Manolos guide till garverier
Den som är skointresserad har säkerligen stött på en hel del olika garverinamn i marknadsföringen av företagens produkter. Manolo går igenom några av de främsta leverantörerna av material till klassiska kvalitetsskor, för att ge er läsare en god överblick över vad, var och hur saker görs.
Tannerie D’Annonay är ett av de mest välkända garverierna för högkvalitativt kalvläder till skor. Döpt efter den franska staden där man sysslat med garvning sedan 1200-talet. Det är ett stort garveri med en fabrik på 8000 kvadratmeter och 80 anställda, som producerar omkring två miljoner kvadratfot läder årligen. Garveriet ägs sedan ett antal år tillbaka av Hermés som därmed har möjlighet att ta alla de bästa hudarna till sig själva, och en hel del av produktionen går till John Lobb Paris. Här är det främst kromgarvning som utförs, de har flera olika varianter av så kallad boxkalv, och de har både slätpressat läder (det som kallas för vanligt läder) och printat grainläder.
Den andra stora franska leverantören av kalvläder är Du Puy. Garveriet ägdes tidigare av franska skotillverkaren J.M. Weston, men i slutet på förra året köpte Hermés upp även detta garveri, vilket innebär att de nu äger båda de största franska leverantörerna av kvalitetsläder till skor. Weston såg till att få en deal så att de även fortsatt har tillgång till de allra bästa hudarna, så där samsas de med Hermés nu. Även Du Puy är ett kromgarveri som gör anilinfärgade hudar (anilinfärgning är när man färgar in huden helt igenom eller delvis helt igenom i stora färgbad. Dock används inte det mycket giftiga ämnet anilin längre), och jämfört med sin främsta konkurrent så brukar man säga att Du Puys hudar generellt är lite tunnare och mer delikata än de från Annonay.
En av jättarna när det handlar om mocka. Brittiskt garveri som ligger utanför Leeds, som grundades 1890. Deras mest kända produkt kallas Repello suede och är en spaltmocka som "krympgarvats"för att få lite tätare fibrer. De har såklart även såkallad reversed calf, vilket är en dyrare och finare mocka där huden inte splittats i fler delar, utan det är en hel kalvhud med slipad insida. Den går under namnet Janus calf. Även mocka är i regel kromgarvat innan själva slipningen genomförs, vart efter de vanligtvis garvas ytterligare en gång.
Ett av Italiens största garverier. Gick i konkurs för ett par år sedan, vilket orsakade mindre panik för många skotillverkare, inte minst i Italien, som hade Ilcea som främsta läderleverantör. Efter några månader köptes dock konkursboet upp av garverikoncernen Vecchia Toscana som nu driver Ilcea vidare, och som jobbar för att bygga upp det goda rykte det hade innan de tuffa åren innan konkursen. Ilcea är mest känt för sitt Radica läder, som etablerades under namnet Museum calf av John Lobb Paris (numera använder dock inte Lobb längre Ilcea för detta läder, utan Haas), en typ av anilinfärgat läder som tas upp ur färgbadet och baddas med fuktiga svampar för att fåen karaktäristisk flammig finish. Annars gör Ilcea mängder av olika typer av kromgarvat läder, såväl anilinfärgat som crustläder (ofärgat läder som får sin finish målad på sig, antingen av skotillverkaren när skorna är gjorda eller i tidigare skede som hela hudar), men också bland annat printat grainläder och mocka.
Troligtvis den mest kända tillverkaren av sulläder, där faktiskt Lazslo Vass bok Handmade shoes for men, eller Herrskor på svenska, haft stor betydelse för varumärket. Genom den blev de tvåbokstäverna JR synonymt med högkvalitativa sulor, och de är väl egentligen det enda garveriet där många skotillverkare väljer att använda deras logotyp påsulorna. J. Rendenbachs sulläder är vegetabiliskt garvat med främst ekbark, och det under mycket lång tid, kring ett år. Det är framför allt tiden som gör att hållbarheten blir så god, och också priset relativt högt.
