Manolo måttsyr Cesare Attolini – Del II
Idag är det dags för del två i vår artikelserie där vi redogör för hantverket och arbetsprocessen bakom vår måttsydda kostym från Cesare Attolini; branschens kanske främsta kostymtillverkare.
I första artikeln hade vi precis tagit måtten samt valt tyger och detaljer under företagets besök hos butiken Gabucci som är ensam återförsäljare av Cesare Attolini i Norden.
Dessa detaljer har sedan sparats och tas med tillbaka till fabriken vid Casalnuovo i utkanten av Neapel. Att kalla detta för fabrik är egentligen inte korrekt heller. Trots 130 skräddare finns det nämligen i princip bara en enda maskin i hela lokalen och företagets produkter sys till ca 95% för hand.
Många undrar då kanske vad som gör en handsydd produkt bättre än en maskinsydd? Här handlar det såklart om flera faktorer. Alla detaljer i en kostym blir nödvändigtvis inte bättre för hand men ett antal är helt avgörande. Tillskärning och mönsterkonstruktion som görs individuellt av en person med stor kompetens inom skrädderi ger en helt annan följsamhet i plagget som inte går att uppnå genom korrigeringar och skäddarändringar. De handsydda delar som kanske gör störst skillnad för känslan på kroppen är bröst, axlar och krage. I en konstruktion där kavajen har sydda mellanlägg fästa med små pikeringar får man en helt annan rörlighet och följsamhet i bröstpartiet och kavajen formar sig med tiden efter dig som bärare.
Genom att fästa ärmarna för hand kan man skapa ett grundare ärmhål utan att för den delen kompromissa med rörligheten. Detta möjliggörs genom att man passar in en större överärm i ärmhålet och i kombination med den minimala uppbyggnaden av axeln resulterar det i en så kallad "vattenfalls-axel" med tydliga veck. Detta generaliseras ibland som Spalla Camicia vilket syftar till samma infästning man hittar i en skjortaxel men sanningen är att detta är en specifik axel och har egentligen inte med veckbildningen att göra.
Inom det neapolitanska skrädderiet har man sedan 1930-talet karaktäriserats av en väldigt lätt konstruktion av minimal uppbyggnad och kanvas i sina kavajers bröst och axelpartier. Detta gav en ledig, lätt och betydligt svalare produkt än de brittiska skrädderiet som präglades av en kraftigare kanvas av hästhår och tagel. Alla som varit i södra Italien sommartid förstår säkert varför behovet av svalare kavajer var stort.
Den person som anses vara förgrundsfigur mer än någon annan för den typiska neapolitanska kavajen var Vincento Attolini, grundaren till företaget vars kostym vi idag fokuserar på. Vincenzo låg även bakom detaljer som den karaktäristiska konkava "båt-bröstfickan" och skräddarna runt om i Neapel började snabbt anamma skräddarmästarens unika stil.
Ett av de viktigaste men minst omtalade momenten i produktionen av en kavaj är avpressen. Det är den del när skräddarna med strykjärn och ånga ger kavajens framstycke sin form. Denna process kräver stor kompetens och är vad som ligger bakom de vackra rullade slag man kan hitta på kvalitetskavajer.
Då som vi skrev tidigare 95% av Attolinis produkter sys för hand innebär det att även detaljer som fyller mindre funktion och mer av en känsla är handsydda. De mest uppenbara är knapphålen som får en helt annan känsla och form än maskinsydda. Handsydda knapphål är något man ser allt mer av även i billigare produkter och påminner lite om hur fungerande ärmhål under en period började dyka upp även hos budgetkedjorna som ett "kvalitetstecken". Att låta sy knapphål för hand är tidskrävande och gör att priset bör gå upp men detaljen i sig känns ganska meningslös om man väljer bort de moment som verkligen spelar någon roll för helhetskänslan. Att betala ett premium för handsydda knapphål på en kavaj med limmade mellanlägg känns lite som att sätta en Ferrarilogga på en Fiat Barchetta.
Vad man verkligen får respektera med Attolini är att när de pratar om handsytt så är det handsytt på riktigt och inte 10% av kostymen som egentligen inte fyller någon funktion. Även om många moment skulle kunna göras med maskin utan att bli markant sämre handlar det om en helhetsfilosofi av kompromisslöshet när det kommer till produkten.
Varje kostym tar ca 25 till 30 timmar att producera vilket också ger viss förståelse till varför priset blir så pass högt.
Hantverksmässigt innebär detta att en kostym från Cesare Attolini håller samma kvalitet eller t om högre än många av de skräddarsydda kostymer vi testat. Det kan röra sig om en liknande konstruktion men kvaliteten på utförandet kan variera enormt och framför allt helhetsintrycket. Självklart kan en konfektionskostym inte kan passa alla. Detta råder det ingen tvekan om men det är samtidigt ganska få som har så stora kroppsliga utmaningar att en konfektionskostym av högsta kvalitet med skräddarändring eller framför allt en måttsydd sådan inte skulle räcka till. Som jag var inne på i första artikeln så satt företagets provkavaj i storlek 50 bättre på min kropp än flertalet måttsydda kavajer jag testat genom åren. Sen att man vill ha möjligheten att styra saker som längd, detaljer och tyg gör att det i sammanhanget ganska låga måttsömnadspåslaget på ca 15 % kan vara värt pengarna. En annan viktig detalj att nämna är att Attolini har en genomgående väldigt hög kvalitets- och prisnivå på sina tyger (ofta i s160 eller kashmir/silkes-blandningar) vilket gör att när man måttsyr något behöver inte prisskillnaden i tyg bli speciellt stor.
Med det sagt är det väldigt svårt att kalla någon form av kostym för över 30 000 kronor för "prisvärd" även om det i vår mening rör sig om världens kanske främsta konfektion.
I den tredje och sista delen kommer vi redogöra för slutresultatet och hur vi uppfattade processen i sin helhet.
