På fabriksbesök hos Edward Green

Under vår senaste resa till England så fick vi möjligheten att göra ett exklusivt besök hos Edward Green och deras fabrik belägen i skometropolen Northampton en timme drygt norr om London. Vi spenderade en halv dag i detta himmelrike för skoentusiaster och fick en inspirerande genomgång av Euan Denholm, Head of Brand and Business Development.

Olof Nithenius  |  Publicerad 2013-10-31 11:21  |  Lästid: 6 minuter

För inte så längesedan fick ni här på Manolo ta del av Edward Greens rika historia. Vi lämnar därför  lämnar detta därhän och börjar år 2000 då dagens ägare, Hilary Freeman, dåvarande delägare tillsammans med John Hlustik fick ta över hela företaget då den senare dessvärre gick bort. Sedan dess har Hilary drivit detta anrika skomärke vidare och 2004 valde hon att flytta in i nya fina lokaler på Cliftonville Road där vi också besökte företaget. Filosofin i fabriken är dock densamma idag som vid starten för 123 år sedan; att aldrig kompromissa med hantverket.

Det var en intressant upplevelse att besöka en fabrik som alltså tillverkar några av världens bästa skor. Tillsammans med John Lobb och Gaziano&Girling står märket för det bästa som England kan erbjuda och en sko som rankas som en av de bästa RTW-skorna i världen. Det intressanta var att vår förväntade bild av företaget grusades lite vid besöket. Med bristande erfarenhet från just skofabriker förväntade vi oss en stereotyp bild där ett gäng äldre gentelmän satt i nötta manchesterbyxor, koftor, med stora skägg och småljög samtidigt som de med generationers nedärvd yrkesskicklighet sydde ihop skor med en magikers fingertoppskänsla. Så var inte fallet, eller åtminstone endast till viss del. Majoriteten av personalen hade förvisso lång erfarenhet av skotillverkning och en otrolig kunskap inom sitt område med släkt som många jobbat i generationer inom Northamptons skoindustri men det var inga gamla stofiler utan en normal uppsättning av brittiska arbetare i alla åldrar. Den gemensamma nämnaren, som gjorde oss än mer imponerade av varumärket och kvaliteten, var yrkesstoltheten. Ingen där lämnar ifrån sig en sko från sin station som inte var helt perfekt. Mycket talande hade någon inne i fabriken ställt upp en skokartong och skrivit för hand ”we just want to make the best shoes we can”.

Vi fick följa med i produktionen utav ett par skor och lärde oss även att förstå skillnaden mellan skor av bättre kvalitet. För när man talar om Edward Green jämfört med t ex andra tillverkare av randsydda skor från Northampton så är det inte tal om att betala 3000 kr mer för ett varumärke. I detta fall får man hos Edward Green precis det man betalar för. Det går att kapa vissa kostnader för att få ner pris men i Edward Greens fall kompromissar de aldrig. Först och främst är de ytterst selektiva när de kommer till det läder som de skall använda. När det kommer till kalvskinn så använder de nästan uteslutande det bästa delarna av hudarna från italiens främsta garverier. För skor av andra nyanser än svart använder de det som kallas natural burnishning calf. Med detta menas läder som är ”färdigt” först när det handfinisherats med krämer och polish. Hos Edward Green syftar det till att ge ett djup i lädret, något som de också har blivit kända för.


När det kommer till grain använder de riktigt läder och inte korrigerat eller artificiellt framställt. De är också mycket noggranna när det kommer till urvalet och använder inte alla delar av hudarna utan skär endast ut de bitar som är av högst kvalitet vilket också leder till högre priser. Det finns andra märken som kan klämma ut 4 par skor av en hud medan Green då kanske kan göra 1-2 par. Visst leder det till mycket spill men de kan å andra sidan garantera att de skor som tillverkas också är av högsta läderkvalitet. Ytterligare en viktig aspekt är att man hos Edward Green till skillnad även från hos många tillverkare av kvalitetsskor väljer att skära ut lädret för hand. Hos många andra är det maskiner som pressar och klipper ut lädret medans Green låter yrkesskickliga tillskärare, ofta med egentillverkade knivar av sågblad för deras individuella precision, använda sin kompetens för ett bättre resultat. Dessa personer kallas "clickers" efter det klickande ljudet av knivens arbete.

