Min doftgarderob – Att matcha doft med stil
Vi har inte skrivit speciellt mycket om grooming eller dofter här på Manolo tidigare. En anledning är att vare sig Andreas eller jag är speciellt kunniga inom detta område och som ni kanske sett inte heller särskilt välgroomade. När det kommer till dofter så har jag alltid haft ett visst intresse och tänkte idag försöka relatera dofter till stil som jag tror mig behärska lite mer.
Jag har nämligen något jag kallar en doftgarderob hemma. Med detta menar jag ett antal olika parfymer med olika karaktär som jag varierar beroende på klädsel, aktivitet och humör. På så sätt kan man säga att doften skall harmonisera med stilen och skapa en helhet. Idag tänkte jag därför presentera min doftgarderob för er och beskriva hur jag tänker kring denna.
Jag skall inte bli allt för teknisk vilket man kan bli när det kommer till dofter men vill ändå börja med att kort förklara grunderna kring hur en parfym fungerar.
Den är uppbyggd av det man kallar noter.
Först kommer toppnoten. Det är det första man känner tydligast när man spayar en parym. Den är normalt sett ganska frisk och avtar rätt fort och då tar istället hjärtnoten över. Denna är djupare och stannar längre. Denna not kan man säga blandar sig med kroppens doft och förutsättningar. Detta gör att en och samma parfym kan dofta lite olika på olika personer. Detta krävs normalt sett en rätt så tränad näsa för att känna. Slutligen har vi basnoten som alltså sitter längst och som jag brukar beskriva som mest murrig eller tung i blandningen.
Dessa noter kan bestå av hur många olika ingredienser som helst. Några vanliga är apelsin, bay rom, bergamott, cederträ, mysk, citron, lavender, vetiver, patchouli, ros eller tobak.
Några begrepp ni säkert stött på när det kommer till parfymer är Eau de Cologne, Eau de Toilette och Eau de Parfume. Skillnaden är hur mycket doft de faktiskt innehåller. Med detta menas koncentrerad parfymolja. Ju högre koncentration desto längre håller den. I fallet med en Eau de Cologne som har minst koncentration så ligger denna på ca 2-5% och där försvinner också själva doften ganska fort. Hos en Eau de Toilette som nog är den vanligaste varianten i våra butikshyllor så innehåller den 5-20% och den normalt sett dyraste Eau de Parfum innehåller 10-30%.
Som nämndes i början av artikeln så gillar jag att välja doft efter tillfälle, hur jag klär mig och hur jag känner mig. När jag beskriver hur en doft upplevs så använder jag mig sällan av alla de begrepp som proffsen gör i forma av noternas innehåll. Jag tycker att det blir mer talade att klä orden i bild och försöka beskriva doften i ett sammanhang.
I min personliga doftgarderob har det kommit och gått parfymer genom åren. Jag har faktiskt alltid haft ett ganska stort intresse av dofter och har testat ganska många. Vissa har kommit tillbaka därför att jag gillar dem. De dofter som visas här idag får sammanfatta min doftsmak och utgör några av mina absoluta favoriter alla kategorier. När det kommer till att välja en doft så har jag inga egentliga krav annat än att jag i nästan alla fall (utom ett som kommer framgå) väljer att avstå det man hittar hos de flesta tax-free butiker och på entréplanet hos diverse varuhus runtom i världen. Anledningen är egentligen att jag helst inte vill ha en parfym som är för vanligt förekommande. Dessutom är de kommersiella dofter jag syftar på ofta relativt söta och ger mig huvudvärk.
Förenklat man säga att jag byggt upp min doftgarderob utifrån en skala. Den börjar i ena kanten med en superlätt citrusdoft som påminner om tvål och vandrar sen längs skalan mot en supertung och murrig doft som är dess raka motsats. Där emellan har jag 6 olika varianter i stigande skala. Förhoppningsvis en för varje tillfälle. Detta funkar för mig.
