Manolo måttsyr – Sartoria Partenopea – Del I

Idag är det dags för första artikeln av två om neapolitanska Sartoria Partenopea. Vi fick möjligheten att testa deras måttsömnads tjänst i samband med ett event på butiken Spiga 3 i Göteborg under slutet av förra året. Första artikeln kommer fokusera på måttagning och tygval och i nästa del tittar vi närmare på det produktionen och det färdiga resultatet.

Andreas Weinås  |  Publicerad 2015-03-10 11:04  |  Lästid: 6 minuter
Manolo måttsyr - Sartoria Partenopea - Del I

Först och främst är det intressant att titta närmare på vad Sartoria Partenopea är för typ av företag. Konkurrensen är minst sagt stenhård när det kommer till toppkonfektion från Neapel med starka aktörer som Kiton, Attolini och Isaia vilket gör det lätt att hamna i skuggan.

Sartoria Partenopea i sin nuvarande form grundades så sent som 1996 av Angelo Blasi. Samtidigt hade familjen sysslat med neapolitanskt skrädderi i närmare 100 år och Angelo själv har arbetat i familjeföretaget i 22 år för att lära sig nyckeln till hantverket. Flera av arbetarna från familjföretaget valde att följa med till Partenopea och företaget har idag ca 70 anställda i den egna fabriken på 5 000 kvm. 

Företaget växte snabbt i populäritet framför allt på den amerikanska och japanska marknaden och drivs sen 2011 av entreprenörerna Vittorio Genna och Fulvio Scannapieco tillsammans med Angelo Blasi och hans son Mauro. Man arbetar än idag med samma handsömnad och kvalitetstänk som definierat det neapolitanska skrädderiet i över ett sekel men har till skillnad från en del av konkurrenter arbetar man med ett ganska modernt snitt. 

På plats hos Spiga 3 var just Angelos son Mauro som ansvarade för måttagningen under eventet. Butiken hade tagit in en serie av provkavajer för att få en känsla för utgångsstorleken och snittet. 

Partenopea arbetar med en blandning av fria mått och befintliga storlekar. Detta för att dels se hur produkten ter sig i en befintlig storlek där företaget känner till måtten men samtidigt för att kunna dubbelkolla korrigeringar med måttbandet. 

Jag började med att prova ut kavaj vilket visade sig vara mer eller mindre en klockren storlek 48 i modellen Oslo. Det kan låta trist när man har alla möjligheter att ändra mer eller mindre varenda mått men faktum är ofta att ju mindre man behöver ändra ju bättre kommer slutresultatet bli. Vad som dock fick korrigeras var kavajens längd som i standardutförande är ca 74cm. Detta beror dels på ett rådande ideal men även att genomsnittskunden internationellt är något kortare än genomsnittet i Sverige. 

Vi valde att länga kavajen till 76cm. Då jag var ute efter en dubbelknäppt modell valde jag att inte göra den 77-78cm vilket jag föredrar vid enkelknäppt. Då en dubbelknäppt kavaj skär av kroppen med en horisontal linje nertill är det minst sagt en balansgång med längden för att inte få benen att framstå som oproportionellt korta. 

Jag beställde en kostym och när det kom till byxan utgick vi från samma procedur. Här var storlek 50 ett bättre val för mig och jag valde en plisséring fram samt en i sammanhanget lite vidare fotvidd på ca 19.5cm.

Värt att nämna är att byxlängd och vidd är detaljer som extremt enkelt kan korrigeras av valfri ändringsskräddare och det är i min mening inte det som är nyckeln i måttsömnad utan snarare att få till höftpartiet, midjehöjden och fallet på byxan.

 

Manolo måttsyr - Sartoria Partenopea - Del I
Provkavajer från Partenopea.
Manolo måttsyr - Sartoria Partenopea - Del I
Mauro tar mina mått.
Manolo måttsyr - Sartoria Partenopea - Del I
Ryggen som sitter oförskämt bra redan på provkavajen.
Manolo måttsyr - Sartoria Partenopea - Del I
Vi lägger till ytterligare 2cm i kavajens längd.
Manolo måttsyr - Sartoria Partenopea - Del I
Alla mått och eventuella korrigeringar noteras i företagets dokumentblad.

