Mina personliga favoriter – Kostymer

Vi kan börja med att klargöra att detta inte skall ses som en ren recension av respektive plagg utan kanske snarare som en reflektion kring varför man av olika anledningar har närmare till att ta på sig vissa kostymer än andra när man står och väljer i garderoben. 

Den första delen i den här serien fokuserar på kostymen och jag har valt ut en handfull kostymer för olika delar av året som ligger mig extra varmt om hjärtat och skall idag försöka förklara varför. 

Cesare Attolini – Mörkblå ull, 4-season

Min absoluta favoritkostym kommer från neapolitanska Cesare Attolini. Jag hade möjligheten att måttsy kostymen hos Gabucci under våren 2015 då man hade besök av företaget. Trots att tre år kan låta kort tid så har jag både gått upp och ner i vikt, ändrat preferenser kring vad jag gillar i både silhuett och snitt men ändå är det här den kostymen jag håller högst. Visst hade jag kanske valt minimala ändringar om jag sytt upp den idag men faktum är att i mångt och mycket fick representanterna för både Gabucci och Attolini till en närmast perfekt konsultation så här i efterhand. Kavajen är något längre än andra kavajer jag beställde vid tiden (vilket jag idag är tacksam för), byxan är varken hög eller låg, smal eller vid och slagen varken breda eller smala. Den är inte midnattsblå men inte heller mellanblå och det kanske viktigaste av allt: Den sitter lika bra när jag väger 78 kg som när jag vägt 83kg. Valet av tyg föll på en brittisk Birdseye i mörkblått på 280gr som har visat sig vara utmärkt även om jag idag kanske skulle välja ett lite tyngre eller slitstarkare tyg om jag visste hur mycket jag skulle använda den. Jag hade idag valt side adjusters och eventuellt en enkel plisséring på byxorna men mer än så är det inte. 

I detta fall är priset tyvärr precis lika högt som kvaliten och MTM från Attolini kostar ungefär som skräddarsytt hos många aktörer. Samtidigt vill jag tydliggöra att den här kostymen är det bästa resultatet oavsett prisklass jag någonsin testat och det inkluderar skräddarsytt från såväl England, Polen, Sydkorea, Sverige och Italien. Även om jag kan förstå att man vill ha upplevelsen av skräddarsytt så tycker jag personligen att slutresultatet är det allra viktigaste. 

Saman Amel - Beige bomull, vår/sommar

Nästa kostym som ligger mig extra varmt om hjärtat är min måttsydda bomullskostym från Saman Amels premiumlinje Napoli. Jag beställde kostymen i slutet av 2016 med leverans under våren 2017, och den har sedan dess slitits friskt och kanske varit den kostym jag burit mest frekvent senaste året, trots det säsongsbetonde materialet. I det avseendet skiljer den sig ganska mycket från den mer formella och mångsidiga Attolinikostymen ovan. Här handlar det snarare om lättsamhet och bärbarhet vilket gjort att den utan problem burits med såväl skjorta och slips som popover och piké under vardagar och semestrar. Som jag var inne på i recensionen av kostymen så är bomull egentligen tekniskt sett inte optimalt för skräddade plagg då det saknar det fall som ulltyger har. Samtidigt är det just denna lite skrynkliga och lediga känsla som jag älskar och är bekväm i under situationer när en ullkostym skulle kännas stel och för formell. 

Passform och hantverkssmässigt är den fortfarande av högsta kvalitet men skulle jag ändra något om jag beställde dag så vore det nog endast en något högre byxmidja. Pga kostymens lediga karaktär är det dock inget som stört mig. 

Caruso - Midnattsblå kritstreck, 4-season

Den dubbelknäppta kostym jag bär mest frekvent är även den måttsydd via Gabucci. Avsändaren är Caruso och jag fick möjlighet att testa tjänsten under förra året. Jag hade länge känt att jag saknade en dubbelknäppt kostym och när jag hittade detta specifika tyg i företagets tygbunch "British" föll bitarna på plats. Det är ett Fresco-liknande tyg i hårt tvinnat ullgarn med en glesvävd struktur och gedigen vikt på ca 380gr. Det gör att plagget får ett naturligt fall i både kavaj och byxa utan att bli för varm. Tekniskt sett är detta är sommartyg men pga nyansen och vikten har jag burit kostymen året om och särskilt kvällstid. Om bomullskostymen från Saman Amel erbjuder en avslappnad elegans under dagtid så har den här den mörka och sobra elegans som jag föredrar till exempelvis en middagsbjudning eller fest. Framför allt är kritstrecken så pass subtila snarare än skarpa att den inte kriker "bankpyjamas" utan ser närmast enfärgad ut på avstånd. Angående passformen så får jag ge beröm till Carusos måttagare på plats som gjorde val som jag själv kanske inte hade vågat men som föll ut mer än väl vid slutresultatet. Exempelvis så gjorde han både axel och bröst något generösare (närmare 52 än 50 vilket jag brukar ha) utan att för den delen förlora passformen i midja eller höft. Byxans pressveck är knivskarpa, mycket pga tyget men även tack vare passformen. Det enda jag ändrat sen leverans var att jag la ner byxan någon cm och tagit in byxmidjan med lika mycket. 