Först ut är alltså min superlätta aqua de colonia från spanska Alvarez Gomez. Första gången inhandlad i en liten butik på en bakgata i Palma på Mallorca. Det är en frisk citrusdoft som min bekant en gång beskrev som att jag luktade limoncello, vilket var ett bra betyg för mig. Den är klassisk, tidlös och unisex och skapades redan 1912. Det är en cologne och den sitter inte i särskilt länge. Detta är min normala parfym jag tar när jag är hemma, har duschat och inte skall göra något särskilt, samt när jag vet att jag skall umgås med personer som är överkänsliga mot dofter.
Om jag bara fick bära en parfym för resten av livet så är det Christian Diors Eau de Sauvage. Denna något maskulina unisexdoft från 1966 kallar jag gärna min paraddoft. Den har burits frekvent i ca 15 år sedan jag för första gången kände den och bestämde mig för att exakt så vill jag lukta och uppfattas. Den är citrus och rosmarinbaserad men efter ett tag kommer basnoten vetiver fram och den blir lite tyngre än vad den initialt uppfattas som. Jag tänker mig att så här doftar en lärd fransk professor, politiker eller författare. Den är tidlös, klassisk, lite torr och korrekt. Precis så som jag vill vara. Bärs framförallt när jag jobbar på dagtid.
Denna doft är inte likt någon annan ni provat, det kan jag lova. Den luktar nämligen i sammanhanget rätt så annorlunda vilket gör den unik och något jag uppskattar. Penhaligon´s är ett anrikt brittiskt parfymhus som vittnar om kvalitet och tradition, något som anglofilen i mig så klart kittlas av. English Fern kom redan 1910 och är först riktigt frisk på gränsen till frän för att på sikt sätta sig och bli lite tyngre då basnoterna innehåller sandelträ och ekmossa. Jag vet att fantasin skenar lite men så här tänker jag mig att de intellektuella i London luktade på 20-40 talet. Något att ta efter helt klart. Den bärs rätt mångsidigt men ofta med udda byxor ex cavalry twill, en sportigare kavaj, buttondownskjorta och ledigare slips. Inte sällan även vid exempelvis familjemiddagar eller bjudningar hos vänner.
Acqua di Parma Colonia Essenza
Jag älskar Acqua di Parma på alla sätt. Deras orginaldoft Colonia från 1916 är en klassiker och klar favorit. Den är oerhört fräsch och påminner om citrus. Den var dock slut hemma men i stort sett lika bra tycker jag om den uppdaterade versionen Colonia Essenza. Denna doft är alltså en uppdatering och modernisering av Colonia från 2010. Den påminner om Colonia men är något tyngre och känns lite mera modern och anpassad för dagens efterfrågan. Liksom Colonia är första intrycket friskt då basnoterna innehåller blodapelsin och bergamott men den mynnar ut i en sötare och tyngre doft en orginalet. När jag kände den första gången slogs jag av att så här luktar det på ett modernt skrädderi i Milano på 2000-talet. Klassiskt och modernt på en gång och väldigt italienskt. Vespa är ett måste! Personligen bär jag den ofta när jag är i just Italien eller de gånger mina mer Napolitanska kavajer luftas.
Denna cologne som i mitt fall är en Eau de Parfum kommer från svenska lyxparfymhuset Byredo. Ben Gorham har lyckats med något man aldrig trodde skulle hända, att Sverige skulle hamna på allas läppar när det kommer till parfym?! Denna doft som ursprungligen hette Fantastic Man och som skapades åt tidningen med samma namn men som numera alltså heter Sunday Cologne är den ultimata allround-doften. Den hamnar också i mitten på min skala vad gäller citrustoner och friskhet kontra fyllighet och tyngd. Den känns modern och unik och kvaliteten på husets dofter är riktigt hög. Märkligt nog får jag mest komplimanger för denna doft av yngre kvinnor, läs snudd på flickor snarare än de mer mogna damer som tenderar att gilla mina mer "myndiga" parfymer.
Den bärs till vardags och när jag besöker någon global storstad och vill smälta in som kontinental och modern, något jag sällan lyckas med då det lyser igenom att jag känner mig vilse utan randsydda skor och tweed. Jag får en känsla av att denna gärna bärs av många personer med trainers från Common Projects.
