Klockvärlden på jakt efter den tid som flytt

I samband med den stora vintageboomen som började torna upp sig i mitten av 00-talet började även en bred publik uppmärksamma äldre och gärna tidstypiska armbandsur. Det som framförallt var intressant var vintage-sport och då gärna uttrycksfullt 60- och 70-tal som bjöd på spännande estetik, kryddiga historier och en känsla av det var ”på riktigt” – och det är inte omöjligt att det kanske även var en effekt av att man kom från 90-talets sparsmakade estetik och mindre format på väg in i en kraftigare och mer effektfull klocktrend. Efter att i nästan ett decennium varit plexi-Rolex, Sea- och Speedmasters, racingkronografer från Heuer och pilotur från Breitling har fokuset föskjutits lite, först mot sjuttiotalet lyxstålsport av Gerald Genta och Jörg Hysek och

de senaste tre-fyra åren har även elegantare och lyxigare varumärken och typer fått kupé på vintagetåget och exempelvis Cartier har seglat upp som en synnerligen betydelsefull spelare på vintagemarknaden (efter att under lång tid varit en storfavorit mest hos excentriska samlare i det tunga segmentet som John Goldberger och Ralph Lauren – i det sistnämnda fallet en spännande kontrast mot 60mm-Paneraier).

Hur är det då med nyvintage, alltså nya klockor som antingen föreställer äldre klockor (eller inspireras kraftig därav) alternativt i så hög grad använder attribut och stildrag att det skulle kunna vara äldre klockor? Jodå, det frodas – det är en marknadsdel som inte bara uppskattas av kunderna, men som också mjölkas hänsynslöst av tillverkarna själva i hela spektrat från små, webbaserade enmansföretag till de största konglomeratens lyxvarumärken.

Runt millennieskiftet började klockbranschen förändras på riktigt – tack vare internets intåg hade stora grupper av klockintresserade börjat samlas och språka som bara glada nördar som finner likar kan göra och som en följd av det uppstod även de tidiga entusiastdrivna företagen, inte sällan påhejade och sprungna ur klockforumens entusiastiska nybyggaranda. Två exempel, ett från var sida Atlanten är brittiske Eddie Platts företag Timefactors och Bill Yaos MkII. Gemensamt för de båda var en tydlig fascination inte minst för funktionsdrivna bruksklockor från mitten av seklet och inte minst med en tydligt militär prägel. Bill Yao började med att erbjuda s.k. mod-klockor (alltså modifierade standardklockor) som initialt var Seikos trotjänare SKX007 som byggdes om och förbättrades med egentillverkade delar (som också såldes löst) men som sedan utvecklades till noggrant utvecklade och förbättrade nyutgåvor av klassiska modeller, där den första var en hyllning till den amerikanska Vietnamkrigsdykaren Benrus Type I. Senare har mängder av modeller tillkommit, alla med det gemensamt att de baserats på mer eller mindre kända modeller och med stora möjligheter för kunden att själv specificera utseende och funktion. Påminnande om detta var Timefactors, som hunnit gå genom stora delar av inte minst den brittiska krigsmaktens tilldelade armbandsur i moderniserade varianter (och dessutom hunnit göra ett par egna, på egna meriter kända, modeller). Numera äger företaget namnet till flera äldre brittiska klockhus, däribland Precista och Smiths (som ju faktiskt var första klockan på Mt Everest).

Nästan tio år senare dök nästa våg av företag upp, i samband med den tydliga vintageboom som rådde för ungefär tio år sedan. Sprunget inte minst ur nätforumet WatchUSeek och dess breda del för "mikromärken" och hemmapulande entusiaster kom flera nya varumärken fram som inte minst fascinerades av sextio- och sjuttiotalets dykarur, med inte minst Omegas klassiska proffsdykarlinje som inspiration. Ocean7 och Helson erbjöd båda en tolkning av Seamaster 600 "Ploprof", tillsammans med en egen variant av Blancpain Fifty Fathoms. Båda företagen finns kvar än idag tillsammans med med en skog av andra s.k. "mikrodykare" och har idag egna, uppskattade modeller.

Det dröjde inte många år förrän även de i sammanhanget tungrodda stora spelarna i branschen uppmärksammade marknadens längtan efter den tid som flytt och inte bara lät tydliga retroinfluenser bidra i nya klockmodeller, men också tämligen skamlöst återlanserade äldre modeller som det börjat surras om i samlarkretsar och som börjat klubbas högt i auktionsvärlden. Omega har gjort nyutgåvor av nästan hela Speedmasterhistorien (som vi tagit upp i en tidigare artikel) och en moderniserad variant av urdykaren 300 i Seamasterlinjen är idag tillsammans med nittiotalsikonen "Bond"-dykaren och Planet Ocean fasta delar av sortimentet, precis som ovan nämnda "Ploprof". 

Koncernsyskonet Longines var även de snabba upp ur startblocken när det vankades baklängeslöpning och har idag produktserien Heritage där ett stort antal nyutgåvor kompletta med gulnad lysmassa. Samma gula lysmassa levererades sannolikt också i en större mängd till Richemont-sfären vid samma tidpunkt, då det plötsligt var vaniljvitt i klockor från Panerai, IWC, Vacheron Constantin och Jaeger-LeCoulte (och i många fall rena nyutgåvor). Lillasyskonet Tudor i Rolex-familjen har även de haft ett tydligt fokus mot vintageinspierade modeller i sportsegmentet, även de i många fall tydligt färdigpatinerade för det rätta stuket.

Sociala medier öppnade dörren till en ny typ av klockvarumärken, där storytellingen och kontakten direkt mot kunden visade sig vara en framgångsfaktor tillsammans med möjligheten att genom exempelvis crowdfunding via Kickstarter gav småmärken möjligheten att inte bara nå utan även finansieras av kundens fascination för produkten. Ett exempel är franska Baltic, där grundaren Etienne Malec lyckades dra ihop mer än fem miljoner kronor genom drygt tusen förhandsbokningar på de två första, tydligt fyrtiotalsstukade modeller (en trevisarsvariant oc hen kronograf). Nyligen släpptes också en ny dykmodell ("Aquascaphe") som hittills fått lysande recensioner och mottagande.

Ett annat franskt märke är William L 1985, där Guillaume Laidet också startade med en Kickstarter-kampanj för den ursprungliga finansieringen och nu är självgående. Dan Henry, välkänd brasiliansk samlare som bland annat ligger bakom den fantastiska sajten Timeline Watch, startade ett märke i eget namn som hittills har släppt sju modeller med tydligt tidstypisk stil från olika epoker vilket också avspeglas i respektive modells namn.

Sist ut bland nymärkena är amerikanska Undone, som i sin affärsmodell av att själv kunna specificera/utforma sin klocka (ett alldeles underbart svart hål att kasta ner sin lediga tid i...) har ett antal tydligt vintageinspirerade kronografer att modifiera till önskat stuk.