Nonchalans
Det pratas mycket om nonchalant elegans. Catwalkdesigners blandar skräddade kavajer med pyjamasbyxor och supertunna, ofodrade ytterplagg. Välklätt, men med en fullständigt obesvärad attityd. Ser vi en motreaktion mot det strikta preppymode som dominerat senaste säsongerna eller är det bara en naturlig utveckling av herrmodet?
Att Burberry för vårsäsongen valde att fota sina kampanjbilder i ett växthus är i hög utsträckning talande för rådande mode. Borta är glassiga kampanjbilder i lyxmiljö. Istället väljer ett av världens största modehus att lyfta fram sina kläder i vad som lika gärna kunnat vara reklammiljö för ekologiskt tantmode. Och det färgar inte minst i märkets kläder. Den fallande silhuetten i allt från byxor till slokhattar och materialens tvättade känsla andas något för modevärlden så ovanligt som trädgårdsskötsel.
Varför är då denna trend intressant? Kanske främst för att den grundar sig i vår inställning till hur vi bär våra kläder snarare än kläderna i sig. Ett stilideal som kan uppfattas som ovårdat, men i själva verket är sofistikerat och genomtänkt. En modern tolkning av att vara välklädd där skillnaden mellan vår vardags- och festklädsel blir allt mindre.
Än intressantare blir det att sätta detta stilideal i relation till sin totala motsats i superklassiskt herrmode som exempelvis Tom Ford representerar. Där är kläderna snarare en hyllning till den klassiska uppfattning av elegans som genomsyras av total kompromisslöshet. Italienska Bottega Veneta har tydligt förenat dessa två stilar genom sin karaktäristiska kostymsilhuett med en skräddad kavaj och vida byxor. Allt i lätta, pyjamasliknande material.
Oavsett om bäraren vill anamma stilen rakt av eller liksom Bottega Veneta utgå från kontrasterna mellan de olika stilarna finns det mycket inspiration att hämta. Kanske främst i att elegans har många uttryck.
Kavaj i supertunn ull från Acne.
Översta bilden Paul Smith PS