Monocle Scent One Hinoki Comme des Garcons
Jag är ett stort fan av tidningen Monocle. Det är något mystiskt och helt unikt med denna tidning som tilltalar mig. Om jag skall försöka mig på en analys av med viss självinsikt så tilltalas jag nog lite av viljan vara en Monocle-person. Att tillhöra kretsen av en sorts globala medvetna individer. En insatt person med koll på viktiga ämnen som politik, kultur, ekologisk mat och smart resande. En person som gör smarta val och inte skryter med det utan gör det självklart och helt naturligt. Med en dusch av denna doft hade jag hoppas komma lite närmare detta mål. Tyvärr funkar det bättre i tanken än i praktiken men gott luktar jag hur som helst när jag sprayar denna doft. Namnet Scent One eller Hinoki som den heter är också namnet på parfymören Antoine Maisondieu som skapat den efter att hämtat sin inspiration i Kyoto.
Jag köpte denna doft i ren panik på 10 Corso Como i Milano (ett naturligt shoppingstopp för personer som beskrivs ovan…) efter att mitt bagage i vanlig ordning kommit bort i Italien. Jag skulle på ett event och ville inte komma utan en god doft och sedan dess har den varit en naturlig del i min doftgarderob. Den bärs med fördel när jag träffar medvetna internationella personer med mycket bättre "koll" än mig själv.
Nu har vi hamnat rätt långt ut på "murrighetsskalan". Denna doft från amerikanska huset Geoffrey Beene togs fram 1975 av parfymören Andre Fromentin. Min personliga relation till doften är att jag såg dess namn i boken Gentlemannen av Bernhard Roetzel för kanske 20 år sedan och listad som en av de riktiga klassikerna. När jag för ungefär 7-8 år sedan var i Miami och fick se den i ett skyltfönster hos en liten oansenlig parfymaffär, ja det finns faktiskt sådana i Miami tro det eller ej, så slog jag till. Jag hade bestämt mig utan att ens lukta på den tvärtemot vad jag någonsin skulle göra normalt. Har en parfym namnet Grey Flannel och det står om den i Gentlemannan, ja det räcker för mig. Som tur är luktade den precis så bra jag hade hoppats. Den luktar som jag föreställer mig det gör på en gentlemannaklubb i Marrakech 1969. Den är tung, lite orientalisk, träig fast med ett rent och fräsch inslag. Denna bär jag främst när jag jobbar och de dagar Eau de Sauvagen får vila.
Sist ut och tyngst, mest gammaldags, helt säregen och alldeles alldeles underbar är Polo Ralph Lauren. Denna gröna lilla flaska med den gyllene korken innehåller doften av gamla pengar. Jag har aldrig befunnit mig i ett genuint gammalt överklasshem i New England, ni vet denna typ av koloss till byggnad där man alltid kommer in i en pampig hall med 8 meters takhöjd och en enorm trappa upp till övervåningen. På väggarna sitter det gamla porträtt av förfäder som alla kom till USA med skeppet Mayflower. Hade jag någonsin fått uppleva detta så hade det luktat precis så och som i mitt badrum efter att jag sprayat lite ur den lilla flaskan med den gyllene korken som skapades av Carlos Benaim 1978.
Doften betyder preppy för mig. Runt 2002 började jag jobba extra under studietiden hos Ralph Lauren på NK i Göteborg. Det var också då jag kom i kontakt med denna doft. Eftersom jag är lite nördig så gick jag så klart all-in i mitt jobb och klädde mig väldigt preppy. Tänk er manchesterbyxor med broderade sk critters, tweedkavaj, oxfordskjorta, penny loafers, färgglada kashmirstrumpor, randigt nylonbälte, ja ni fattar. En riktig preppy look som handlade om att förvalta det klassiska konservativa stilarvet och göra det ledigt och sportigt, inte få plats med så många överexponerade logotyper samt guldbrodyr på så liten yta som möjligt. I denna min romantiska tolkning av genuin preppy/IVY/trad så harmoniserade Polos doft väldigt väl. För man få klara vibbar av gamla skolbyggnader, inrökta läshörnor, båthus och annat som hör New England till. Idag används doften sparsamt. Då och då när jag jobbar men nästan alltid när jag spelar golf. För då vågar jag preppy:a till det lite grann.
Vilken är er doft? Har ni hittar er signaturparfym eller har också ni en doftgarderob?