Över 150 år gammalt garveri som likt Rendenbach gör ekgarvat sulläder av mycket hög kvalitet. Används av Gaziano & Girling, Alfred Sargent, Cheaney för deras Imperial linje med flera. Många bespokeskomakare föredrar att jobba med Bakers sulor istället för Rendenbach då britternas är mjukare och lite fetare, vilket gör det mer lättarbetat.
Säger man Weinheimer är det inte så många som nickar igenkännande, det gör dock desto fler när man säger Freudenberg. Freudenberg var ett legendariskt tyskt garveri som framför allt gjorde fantastisk svart boxkalv, men också många andra nyanser. De lade ner sin verksamhet i början på 2000-talet bland annat på grund av hårdare tyska lagar för användningen av krom. Ur Freudenberg bildades istället Weinheimer som tog över alla recepten, och förlade sin verksamhet hos ett polskt garveri. De är fortfarande enormt stora på svarta hudar och övrigt som Freudenberg gjorde, men vissa menar att någonting gick förlorat i och med flytten till Polen och att lädret inte är lika fantastiskt som originalet var.
Ett annat sulgarveri som är lite mindre känt än Rendenbach och Baker, men som också gör sulor som håller riktigt bra nivå. Här är det kastanjebark som är den främsta ingrediensen i den vegetabiliska garvningsprocessen, vilket är standard för sulgarverier i Frankrike och Italien. Det som är lite speciellt med Garat är att man kan beställa sullädret i ett par olika fetthalter, vilket många bespokeskomakare uppskattar då man kan anpassa bättre efter vilken typ av skor som görs. Precis som de flesta garverier som gör sulläder så gör Garat också läder för bindsulor, häl- och läderkappar och för andra delar av skor.
Ett franskt garveri baserat precis vid tyska gränsen som fortfarande ägs av sin grundarfamilj, trots att de vid flera tillfällen fått lukrativa erbjudanden från olika lyxmärken som velat köpa upp dem (det sägs dock att Hermés har någon form av inflytande och aktiepost i bolaget nuförtiden). Hermés och John Lobb Paris använder läder från garveriet en hel del, inte minst efter att man bröt med Ilcea som leverantör av deras Museum calf. Numera kommer som nämns ovan all Lobbs Museum calf från Haas. Utöver det har Haas också flera olika varianter av slätpressat kromgarvat läder.
Tillsammans med Rendenbach det kanske starkaste varumärket bland alla garverierna i den här guiden. Amerikanska Horween gör dock inte sulläder, utan det är såklart deras cordovanläder som gjort dem världsberömda. Cordovan som görs genom en speciell garvningsmetod av lädret från hästens bakdel, där man jobbar in väldigt mycket fett i lädret vilket ger det en mycket speciell lite plastig karaktär, och som också bildar vågiga gångveck. Horween gör dock inte bara cordovan. Chromexcel är ett kalvläder som har en sorts naturell, lite rå finish, och deras hatch grain-läder är den populäraste varianten av printat grain som gjorts för att likna det mytomspunna 200 år gamla ryska renlädret som man fann på havets botten.
Italienskt garveri som levererar en hel del till främst den inhemska skoindustrin. Har en historia som går 90 år tillbaks i tiden, men som vuxit de senaste decennierna efter att nya ägaren Alessandro Iliprandi kom in i bilden. Precis som alla garverierna vi tar upp här följer Bonaudo de striktaste miljöriktlinjerna och har stängda system som inte släpper ut någonting i naturen. Det är en av fördelarna med att köpa kvalitetsskor, att lädren är från bra garverier i Europa och USA som inte skadar miljön. Så länge man återvinner sina utslitna skor som miljöfarligt avfall (det trevärda krom som används vid garvning blir till mer miljöfarligt sexvärt krom vid förbränning) släpps inga miljöfarliga ämnen ut i naturen. Bonaudo jobbar förutom med kalvläder också med känguru, hjort och get.
Ett annat italienskt garveri, som efter Ilceas problem tagit över många av deras tidigare kunder då deras kromgarvade kalvläder är relativt lika till karaktären. Skoindustrin har alltid varit främsta kundgruppen för Zonta, även om man levererar en del till möbeltillverkare och liknande också. Baserat i staden Bassano del Grappa i Vicenza-provinsen.
