Mitt 2014 – En summering av året
Så här när 2014 börjar gå mot sitt slut vill jag passa på att liksom ifjol tillåta mig att summera intrycken av 2014. Tanken är att till skillnad från våra normala inlägg som är av mer objektiv karaktär vara lite mer personlig och helt enkelt summera modeåret 2014 så som jag ser det.
Den typ av mode som jag och även Manolos läsare inbillar jag mig, tilltalas av skiljer sig egentligen inte så mycket över tiden. Vi bevakar inte kortsiktiga trender inom mode eller dikterar vad som anses som rätt just nu. När jag delar med mig av hur jag uppfattar modeåret 2014 och vad det har betytt för mig samt hur jag har inspirerats så rör det sig snarare om nyansskillnader jämfört med året innan. För mig handlar det i mångt och mycket om en reflektion över personlig stil. Något som min kära kollega Andreas Weinås summerade i enligt mig Manolos främsta inlägg 2014.
En stor förebild för mig både när det gäller stil och som skribent är Bruce Boyer. Jag ställde en gång frågan till honom hur han ser på stil och mode. Hans svar summerar väldigt bra hur även jag ser på saker:
”Mode är kommersiellt, ytligt och kortsiktigt medan stil är personlig, individuell, långsiktig och självreflekterande”
Här nedanför skulle jag dock vilja summera och kommentera sakerna som påverkar mitt 2014 vad gäller stil och mode.
Skrädderi
2014 var året då jag på allvar fick upp ögonen för skrädderi. Jag har alltid haft ett intresse för klassiskt mode och med dröm i blick gått upp och ner för Savile Row otaliga gånger. Under 2014 genförde jag min första rena skrädderitjänst någonsin i form av en kavaj och udda byxa från skrädderiet Thom Sweeney i Mayfair London. Det var en fantastisk upplevelse som senare följdes upp av att jag köpte en kavaj av Zaremba bespoke samt påbörjade arbeten hos de italienska skräddarna Solito Napoli och Sartoria Corcos ifrån Florens. Något jag kommer att skriva mer om under 2015 här på Manolo. Det som tilltalar mig är det hantverk och kunskap som ligger bakom något samt att man som kund får något helt unikt. Passformen är oklanderlig och konstruktionen gör att man kommer att kunna använda plagget i många år.
Passformen och siluetten blir mer klassisk
Detta är egentligen något som kommit successivt och jag har de senaste två åren lämnat de snäva och korta italienska klassiska modet all mer. Byxorna har blivit något längre och fotvidden är per default numera 20 cm och tillåts att snudda skon jämfört med tidigare när jag föredrog 18.5 cm och en något kortare byxa. Jag har nu också för första gången på många året sytt upp byxor med lite högre midja och sydda gångveck vilka får ett naturligt och rakt fall. Slagen på kavajen har denna säsong blivit lite bredare för mig och ligger nu på runt 9,5-10 cm mot tidigare 8-8,5 cm. Även kavajens längd har blivit något längre. Om detta hänger ihop med att intresset för skräddade kläder har ökat är svårt att säga men det kan vara en konsekvens då dessa oftast är lite mer klassiska i stilen för att kunna används under en längre period oavsett trender.
Att Instagram nämns här har att göra med att många liksom mig själv exhibitionistiskt lagda och stilintresserade personer mer än gärna delar med sig av bilder på välputsade skor och välsittande kavajer. Instagram är på många sätt väldigt inspirerade och undertecknad delar gärna med mig av bilder som rör saker som inspirerar mig personligen och som till stora delar är stilrelaterat. Det har dessutom kommit att bli en viktig kanal för mindre märken, tillverkare och skrädderier som på ett gratis sätt kan nå ut till en ny marknad och kundkrets.
Ordentliga väskor
Jag har alltid varit förtjust i väskor av bra kvalitet. Det har genom åren rört sig om allt ifrån gedigna läderportföljer, rejäla resväskor till totebags i kanvas. Under 2014 kom jag för första gången i kontakt med det amerikanska familjeföretaget Frank Clegg leatherworks och köpte min första, men inte sista, väska från dem. Ett otroligt spännande företag som drivs av familjen Clegg i Massachusetts i nordöstra USA och som tillverkar välgjorda väskor och accessoarer av oerhört hög kvalitet i bästa tänkbara läder. Speciellt har jag fastnat för deras totebags i grovt tumlat kalvskinn med lite struktur i samt de klassiska portföljerna i ljust sadelläder som kommer att kunna hänga med en livstid och åldras på ett mycket fint sätt över tiden.
Nya bekantskaper
En av de absolut bästa sakerna med att få arbeta som frilansande modeskribent är att jag får träffa så otroligt många intressanta människor. Det är alltifrån skomakare och skräddare med en brinnande passion för sitt yrke och som besitter en otrolig hantverkskunskap till andra skribenter och journalister med liksom undertecknad ett osunt stort intresse för det vi skriver om. Det är personer som är ägare till egna märken eller butiker samt en och annan inköpare. Sammantaget en skara människor från hela världen ett gemensamt intresse och i många fall liknande värderingar. Några inspirerande och intressanta personer jag har träffat på är Jamie Ferguson och Juan Riviera Bosch från Drakes London, Christian Kimber, Simon Crompton, Angel Ramos, Thom Sweeney, Bruce Boyer och Maciej Zaremba för att nämna några. Fantastiska personligheter med en stor känsla för stil.
Made in UK
Jag har under de senaste åren blickat allt mer emot de brittiska öarna för att hämta inspiration från att tidigare hämtat mer inspiration från det klassiska italienska modet. Det är så klart inget som är svart eller vitt och jag är fortfarande väldigt förtjust i italienarnas tolkning av den brittiska stilen, något de själva kallar stile ingelese. Det jag syftar på med Made in UK är att det fortfarande finns mängder av intressanta företag som har en tillverkning lokalt. Det rör sig ofta om en lång historik och ett gediget hantverk. Två av de företag jag vill lyfta fram i detta avseende är skotska haldsdukstillverkaren Begg & Co samt ytterplaggsspecialisten Private White VC från Manchester. Det rör sig i båda dessa fall om en produkt av yttersta klass där man inte tummar på något och som är helt tillverkad enligt gamla metoder i Storbritannien.
Skor, skor och skor
Skor kommer alltid att vara aktuella på min lista. Just detta är ett av mina största intressen och ett område som alltid är väldigt populärt när vi skriver om det här på Manolo. Intresset för skor av högre kvalitet har ökat lavinartat i Sverige de senaste åren. Detta har medfört att skomakaryrket åter har fått ett uppsving. Vi män som vill nörda ner oss i något men som fullkomligt saknar intresse för bilar och elektronik, eller något annat område män lätt kan intressera sig för, har fått en anledning att grotta ner oss i något annat. Vi pratar läster, sömmar, måttbeställning, handsömnad samt polish och puts i alla dess former. Personligen har jag under 2014 fastnat mycket för Edward Green som erbjuder en stil som tilltalar mig och som tillverkas i de absolut främsta läderkvaliteterna på ett föredömligt sätt i Northampton. Årets favorit blev ett par så kallade made-to-order boots från detta företag i modellen Galway tillverkade på den runda 202-lästen och i det härliga grainlädret Rosewood country calf.