Orazio Luciano - Grå Glencheck-rutig flanell, höst/vinter

Min favoritkostym för vinterhalvåret är en annan dubbelknäppt modell som kanske inte är den jag burit mest frekvent men alltid känns lite extra när man tar på sig. Den är måttsydd från neapolitanska Orazio Luciano i ett klassiskt brittiskt flanelltyg med en vikt på ca 380gr. Det råder ingen tvekan om att en enfärgad grafitgrå version hade varit mer mångsidig och användbar men det är något med det här klassiska Prince of Wales-mönstret med ljusblå överruta som jag verkligen gillar. Passformen och fallet är väldigt bra och Orazios snitt för dubbelknäppt är en personlig favorit med en lite lägre knäppning och fin balans. Tyget passar utmärkt med såväl bruna som svarta skor, vit eller ljusblå skjorta och är ledigt nog att bäras dagtid. Den begränsning som finns är väl snarare att den är relativt ljus vilket under vintertid kan vara en utmaning när åtminstone jag saknar all form av solbränna. En sak jag verkligen gillar med Orazio Luciano är att det är den aktör från Neapel som jag anser har den mest typiska husstilen för regionen.

Ring Jacket - Blå linne, vår/sommar

En annan personlig favorit är den här RTW-kostymen från japanska Ring Jacket. Den är producerad i en tung linnekvalitet från brittiska Spence Bryson vilket ger den ett fint fall och skrynklar mindre än linne normalt gör. Nyansen är något ljusare vilket tillsammans med tygvalet gör att den faller i samma kategori som kostymen från Saman Amel. En vardagskostym under sommarhalvåret som är mörk nog för att ha på fest men ledig nog för en pikétröja på semestern. Vad som gjort att just den här kostymen fallit mig så väl i smaken är dess passform. Jag skulle vilja påstå att den här sitter bättre än många av mina måttsydda kostymer och framför allt i de partier som är svårast att få till så som bröst och axlar. Den har ett litet ärmhål och en stor överärm vilket påminner om den neapolitanska skolan och ger stor rörlighet och smal silhuett. Den har också en naturligt sluttande axel precis som jag vilket gör den till det bästa alternativet RTW jag har provat. 

Zaremba - Grå Fresco, vår/sommar/4-season

Den sista av mina favoritkostymer är den här mellangrå kostymen i Minnis klassiska mellangrå fresco. Det är ett glesvävt tyg med hårt tvinnat ullgarn som ger plagget ett fantastiskt fall, skrynkelresistens och svalka. En sak som kan vara lite ovant i början är den matta och torra finish som Fresco har mot handen, en egenskap som för vissa kan uppfattas som klart mindre exklusiv än borstade s130-tyger. Samtidigt är det en av de mest funktionella tygvalen som finns och särskilt under vår, sommar och tidig höst. Detta är den enda av kostymerna i dagens artikel som är skräddarsydd och jag sydde upp plagget hos Warsawa-skrädderiet Zaremba våren 2016. Skulle jag ändra något på den idag så vore det möjligtvis att göra den aningen mer uppbyggd i bröst/axel vilket jag tycker rimmar väl med den här typen av kostym och hade gett ännu mer form och struktur. Jag hade länge också en tanke på att göra den utan sprund för en klassisk Cary Grant-känsla men är idag glad över att jag valde dubbla sprund.

Bonus...

A.W Bauer - Svart ull med slag i ribbat silke

Jag har i nuläget två hela smokings i garderoben. Det är en måttsydd smoking i midnattsblå Barathea med spetsiga slag från Linnégatan no.2 samt en skräddarsydd dubbelknäppt i svart ull med sjalslag från A.W Bauer. Den första kunde ni läsa om här på Manolo under vintern 2016 då jag gjorde en recension av tjänsten och den andra beställde jag under förra våren. Att ha två smokings i garderoben kan säkert för många vara överdrivet men då jag bär plagget i genomsnitt 1-2 gånger i månaden (och inte sällan i liknande kretsar) har de bägge modellerna visat sig vara en bra vara bra komplement till varandra. 

Även om jag verkligen gillar både passform och snitt på dem bägge så är det något speciellt med den skräddarsydda från Bauer. Anledningen är att den summerar exakt vad skräddarsytt enligt mig skall handla om. Möjligheten att tillsammans med skräddaren och utan några direkta begränsningar skapa ett mönster och snitt från ett helt blankt papper. Jag tog med inspiration och idéer kring vad jag var ute efter till Fredrik Andersen på Bauer och tillsammans tog vi fram snitt där den dramatiska sjalkragen blev precis det jag hade önskat. Passformen och hantverket är som man kan förvänta sig i toppklass men med lite mer struktur och uppbyggnad än de neapolitanska alternativen. Skulle jag ändra något i efterhand vore det möjligtvis att göra ärmarna aningen vidare men det är också något som utan problem kan korrigeras i efterhand.