Klocktrend – ultratunt

Precis som vi tagit upp tidigare tycks oversize-hetsen vara över. Istället är det ett klassiskt kvalitetstecken som tagit plats på banan som imponator när klockbranschen sakta återigen börjar glida mot en lite elegantare look; tunnheten.

Mikael Englund  |  Publicerad 2011-02-21 11:30  |  Lästid: 3 minuter

Att göra tunna klockor har alltid varit något av en
utmaning, inte bara ur ett konstruktions- utan även material- och
hållbarhetshänseende. Framförallt under femtio- och sextiotalet tävlades det
friskt i vem som kunde få kostymklockorna lövtunnast (något som fick en
revival, naturligtvis i tvåton och med integrerad länk, under åttiotalet). Även
i tider där klockmodet varit det motsatta, som det storlekshetsande senaste
decenniet eller det klossiga sjuttiotalet, har vissa företag satsat på att
vidmakthålla sin position och status som kompetenta urmakare genom att ha en
bas i sortimentet av för märket signifikanta tunnisar.

De mest tongivande bland dessa företag är Jaeger-LeCoultre och
Piaget. Jaeger-LeCoultre, som enligt en av världens sämst bevarade hemligheter,
praktiskt taget varit hovleverantör av tunna urverk till hela branschen och
Piaget som med sin kluriga mikrorotorteknik lyckades kombinera den annars så
skrymmande rotorn i ett automatverk med klassiskt ultratunnbygge samt en i
övrigt elegant sparsmakad design. På förra årets mässor såg vi en tydlig trend
i antågande, som exploderade på SIHH i år, med en lövtunn modell från praktiskt
taget alla tillverkare. Nedan ett antal av de mest lyckade;

 



Piaget är en av de två riktiga kändisarna i
ultratunnsegmentet och även (off the record) leverantörer av verk till många
andra märken. Urmakaren har ett flertal gånger slagit rekord med sina verk som världens
tunnaste manuella 1957 och världens tunnaste automatiska 1960. För många är
serien Altiplano synonymt med supertunna klockor i underdriven och elegant
design. I år har Piaget valt att släppa Emperador Coussin Tourbillon (bilden
ovan), en stor men supertunn automatisk tourbillonklocka i ett fantastiskt
spännande utförande med komplex och nyskapande teknik.

  


Hos Nymans Ur kan man sedan ett knappt år tillbaka hitta de
starkt Formel 1-inspirerade klockorna från Richard Mille, som liksom
Piaget-klockan ovan bjuder på innovativ teknik och en minst sagt intressant
materialfilosofi. Modellen RM033 är helt ny och den första dedikerat lövtunna
modellen från det unga, franska märket. Precis som hos Piaget använder man här
en mikrorotor (i platina!) för att kunna bygga klockan så tunn som möjligt,
vilket resulterar i att den stora, svängda titanboetten inte är tjockare än
dryga sex millimeter.

  


Tyska finmärket A. Lange & Söhne, som på allvar
utmanar de tre traditionella schweizarna i urmakeriets ”heliga treenighet”
(Audemars Piguet, Patek Philippe och Vacheron Constantin), förstärker sin
hembygdshyllande Saxonia-serie med en klassisk ultratunnmodell (dvs manuellt
verk och bara tim- och minutvisare) i modernt utförande (40mm stor och med en
glasbaksida som visar det vackra verket).

  



Segmentets gudfader är som sagt Jaeger-LeCoultre, som
inte bara försett praktiskt taget alla namnkunniga märken med sina verk utan
även på egen hand utvecklat och sålt lövtunna klockor. En av dessa är Master
Ultra Thin-serien som blivit en modern klassiker och praktiskt taget norm för
hur en tunn klocka ska byggas, och som i år förstärks med modellen Ultra Thin
Moon 39, en modell med såväl månfasvisning som kalender i en elegant
39mm-boett. Dessutom kan det (väl?) inte ha undgått någon att snurrisen Reverso
fyller åttio år i år, vilket bland annat uppmärksammas genom modellen Tribute
to 1931 som kombinerar ursprungsstylingen med en ny, tunnare konstruktion (som
också återfinns i en modernare inkarnation).

  

Slutligen – glammiga och snyggt runda Ballon Bleu från Cartier har också släppts i en extratunn variant med antingen platinaboett (och blå tavla) eller den för Cartier karaktäristiska kombinationen guld med strukturerad, ljus tavla och mörkbrunt skinnarmband.
Kommentarer
Dela på Facebook
Tweeta