Manolos guide till materialval

Vi pratar ofta om konstruktion och hantverk inom skrädderi och skor men inte alltid om de ingående materialen. I dagens artikel har vi gjort en djupdykning bland industrins finaste kvaliteter samt djuren som förser oss med dem.

Andreas Weinås  |  Publicerad 2018-11-21 09:01  |  Lästid: 6 minuter
Manolos guide till materialval

Ni har säkert hört benämningar som merino, kashmir eller alpacka när det skall handlas ullvaror men det är långt ifrån alla som känner till vad som faktiskt kännetecknar respektive kvalitet och fiber. Vi har idag valt ut några av branschens finaste fiber.

Kashmir

Djuret: Kashmirget är ett samlingsnamn för flera arter, till exempel Hexi- och Pashminageten som finns representerad i ett antal länder i östra Asien. Namnet kommer från regionen med samma namn, som sträcker sig över Indien, Pakistan och Kina. Där är det i dag dessvärre ytterst få djur kvar. 


Materialet: Vad som gör kashmirullen så exklusivt är de långa och fina fibrerna med en längd på upp till 36 mm som kammas från underhåret vid getternas bål och hals. Ullen har en fin lyster, god andningsförmåga och en mycket mjuk yta. En av anledningarna till att priset är så högt på kashmir är framför allt den begränsade tillgängligheten. Det går åt ull från cirka fem getters årsproduktion för att tillverka en tröja. Det finns kashmirtröjor som kostar från några hundralappar till tiotusentals kronor och anledningen till dessa skillnader i pris kan vara flera. Hur mycket volym det rör sig om (2 ply vs 4 ply etc) kan vara en men det som har störst påverkan på kvalitén är fiberns längd. Billig kashmir är ofta restprodukter som plockats från marken eller kammas från andra delar än hals och bål där fibern är kortare vilket också bidrar till att materialet nopprar lättare. 

 

Manolos guide till materialval
Kashmirgeten med sin långhåriga päls.

Babykashmir

Djuret: Babykashmir syftar till den kashmirull som uteslutande kommer från djur som är yngre än tolv månader gamla. 


Materialet: Fibrerna har utsatts för mindre påfrestningar och håller högsta möjliga kvalitet. Då man endast använder ull från djur yngre än 1 år innebär det man bara kan få material till babykashmir vid ett tillfälle under ett djurs livstid. Ett djur yngre än 12 månader genererar blygsamma 30 gram användbara fibrer, vilket gör babykashmirullen till ett oerhört begränsat material med ett markant högre pris.

Kvalitén och känslan mellan vanlig kashmir och babykashmir är påtaglig men den största skillnaden i pris ligger som sagt i begränsning av material. Loro Piana arbetar mycket med just babykashmir och en tröja i materialet startar inte sällan på runt 10 000 kr. 

 

Manolos guide till materialval
Kashmirgeten klipps inte likt får utan kammas vilket inte skadar djuren. Det är alltså inte pälsen utan underhåret som används för att spinna garnet.
Manolos guide till materialval
Babykashmir från Loro Piana med ett pris strax norr om 10 000 kr.

 


Alpacka

Djuret: Alpacka är släkting till Vikunjan och ett kameldjur som levt i Anderna i århundranden. Det var tack vare engelsmannen Titus Salt som djuret kom till Europa i mitten av 1800-talet men finns även i Australien.

Materialet: Det finns två arter av alpacka: Huacaya och Suri. Den förstnämnda har en fluffig päls vilket ger ett mer elastiskt garn som lämpar sig ypperligt för stickade varor. Surin har däremot långa lockar som passar bättre när man vill producera en vävd vara. Alpackaullen är både mjukare, varmare, starkare och har högre glans än vanlig fårull. Detta beror framför allt på de silkesglänsande fibrerna som kan bli upp till 20 millimeter långa. Dock är även priset avsevärt högre då ett djur endast kan producera 2.5 kg ull per år.

 


Manolos guide till materialval
Huacaya är den art av alpacka med en karaktäristiskt fluffig päls som främst används för stickade varor.