Väl klar med måttagning var det dags för det kanske svåraste när man skall måttsy en en produkt: Tygvalet. Dels finns det en ekonomisk aspekt där vissa tyger som kashmir och/eller silkesblandningar tenderar att  springa iväg rejält i pris. Det finns såklart även aspekten att det kan vara enormt svårt att föreställa sig hur en 10x15cm tygbit kommer översättas till ett färdigt plagg. En grundregel jag brukar tänka på är att tyget alltid blir ljusare i färdigt plagg vilket kan vara viktigt att tänka på när man väljer mer formella tyger. En annan sak är att alltid försöka ta med tyget ut i dagsljuset för att få en bild av hur det verkligen ser ut. Lysrör och artificiell belysning kan ge ett missvisande intryck vilket är trist. 

Partenopea hade med sig ett imponerande utbud av tyger till eventet från bl a Loro Piana, Ariston och Delfino. Sen hade man även ett utbud av egna tyger man höll i lager för säsongen som var väldigt intressanta. 

Vad som jag verkligen uppskattade var att utöver de vanliga ”buncharna” med tygprover hade man även hela rullar av några tyger som gav en utmärkt uppfattning om hur tyget kommer te sig i färdigt plagg. 

 

Manolo måttsyr - Sartoria Partenopea - Del I
Fantastiska tyger från Sartoria Partenopea.
Manolo måttsyr - Sartoria Partenopea - Del I
Eleganta kostymtyger från Delfino.
Manolo måttsyr - Sartoria Partenopea - Del I
Säsongstyger från Loro Piana.
Manolo måttsyr - Sartoria Partenopea - Del I
Mitt val föll på ett grå/brunt ulltyg på 270gr/m med en lätt textur som påminner om flanell och ett härlig djup. Tanken var att det är en ton och nyans som fungerar utmärkt till det mesta i garderoben utan att falla under epitetet formell svid.

När tyget väl var bestämt tittade vi på detaljer för kostymen så som knappar, foder, prickstickningar osv. 

Partenopea har ett riktigt snyggt system där man har en form av bok där alla tänkbara nyanser av foder och knappar finns representerade. De kan tas ur boken på ett smidigt sätt och hållas mot tyget för att få en uppfattning om hur det kommer te sig. 

När det kommer till Neapel är jag svag för regionens karaktäristiska prickstickning längs kavajens slag. Jag valde en dubbel stickning men i en relativt diskret tråd för att inte ta över helt. 

I form av foder gick jag på ett vintageinspirerat vinrött val men ett halvfodrat utförande av kavajen. Hornknapparna lät jag gå ton i ton med tyget. 

 

Manolo måttsyr - Sartoria Partenopea - Del I
Kostymfoder.
Manolo måttsyr - Sartoria Partenopea - Del I
Knappar.

Intrycket jag fick under eventet var att det gick oroväckande smidigt. Med oroväckande syftar jag till att nästan inga ändringar behövde göras. Det gjorde att jag åtminstone dagarna efteråt funderade på om jag missade någonting. Vad som är viktigt när man gör en måttsydd produkt är att man dels har en tydlig kommunikation vilket gick utmärkt med Mauro som är duktig på engelska. Sen är det viktigt att man litar på företagets omdömme och inte försöker mikrostyra för mycket. Researcharbetet angående ett skrädderi eller en konfektionstillverkare bör man i första hand göra innan man träffar företaget. Om tillverkarens snitt och silhuett är mer åt det klassiska eller kontemporära hållet, ifall företaget fokuserar främst på en mer uppbyggd eller lättare konstruktion är saker som må gå att påverka men försöker man göra en Huntsmankostym trendig eller en Cucinelli klassisk riskerar det hela att bli en dålig kompromiss. 

Sartoria Partenopeas hantverk är av toppklass, inget snack om det men silhuetten går mer åt modern konfektion än klassiskt skrädderi. Jag tycker inte det ena behöver vara bättre än det andra och olika stilar passar olika personer och inte minst plagg. Så länge de anpassas till bäraren vid måttsömnad såklart.

I del II i nästa vecka skall vi titta lite närmare på produktionen och såklart det färdiga resultatet samt en liten reflektion av resultatet.

 

Manolo måttsyr - Sartoria Partenopea - Del I
Jag provar en av företagets kavajer.
Foto: Milad Abedi
Manolo måttsyr - Sartoria Partenopea - Del I
Geir Hustad, agent för Sartoria Partenopea i Norden.
Manolo måttsyr - Sartoria Partenopea - Del I
Jag tillsammans med Geir Hustad, butiksägare Jonas Ericsson från Spiga 3 och Mauro Blasi från Partenopea.
Kommentarer
Dela på Facebook
Tweeta