Manolo testar: Sleeptracker

 |  Publicerad 2008-01-07 20:47  |  Lästid: 3 minuter
Bild 316601

I början av december testade Fredrik Philips Wake Up Light, för att se om det där med sömn och skönhet verkligen går hand i hand, och huruvida man kan vakna piggare och gladare med hjälp av tekniska prylar. I samband med det passade jag på att testa en helt annan lösning under en vecka. Armbandsklockan Sleeptracker Pro, som håller koll på dina rörelser i sängen och enligt uppgift ska väcka dig när du är som mest mottaglig för att bli väckt.


Bild 316602Jag gillar prylar och kände mig klart positivt inställd till idén. Ett hjälpmedel som gör att jag vaknar pigg och utsövd om morgnarna kan jag helt klart tänka mig att betala en slant för - vilket också krävs för Sleeptrackern. För 1345 kronor får du klockenheten och en programvara som gör att du kan se statistik över dina sömncykler. Sömnen utgör ju för de flesta ändå en tredjedel av livstiden, så det är klart man måste försöka göra något roligt även av den.

Nyhetens behag ställer ju alltid till det lite, så första morgonen vaknar jag innan klockan ringt. Pigg och utvilad förvisso, men för egen maskin denna gång. Redan här avslöjas dock vad som ska komma att bli Sleeptrackerns fall, åtminstone i mina ögon, för faktum är att jag sovit något sämre än vad jag brukar. Orsak: jag sover med en obekväm fotboja runt handleden.

Bild 316603Att Innovative Sleep Solutions, som ligger bakom Sleeptrackern inte funderat närmare kring de ergonomiska aspekterna är lite överraskande. Konkurrenten Axbo har löst detta genom att sätta klockan i en separat enhet och sensorerna i ett svettband man har runt armen. Ännu dyrare, men mycket smartare.

När man nu ändå har en lösning med allt i samma enhet kan man i och för sig argumentera för att klockan kan användas även under dagarna, som vanlig tidrapportör på din handled. Utseendet gör dock att jag uteslöt det alternativet redan innan köpet.


Nåväl, tillbaka till det som Sleeptrackern ska vara bra på. Under testveckan vaknar jag två gånger av att klockan ringer som den ska. Tekniken går ut på att man sätter ett tidsspann under vilket klockan skall väcka en när man är i rätt sömnfas. Övriga testdagar vaknar jag antingen av mig själv, eller av att klockan slutligen ringer när tidsfönstret passerats, vilket den gör för att man inte ska riskera att försova sig. De två morgnar som därmed återstår att bedöma känner jag mig ganska morgonpigg, men egentligen inte mer än jag brukar - och då har jag ändå kvar min positiva ursprungsinställning till prylen som sådan.

Det enskilt bästa med Sleeptrackern är att den går att ställa in så den bara väcker en genom att vibrera. Om du sover tillsammans med någon som är lättväckt finns en klar fördel med detta. Men för 1345 kronor? Njae, skulle inte tro det.

Programvaran går dessvärre inte att installera på min mac, men när jag testar den på PC känns den ok, men inte mer. De flesta inställningarna får man göra själv, men är man flitig med dessa kan man över lite tid dra slutsatser kring vilka faktorer som gör att man sover bättre, men med snart 27 års erfarenhet av sömn känns det ändå som att jag har hyfsad koll på vad som ger mig vackra drömmar.

Vi brukar ju inte ge något betygsutlåtande här på Manolo, men att jag lämnade tillbaka klockan kanske säger nog om min subjektiva bedömning i detta fall.


Dela på Facebook
Tweeta