. I mitt fall är det en hobby och ett intresse och jag har för länge sedan passerat det antal som krävs som en bra bas i en garderob.

Sen tror jag att antalet som är så pass nördiga som jag och de med skocirklarna är relativt få trots allt. Däremot är jag helt övertygad om att antalet män i Sverige som lägger mer tid och pengar på vettiga skor ökat lavinartat de senaste 10 åren. Som "specialist" på detta område är jag lite skadad men jag lägger av förklarliga skäl märke till vad folk har på fötterna och sen jag började med detta så har antalet randsydda bra skor ökat rejält på svenska mäns fötter. Detta är logiskt och det är så klart också en konsekvens men antalet butiker som säljer kvalitetsskor är numera också stort. Vi har ett antal butiker och skomakare i Sverige som säljer bland annat Crockett & Jones, Church´s, Loake, Trickers, Carmina mfl.

Jag skulle också säga att Sverige på flera sätt är unikt när det kommer till kvalitetsskor sett till vår lilla storlek. På kort tid har ett antal svenskar blivit relativt kända i skovärlden främst tack vare sociala medier och via stilforum på nätet. Vi har en av världens främsta skobutiker i form av Skoaktiebolaget. En butik som ligger i framkant och som har en nivå utöver det vanliga även på en internationell nivå.

Den svenske bloggaren och skribenten Jesper Ingvaldsson, som även syns löpande här på Manolo, har med sin sida Shoegazing skapat en av världens största skobloggar och forum för skointresserade. Hans event Skogazing Super Trunk Show som gått av stapeln ett par gånger är världens största publika event för kvalitetsskor. Nu i maj blir det även globalt genom att hållas i London.

Tänk att det kunde gå så fort? För 10 år sedan var efterfrågan på randsydda skor otroligt liten i Sverige.

Det finns hur mycket som helst att säga och skriva om detta. Jag måste dock runda av för jag sitter nu med de sista momenten i min kommande skobeställning. Det blir ett par Saint Crispins. Det har tagit 6 veckor hittills att fundera över alla val, detaljer och dylikt men som sagt ibland är resan mot målet lika rolig som att komma fram. I alla fall för oss skonördar.