Mockaguiden del I – Vad är mocka?
Skokonstruktion är ett ämne som berörts åtskilliga gånger här på Manolo. Vad som diskuterats mindre är det kanske allra mest väsentliga för ett par kvalitetsskor, lädret. Och ett ämne som tycks beröra alldeles särskilt är mocka. Är mockaskor lika hållfasta som skinnditon och hur vårdar man bäst mocka? För att svara på några av frågorna tänkte vi i en tvådelad artikelserie diskutera ämnet.
För att förstå sig på mockans egenskaper och varför det
används gäller det att först klargöra vad mocka egentligen är. En hud har två
sidor, narv och mocka. Narven (även
kallat nappa i garvat läder) är det översta skiktet av huden som täcks av
djurets hår eller päls. Mockan är själva köttsidan som ligger inåt mot djurens
inre organ och skelett. Torbjörn Lundin som är VD på Tärnsjö Garveri pratar dock
om tre olika typer av mocka; svensk (suede), fransk (nubuck) och
spaltmocka.
För att framställa den svenska mockan (suede betyder just Sverige
på franska), slipas hudens köttsida till önskad jämnhet. Den franska mockan,
vilken vi ofta kallar för nubuck, innebär tvärtom att hudens narvsida slipas
för att få fram en matt och sträv yta som påminner om suedens. Spaltmocka
innebär att huden klyvs (spaltas) i två lager, vilket gör att ytan blir dubbelt
så stor, men då också tunnare.
– Personligen tycker
jag att nubuck är lite exklusivare. Men det beror helt på hur stor del av
narven som slipats bort. Fördelen med nubuck är fibrerna sitter lite tätare och
blir mer motståndskraftigt än mocka som slipats fram från köttsidan. Spaltmockan
blir naturligt tunnare och inte lika hållfast. Det finns även mellanspalt där
huden klyvs flera gånger. Men det är en katastrofkvalité som främst användes efter
andra världskriget när råvarupriserna var skyhöga. Tyvärr har tekniken kommit
att användas igen för att verkligen maximera hudens yta, säger Torbjörn som
samtidigt menar att det är komplicerat att prata generellt om kvalitén på mocka
utan att det lång process med allt från djurhållning till själva garvningen.
Vad är då mockans
främsta egenskaper i förhållande till narvsidan?
- Egentligen inga
alls. Den främsta anledningen till att använda mocka är i regel att narvsidan
är i för dåligt skick efter att ha drabbats av insektsbett eller andra yttre
påfrestningar för att sälja som narv. Istället för att sälja det som en narv av
låg kvalité väljer man då att slipa ner huden och sälja som prima mocka. På
60-talet gjorde vi på Tärnsjö exempelvis väldigt många jackor i älgmocka som
kallades för bryggarfrackar. Anledningen var helt enkelt att älgens narv var i
för dåligt skick för att använda.
- Problemet med all
typ av mocka är att det är svårt att få lika motståndskraftigt som narvsidan. Och
det är egentligen ganska självklart. Narven som är djurets yttersta hudlager
utsatts för väder och vind, vilket skapar en annan motståndskraftighet.
Hur skiljer sig mockan beroende på djuret?
- Det är främst fibertätheten som varierar. En kalv har tätare fibrer än en kossa som kalvat vilket gör att mocka av kalv lämpar sig bra till exempelvis skor. Getmocka är något mjukare och används ofta till handskar. Sedan finns grismocka, men på grisen är narven av så dålig kvalité att man måste använda huden till mocka.
Det kan ju låta lite som att narv eller nappa alltid är överlägset mocka. Samtidigt framhåller Torbjörn att det förekommer en hel del fusk även bland kvalitéer som är märkta som fullnarv. Plastlager, kraftiga täckinfärgningar och spackel ger en blank yta som påminner om anilinfärgat fullnarv av prima kvalité.
- Tyvärr accepterar få av dagens konsumenter läder med märken eller ojämnheter, vilket för mig är ett kvalitetstecken på att det är äkta vara. Det är klart, vill man ha ett läder som man kan spilla på och slippa vara så rädd om så är en hårt ytbehandlad kvalité att föredra. Men för mig är det att ta bort lädrets charm.
