Klockvärldens 25 klassiker – El Primero

På sextiotalet var det en hård kamp på två (eller tre…)
håll om att lyckas tillverka det första automatiska kronografverket. På ena sidan
Zenith, som efter att ha köpt urverkstillverkaren Martel (en specialist på
komplikationer och kronografer) 1960 siktade på att kunna lansera ett
automatiskt kronografverk till sitt hundraårsjubileum 1965. På andra sidan
ett konsortium (som gick under kodnamnet Projekt 99) av kronografexperterna
Heuer och Breitling, Buren som hade tagit fram ett verk med mikrorotor och
komplikations- och modultillverkaren Dubois-Depraz (och senare även Hamilton,
som köpte Buren i mitten av sextiotalet). I Japan, vilket gärna förbises, höll
Seiko på att göra detsamma – men eftersom ”världens första” i branschen
tenderar att sträcka sig till ”Schweiz första”.

Vem som egentligen var först har stötts och blötts till förbannelse, men båda har på sätt och vis
rätt; Zenith hade en fungerande prototyp i december 1968 där tanken var att
med dunder och brak presentera nyheten på Baselmässan i april kommande år. Ett
rykte gjorde dock gällande att Projekt 99-gruppen skulle visa sitt bidrag innan
mässan, så Zenith iordningställde kvickt
ett par förseriemodeller som visades på en mindre presskonferens den tionde
januari 1969. Först på banan; ”El Primero”. I motsats till den lilla
lanseringen valde Projekt 99-företagen att inte bara ha prototyper eller
förserieklockor, utan lanserade en hel linje av nya modeller med en massiv
marknadsföringskampanj som inleddes den tredje mars med presskonferenser i
Genève och New York (och senare även i Beirut, Tokyo och Hong Kong). Under
sommaren samma år kom klockorna ut i butik, och först under hösten kunde Zenith
börja serietillverka och distribuera sina modeller.

Inte bara i lanseringsstrategierna och timingen skilde sig
de två – medan Chrono-Matic (som var Projekt 99s lanseringsnamn) var en
modullösning där man på gott och ont konstruerat en enhet som sattes ovanpå ett
existerande urverk för att förvandla det till ett kronografverk, var El Primero
ett dedikerat och integrerat kronografurverk, som dessutom särskilde sig genom
sin höga arbetsfrekvens på 36 000 svängningar per timme, vilket innebär att det
kan mäta ner till en tiondels sekund. Många experter anser att Chrono-Matic /
cal 11 var en rudimentär konstruktion och genväg, medan El Primero var och är
ett ”äkta” kronografverk. Att det inte stannade vid ”var” beror på en enda
person.

1975, bara sex år efter lanseringen av El Primero, hade
quartzkrisen slagit till och Zeniths ledning beslutade att mekaniska klockor
hade gjort sitt och att de verktyg och ritningar som företaget hade för
mekaniska verk skulle skrotas. Urmakaren Charles Vermont var lite motvall, och
plockade visserligen bort alla verktyg men istället för att göra sig av med dem
gömde han dem istället noggrannt uppmärkta i en avlägsen del av fabriken, och
skrev noggrant ner i en anteckningsbok hur urverken skulle tillverkas.

1982 fick Zenith en förfrågan från Ebel om mekaniska
kronografurverk, och de El Primero-verk som fanns kvar i lager såldes vidare.
Resultatet, Ebel 1911, blev en succé och Zenith beslutade sig för att återuppta
tillverkningen av El Primero med hjälp av de verktyg som man tack vare Charles
Vermont hade kvar. 1985 började man producera verket igen, och det riktiga
erkännandet kom när Rolex 1988 lanserade sin nya Daytona, som innehöll ett
modifierat El Primero-verk. Andra namnkunniga märken som använt verket sedan
nystarten är Panerai, TAG Heuer och Ulysse Nardin. 

Under det sena 80- och 90-talet släppte Zenith ett antal
uppskattade varianter av El Primero; Daytoniga Rainbow, sportiga De Luca och
eleganta Chronomaster och Elite. Situationen förändrades markant när lyxkonglomeratet LVMH 1999 köpte
Zenith och 2002 tillsatte Thierry Nataf som VD. El Primero blev betydligt dyrare,
större, vräkigare och mer extrem i sin design, något som marknaden inte riktigt
anammade. När modellen skulle fira 40-årsjubileum 2009 byttes Nataf därmed ut
som VD mot Jean-Frédéric Dufour som började med att rensa ut bland Zeniths
drygt sjuhundra varianter, och istället valde att koncentrera sig på historien.
Resultatet var en linje kraftigt inspirerad av ursprungsmodellerna från 1969,
komplett med den förmodligen mest välförtjänta hyllningsmodellen någonsin; en
El Primero till Charles Vermonts ära.