Majoriteten av skorna har en så kallad ritsnedläggning där avlappssömmen ligger dold i yttersulan. Detta genom att man öppnar en skåra i 45 graders vinkel för att sy fast yttersulan i welten och sedan pressar igen skåran med en hammare för ett slätt resultat. Stilen är brittisk och arvet går tydligt att följa rakt igenom hela kollektionen. De jobbar med i första hand tre olika läster, 202 som är klassiskt rund, 888 vilken är mer mejslad samt den elegant rundade 82-lästen. Till detta kan adderas en rad boots och loafers. En styrka hos Edward Green är att de oftast har flera vidder i varje läst vilket gör det lättare för kunden att hitta en bra passform. Ovanlädret sys sedan för hand med singelsömmar. Inte sällan löper två sömmar parallellt vilket ökar kravet på den som syr och dennes kompetens så att avståndet är samma hela mellan sömmarna. Många moment såsom exempelvis den delade tån på modellen Dover är även helt handsydda enligt gamla metoder med en nål av svinborst eftersom denna är mer flexibel än vad en nål av stål är.

Edward Green lägger även stort fokus på lästningen där skons ovanläder alltså läggs över en läst och får sin form. Green använder relativt gamla maskiner för detta vilket kräver mer handpåläggning men som också gör att de kan få det resultat de önskar med bland annat deras signatur som är smala midjor. De använder sig endast av läster av trä eftersom skorna får torka på lästen i tre veckor och då absorberar träet fukt. Sedan randsys skorna, sk Goodyear welt, vilket ger en hållbar konstruktion och bäddar för att skorna skall kunna repareras och omsulas lättare. Utrymmet mellan sulan och randsömmen fylls sedan med ett korkresin vilket ger en mellansula som andas och som bättre formar sig efter bärarens fötter. Vid själva finisheringen så spikas klackarna för hand och sulorna skärs till, vaxas och målas även de för hand. Sista momentet och Edward Greens signum är en gedigen polishering och företaget menar att skornas läder nu får liv och karaktär.

På fabriksbesök hos Edward Green
Den kanvasribb som fäster i bindsula och sys samman med randen på randsydda skor. Detta utrymme fylls sedan med kork som formar sig efter bärarens fotavtryck.
På fabriksbesök hos Edward Green
Här lästas ett par skor genom att fästa ovanlädret med en rad spikar för att sedan låta en maskin pressa skinnet rund trälästen.
På fabriksbesök hos Edward Green
Ritsnedläggningen på skons yttersula ger ett helt slätt och elegant intryck men skyddar även mot väta och slitage på avlappsömmen.
På fabriksbesök hos Edward Green
Ovanskinnet sömnad kräver stor precision då snea sömmar direkt syns och drar ner helhetsintrycket.
På fabriksbesök hos Edward Green
Den delade tån på modellen Dover sys för hand med vildsvinsborst helt enligt gamla traditioner.

Besöket hos företaget och mötet med Euan var mycket inspirerande och respekten för hantverket och kvaliteten ökade ytterligare. Euan berättade även att framtiden ser ljus ut och att efterfrågan på deras skor är mycket stor men att de klarar av att möta detta och att kapaciteten faktiskt är ännu större utan att de behöver tumma på kvaliteten. Det finns mycket stor kompetens i fabriken och det är relativt lätt att lära upp ny personal vilket gör att återväxten är god. En av de största utmaningarna för företaget är att hitta bra läder idag. De har ett gott namn i branschen och hög status hos garverierna men utbudet av läder av bästa kvalitet är begränsad och tuff. Något som vi såg vid Ilceas konkurs, vilket också var en leverantör till Edward Green.


Trötta av alla intryck styrde vi kosan mot London igen och bestämde oss för att börja spara slantar fram över för att utöka den privata garderoben med färre men bättre skor från företag som Edward Green istället för fler par från enklare tillverkare. Kvalitet håller trots allt i längden.

Edward Green säljs i nuläget exklusivt i Sverige hos Skoaktiebolaget på Humlegårdsgatan i Stockholm.

 

Dela på Facebook
Tweeta