Måttsydd smoking från Linnégatan 2

Det här projektet startade faktiskt för snart ett år sedan då jag efter förra nyårsafton kände att det var dags att investera i en ny smoking. Min dåvarande (som jag fortfarande har kvar) var en vintagemodell i full kanvas och producerad i Sverige under 1960-talet. Den fyndades på second hand för 5-6 år sedan och ändras dess om en del hos ändringsskräddare. Den har smala sjalslag och påminner en hel del om modellen som Sean Connery bar i Dr No. 

Jag tyckte fortfarande väldigt bra om smokingen men i takt med att tillfällena att bära den blivit fler och fler och min personliga preferens på silhuett och passform förändrats något tyckte jag det var dags för ett nytt alternativ. 

Designmässigt var jag tidigt ganska klar över vad jag ville ha. Som ett komplement till modellen med sjalslag ville jag ha en enkelknäppt smoking med breda, spetsiga slag, markerad axel, hög byxa och djupt skuren väst. 

Jag började se mig om efter inspiration runt om på nätet och fann flera tydliga exempel på vad jag var ute efter. 

Nästa steg var att fundera ut vilken producent som man skulle vända sig till. Att beställa en skräddarsydd smoking är och förblir en dröm men jag kände åtminstone vid detta tillfälle att pristillägget mot exempelvis måttsytt var väl stort sett till antal tillfällen per år man bär den. 

I samband med detta så pratade jag med Per Mivér som driver herrekiperingen Linnégatan no.2 i Göteborg och han berättade att de planerat att lansera en egen måttsömnadstjänst senare i år och jag fick möjlighet att testa tjänsten innan den lanserades officiellt för att ge feedback angående vad som var positivt respektive negativt. 

Sagt och gjort så satte vi oss ner i våras och tittade lite på vad som gick att skapa. Första steget är vanligtvis att man väljer tyg och här finns det ett brett utbud av alternativ både från leverantörens egna bunchar men även från flera kända väverier. Man kan till skillnad från många andra måttsömnadsalternativ även ta med sig ett eget tyg vilket inte nödvändigtvis sänker det totala priset med så mycket men öppnar för fler alternativ om man vill åt vintagetyger från andra väverier.

Jag hade just själv kommit över ett perfekt tyg för en smoking som jag valde att ta med. En så kallad Barathea i ull från Vitale Barberis Canonino av midnattsblå nyans (det visade sig att Linnégatan har exakt samma kvalitet i svart i de egna buncharna).

Om man väljer en svart eller midnattsblå smoking är helt individuellt men jag skulle undvika en nyans som blir tydligt blå då valet av midnattsblått från början uppstod för att få plagget att se så svart ut som möjligt i artificiellt ljus. Svart kan paradoxalt nog i vissa ljus skifta åt grönt eller brunt vilket gjorde att midnattsblått ökade i populäritet.

Till tyget skall man sedan välja silke för slag, revär och eventuellt knappar. Här kan man välja mellan siden (satin) eller ribbat silke (grossgrain eller ottoman). Beroende på vad man är ute efter och vilket tyg man valt för resten av plagget så kan de ge lite olika intryck. Grossgrain ger ofta ett mattare och mer diskret intryck med en viss vintagekänsla som kan vara väldigt fint. Det har en tydlig karaktär och matchas med fördel ihop med en fluga med samma struktur. 

Siden är blankare och ger lite tydligare kontrast mot det övriga tyget men ställer också högre krav på kvalitet för att inte ser plastigt eller billigt ut. 

Jag valde faktiskt att gå på det sistnämnda alternativet då lystern fortfarande var matt och gav en fin kontrast till ullen. Grossgrain försvann tyvärr väl mycket mot just min Barathea. Bägge är dock fullt korrekta och hade jag valt ett annat tyg hade jag förmodligen valt just grossgrain för dess diskreta elegans.

Jag valde som sagt breda, spetsiga slag med endast en knapp i kavajen. För fickorna valde jag passpoalfickor som saknar lock och ger ett rent och elegant intryck och passar bäst för de mest formella plaggen.

När tyg, knappar och detaljer var utvalda var det dags för måttagning. 

När det kommer till måttsytt finns det framför allt två sätt som man kan fastställa måtten på:

Kroppsmått eller provplagg.

Linnégatan no.2 arbetar med det sistnämnda alternativet där man utgår från prover i alla grundstorlekar för såväl byxa som kavaj och sedan anpassar man måtten efter den storlek som ligger närmast. 

Fördelen med detta är att man direkt får en väldigt tydlig bild av hur ett visst mått faktiskt ter sig. Om man tar kroppsmått kan man som väldigt skicklig måttagare få till det extremt bra men det är väldigt svårt att se förrän plagget är levererat och då kan ett misstag vara för sent att korrigera. 