 

Mohair

Djuret: Den exklusiva ullfibern Mohair härstammar från Angorageten som inte ska förväxlas med angorakaninen. Den lever på hög höjd i Nordamerika, Turkiet och västra Asien. 

Materialet: Vad som gör mohairullen intressant är framför allt lystern. Och genom att blanda mohair i en vanlig ullväv kan man uppnå en högre glans i tyget. Dessa kombinationer är framför allt vanliga i exklusiva kostym- och kavajtyger som ofta består av endast 10-15 procent mohair. Detta eftersom fibern har en ringa hållfasthet. Mohair har exempelvis ett populärt inslag i smokings då den ger en krispig och närmast torr yta men med en fantastisk lyster. 


 

Manolos guide till materialval
Angorageten som ligger bakom mohairullen.
Manolos guide till materialval
Krispig lyster i en ull/mohair-blandning.

 

Kamelhår

Djuret: Kamelens gyllene underhår kommer från de tvåpuckliga kameldjuren på högstäpperna i västra Kina och yttre Mongoliet. Till skillnad från många andra av lyxdjuren kammar eller klipper man inte kamelen. Under våren är det i stället djuret själv som fäller stora tussar, något som årligen genererar runt fem kilo ull per kamel. 


Materialet: Då man är ute efter de mycket fina fibrerna i underhåret, och inte den grvre yttre pälsen, krävs en omfattande process. Det färdiga materialet är dock lika vackert som funktionellt och har en hög andningsförmåga och en gyllene ton av beige. Det gör att materialet passar bäst i halsdukar men framför allt ytterrockar avsedda för vinterhalvåret. Det är inte för inte som kamelhårsrocken blivit en klassiker i den manliga garderoben. Idag finns materialet i mängder med färger och nyanser och har en lite mer överkomlig prisbild än t ex kashmir. 

 

Manolos guide till materialval
Manolos guide till materialval
Kamelhårsrock från Ralph Lauren.

 

Merinoull


Djuret: Merinofåren härstammar från Spanien och lever i viss mån på ön Tasmanien, men den största levande populationen finns i Australien. 

Materialet: Merinoullen har väldigt elastiska och tunna fiber som passar perfekt i borstade kamgarn. Materialet är vanligt i tunna stickade plagg, som tröjor, och kan bäras nära kroppen. Materialet har högre slitstyrka än den elegantare kashmirullen. Den finaste kvaliteten av merinoull kallas även för Botany. Genom historien har vissa uppfödare sysslat med så kallad "mulesing", vilket innebär att de utan bedövning skalperar fårens bakdel för att undvika larver som lägger ägg i pälsen och skadar kvaliteten på ullen. Detta har gjort att kraven skärpts enormt på producenter av exklusiv merinoull. 

Kvalitén är perfekt för såväl stickade tröjor som vävda kostymtyger.

 


Manolos guide till materialval
Merinofåren återfinns främst i Australien.

 

Vikunja

Djuret: Ett kameldjur som lever i sydamerikanska Anderna och är en släkting till Lamadjuren och Alpackan. Vikunjadjuren utrotades näst intill helt av spanjorerna och under en period fanns så lite som 6 000 djur kvar i världen. I dag är arten utrotningshotad och skyddad, men förser ändå marknaden med världens exklusivaste fiber.

Materialet: Då djuren lever i ett klimat med extrema skillnader i värme och kyla har underhåret på vikunjan en otrolig andningsförmåga. Loro Piana som har bidragit med att rädda Vikunjan har ensamrätt på att framställa materialet, som kostar ca tio gånger så mycket som riktigt bra kashmir. Ett djur kan endast kammas vartannat år och det går åt ull från ett djur till en scarf, sex djur till en tröja och 35 djur till en rock.


Priset på vikunja är därför svindlande högt där en stickad tröja kostar från ca 30 000 kr och en skräddarsydd rock inte sällan betingar mellan en kvarts och en halv miljon kronor. 

 

Manolos guide till materialval
Vikunjan som är besläktad med Alpacka och Lama är fortfarande utrotningshotad och skyddad.
Manolos guide till materialval
Tröja från Saman Amel i 100% Vikunja med ett pris på 30 000 kr.
Dela på Facebook
Tweeta