Marquess – Delikata japanska skor

I utkanten av centrala Tokyo i ett område med lägre bostadshus, sitter en oansenlig liten skylt på en betongmur. Där står Marquess Bespoke Shoemaker. Nedför en smal trapp ligger paret Kawaguchis kombinerade lägenhet, showroom och kontor. Det är väldigt symptomatiskt, att det första man möts av när man passerat genom den lilla hallen är en piedestalliknande pelare med fyra Marquess-skor på display längst upp, och bakom det ett glasbord med resten av sample-skorna uppställda. För paret Kawaguchi är skor allt.
Shoji Kawaguchi gör lästtillverkning, bottning (själva ihopsättningen av skorna) och finish. Hans fru Yuriko gör mönster och nåtling (syr ihop ovanlädren). Tillsammans driver de en av de mest hyllade bespokeskofirmorna i världen just nu, som också vuxit ordentligt med två lärlingar på bottningssidan och en på arbetet med ovanlädret.

Det ord som kanske bäst beskriver Marquess skor är delikata. Tydligt definierad form på lästerna, inåtlutande nätta klackar, smala och långa midjor. I princip enbart klassiska modeller. De ser på många sätt ut som skor från en annan tid, från det tidiga 1900-talets England som också är den era som främst inspirerat Shoji och Yuriko.

- Som jag ser det var det där och då de finaste skorna genom tiderna gjordes. När jag gjort klart ett par skor ställer jag mig alltid frågan: skulle de här kunnat levererats ut av någon av de främsta bespokefirmorna i London på 30-talet, säger Shoji Kawaguchi.

Det är också i England som både Shoji och Yuriko skolats. Shoji hade ett stort modeintresse och mot slutet av förra milleniet flyttade han till London för att försöka ta sig in i modebranschen. Han lärde känna en japan som övertalade honom att följa med honom till Tresham Institute i Northampton för att studera skotillverkning, en skola som till skillnad från den designinriktade skoutbildningen på London College of Fashion är väldigt praktisk. Där fick Shoji upp ögonen för det tekniska, för hantverket, och blev fast. På skolan träffade han också Yuriko som delade hans nyvunna passion. Efter utbildningen skrev de tillsammans brev till alla de stora bespokeskomakarna i London – John Lobb, Foster & Son, Cleverley – och försökte få lärlingsplatser. Vilket så klart var tufft. Istället hamnade de hos Paul Wilson i Newcastle, en doldis i skovärlden, men väl ansedd med bakgrund hos bland andra John Lobb Paris. Där fick de möjlighet att lära sig hela skotillverkningsprocessen, även om fokus för båda var på bottningsarbetet. Som brukligt började båda med att göra reparationer, men efter en tid gjorde de testskor och senare åt kunder. De gjorde också en del reparationer för exempelvis Foster & Son.

2006 lämnade de Newcastle och flyttade till London, och kom där i kontakt med bland andra Tony Gaziano.
- Jag fick chansen att börja jobba för Gaziano & Girlings bespokeavdelning, berättar Shoji Kawaguchi. Det var naturligtvis en fantastisk möjlighet, och Tony Gaziano tar väl hand om de som jobbar för honom, det var värt mycket.

I London hade paret  också en hel del hjälp av bespokeskomakaren Paul Davies, som sa till Shoji och Yuriko att de borde skola om en utav dem till att bli nåtlare och starta eget märke.

De skrattade mest åt det först, men tanken hade såtts.

Shoji hade under hela perioden i London en stark hemlängtan till Japan och Tokyo, och 2008 återvände paret hem. Där fortsatte Shoji att jobba som frilansbottnare för Gaziano & Girling. Samtidigt började de arbeta för att realisera det där som Paul Davies föreslagit.

- Jag gick som lärling på ett framstående ortopedskomakeri här i Tokyo och lärde mig mer om arbetet med att sy ovanläder och göra mönster, säger Yuriko Kawaguchi.

De byggde sakta upp grunden för Marquess – läster, mönster, sampleskor och så vidare – och 2011 lanserade man märket. Det var egentligen helt utan buller och bång. Både workshop och showroom hade de i sitt hem, de kunder som beställde från dem blev så pass nöjda med sina skor att de beställde fler, och berättade för andra, och så spred det sig. När stilmagasinet Men's Ex skrev om Marquess fick ännu fler upp ögonen, sedan har det rullat på.

Idag har Shoji och Yuriko flyttat till en större bostad, där man dock som sagt fortfarande har sitt showroom och kontor. Men man har en egen fin workshop en liten bit från hemmet, dit de tar sig på elcyklar. En glasdörr öppnas med en röd knapp, innanför ligger en avlång, ljus workshop med två nåtlingsplatser längst ut, sedan hyllor med skor och Shojis arbetsplats, och längst in två ytterligare arbetsplatser för bottning. Idag har de tre lärlingar i workshopen, två bottnare och en nåtlare, men då man enbart gör full bespoke ligger produktionstakten fortfarande på måttliga 70-80 par om året. Kunderna är till stor del inhemska, men ungefär 20% är internationella från bland annat Kanada, Australien och Singapore.

Priserna hos Marquess börjar på 380 000 yen, vilket motsvarar ungefär 28 000 kronor. Mycket pengar naturligtvis, men ungefär i nivå med våra bespokeskomakare i Sverige och priserna i Italien och Spanien, och klart billigare än England där startpriserna hos de stora idag ligger på mellan 40 000-55 000 SEK och Paris där det trots att euron är vänligare än pundet för tillfället går på från 65 000 kronor och uppåt hos Berluti och John Lobb Paris.

Marquess är framför allt kända för en enormt hög nivå på hantverket, med suveränt vackert detaljarbete. Något som de ofta mycket kräsna japanska kunderna uppskattar. Men det som Shoji Kawaguchi pratar allra mest energiskt om är skornas estetiska balans.

- De ska se bra ut på fötterna, på bäraren. Har kunden smala korta byxor behövs ett annat mönster än den med långa breda byxben, exempelvis. Och skor ska i min mening vara diskreta, de ska komplettera klädseln men inte ta över den, göra hela paketet bättre, säger han.

Till skillnad från många kollegor i Japan så har Shoji och Yuriko inga planer på att utöka utbudet med MTO och MTM/semi bespoke. Däremot är de intresserade av att få till trunk shows i Europa i framtiden.
- Det hade varit spännande att se om vi kan lyckas i Europa också, säger Yuriko, och Shoji fortsätter:

- Men vi vill fortsätta hålla det i liten skala, inte minst för att kunna bibehålla den höga kvaliteten. Den är vårt främsta vapen.