Vi provade tre storlekar på kavaj (48, 50 och 52) och kunde snabbt fastställa att jag var en kombination av dessa där storlek 50 satt bäst. I axelbredd behövde jag måtten från 52, över bröstet 50 medan midjan utan problem kunde ha måtten från en 48:a. Då alla mått från respektive storlek finns tydligt utskrivna från producenten är det därför relativt enkelt att få till rätt grundmått. Samma sak gick att applicera på exempelvis ärmlängd. 

Något vi behövde korrigera från alla grundmodellerna var kavajens längd och byxans midjehöjd. Vi la till 3-4cm på kavajen och höjde byxan med ungefär lika mycket så att linningen hamnade precis under naveln. Jag valde även att sänka knappställningen på kavajen då jag föredrar en relativt lågt placering strax ovanför byxans linning så inget av skjortan syns under kavajknappen om man bär plagget utan väst eller gördel.

Silhuetten från byxan var en storlek 50 som med en liten korrigering av midjans storlek satt utmärkt redan i provplagget. 

En annan detalj som korrigerades och som i min mening är en av de bästa argumenten för att välja just måttsytt framför konfektion var höjden på axlarna. Alla människor har mer eller mindre olika höjd på sin axlar (vinkeln från nacke till axel). Vissa har dessutom olika höjd på respektive axel och vanligast är att man har lägre naturlig axel än kavajens. 

Detta kan korrigeras hos bättre måttsömnadstjänster och gör att axeln på kavajen ligger direkt mot den naturliga. Det ökar rörligheten på plagget och syns tydligast när man rör armarna uppåt. 

Jag valde även en lite mer markerad axel då jag själv tycker det rent estetiskt passar bättre till just den här typ av plagg.

Man kan även höja respektive minska kavajens ärmhål vilket ofta lyfts fram som en positiv egenskap. Tänk dock här på att det är bättre att höja ärmhålet och ge det en oval form än att bara minska det då risken med det senare är att överärmen blir för liten och kavajen skär in bröstet.. Inom klassiskt skrädderi möjliggör tvärtom en överärm med lite mer volym för ökad rörlighet och kan hos skickliga producenter fortfarande kombineras med ett högt skuret ärmhål.

Nästa del var den största utmaningen men samtidigt också en av de stora behållningarna. Det var att ta fram en djupt skuren "hästsko-väst". När det kommer till smokings så bör man enligt tradition alltid täcka livet dvs midjan. Det innebär att man som tidigare nämnt i artikeln inte skall se något av skjortans tyg mellan kavajens knapp och byxans linning. Varför denna regel uppkom finns det säkert många anledningar till men en av dem är att genom att täcka linningen med antingen en gördel eller väst så förlänger man intrycket av bärarens ben samtidigt som man kan skyla en eventuell rondör. 

Gördeln som jag själv tycker är ett grymt underskattat val i rätt utförande är tyvärr idag ofta associerat med hyrda smokings av lägre kvalitet och inte sällan i grälla färger med matchad fluga. 

Jag valde istället att addera en U-formad väst som täcker samma del av midja och endast svagt kan urskiljas ovanför kavajknappen när kavajen är knäppt. Fördelen med en sådan väst är att den är det i mina ögon absolut snyggaste valet när man bär kavajen uppknäppt.

Att få till måtten perfekt för en sådan väst på första försöket är långt ifrån enkelt och särskilt som tjänsten var ny för butiken och man inte hade några västar av den modellen att utgå från. Det går som tur är att korrigera västar relativt enkelt i efterhand då de saknar mellanlägg i framstycket. Här gör man ofta bäst i att utgå från sin standardstorlek och sedan korrigera eventuell höjd och vidd på västen när den är färdig och man kan se exakt hur den sitter.

Linnégatans måttsömnad erbjuder flera alternativ av konstruktion och produktionsland vilket också påverkar prisbilden. Du kan välja en halv kanvas-konstruktion eller en hel kanvas där mellanlägget täcker hela framstycket och ger bäst form till plagget. Man kan även välja olika tjocklek på kanvasen dvs hur "mjuk" man vill ha den. I mitt fall valde jag en hel kanvas i den tunnare kanvasen med flera handsydda moment i produktionen så som knapphål, ärm-isättning, bröstficka etc. 

Sist men inte minst valde jag en detalj som för vissa är utspelad men jag tycker är väldigt snyggt och det är en helt ren rygg utan sprund. Historiskt sett hade aldrig en smoking sprund eller "dasslock" vilket var en praktisk detalj, framför allt avsedd att bäras när man red. Idag är det en självklarhet på majoriteten av alla kostymer inkl. mina egna men jag föredrar just smokingen utan. 

I nästa del får ni se det färdiga resultatet och läsa mina erfarenheter av processen.