Klockmaterial – Aluminum
Efter att förra veckan ha tittat på titan fortsätter vi denna vecka med ännu ett lättviktsmaterial, om än ännu mer exotiskt; aluminium
Aluminium är en metall som likt titan fått sin strålglans
från användningen i rymd- och flygindustrin, men som nu finns överallt runt
omkring oss i såväl fordon som frilufts- och sportutrustning, ölburkar och
folien runt utflyktsmackan. Det är lätt, styvt och ganska starkt – men inte
speciellt segt och tämlingen sprött. Dessutom får det utan en skyddande
beläggning snabbt en rätt dassig yta, vilket gör att det inte är fördelaktigt i
mer eleganta sammanhang (och gör att man oftast ser det eloxerat).
Ett spexigt sätt att använda aluminium i klockor innebär
nedanstående fickur från Vacheron Constantin som beställdes 1937 av ett
kanadensiskt gruvföretag (som just framställde aluminium) i en serie av några
hundra som tjugofemårsgåva till de anställda. Inte bara boetten utan även
urtavlan och flera av verkets bryggor är tillverkade av aluminium, vilket gör
att totalvikten för klockan blir bara 20 gram. Inför andra världskriget
experimenterades det bland annat hos Vacheron Constantin med att ersätta
material som man misstänkte skulle bli sällsynta och svåråtkomliga i en
krigssituation (ex mässing eller järn), och då var aluminium ett alternativ.
Även Panerai gjorde försöksutgåvor av sina största klockor i aluminium, men då
främst av viktskäl. Idén förföll ganska snart men togs upp igen av Porsche
Design i samarbete med IWC under det fr företagens samarbete enormt kreativa
80-talet då man tog fram en kompassklocka i aluminium, täckt av PVD (i
exempelvis olivgrönt). Modellen har på samma sätt som exempelvis Sjöö Sandström
Chronolink eller Piaget Altiplano Double Jeu dubbla boetter som kan öppnas med
gångjärn, men inte med dubbla urverk; den undre boetten innehåller en kompass
och undersidan av den övre boetten en spegel med vilka man kan syfta
riktningar. Modellen återlanserades av Porsche Design 2011 som ref P6250 i
svart titan.
En nästan samtida användning är den från Swatch (som ju som bekant aldrig varit blyga för spexiga material…) som använt aluminium både i Irony-serien (som ju utmärker sig med metallboett till skillnad från det övriga sortimentets plast) och specialmodellerna i Scuba-linjen. Förbluffande lik men det exakta motsatsen är FP Journes Centigraph som inte bara är uppseendeväckande med sin tidtagningsfunktion som mäter ner till en hundradels sekund, utan även att man tillverkat klockan (boett, länk, bryggor och verksboetten) i aluminium. Kanske inte det naturliga valet som slitklocka är den likväl behandlat för extra reptålighet, och väger bara 55 gram vilket Journe själv hävdar är perfekt för sport (vilket man kan hoppas att de kunder som betalar en halv miljon för klockan också tycker!).
En klassisk nittiotalsklocka är Bulgaris italosportigt materialmixande Gentaskapelse Diagono som i lättmetallutförande helt enkelt kallas Aluminio, och som kom i flera olika utföranden och storlekar, och som är känd för sitt ledade gummiband (som är tuffare än bekvämt...). Som en del av sitt samarbete med Ferrari har kvalitetsdoldisen Girard-Perregaux gjort spännande klockor i aluminium som F1 047, en kronograf i rå (och därmed lite halvdassig) aluminium, som hyllning till Ferraris tradition av lättviktsbygge. Ryktet säger att materialet till boetterna är ett nedsmält motorblocket från en Formel 1-bil...
