Historien bakom Belgian Shoes

För de som följt Manolo eller mitt privata Instagramkonto de senaste åren är nog företaget Belgian Shoes ingen nyhet. Deras karaktäristiska modell Mr Casual som präglas av en mockasinsydd konstruktion med en mjuk lädersula och en liten rosett på vristen, har burits av kreatörer, finansmän och konsthandlare i över ett halvt sekel. Den toffelliknande loafern finns i mängder av utföranden som sträcker sig från olika former av präglat kalvskinn till mocka, sammet, ull eller linne.

Detta gör att skon trots sin avslappnade karaktär kan bäras i många olika situationer och sammanhang. I exempelvis svart sammet har man ett perfekt alternativ till Albert-tofflan för semi-formella smokingtillställningar medans en modell i mocka eller kanske linne gör sig perfekt till ett par ljusa byxor under solsemestern.

Historien bakom varumärket och dess framgång, framför allt i New York grundar sig i lanseringen av varumärket på anrika varuhuset Henri Bendel under 1940-talet. När varuhuset stängde sina dörrar mitten av 50-talet tog grundarens brorson med samma namn med sig varumärket Belgian Shoes och öppnade 1956 dörrarna till den flaggskeppsbutik som än idag är belägen på 110 East 55th Street på New Yorks Upper East Side.

Snabbt växte intresset för dessa unika, avslappnade och bekväma skor och framför allt inom överklassen på Upper East Side. Det var egentligen först i slutet av 1990-talet som intresset för varumärket på allvar spred sig utanför New York, då stilskribenten Alan Flusser dedikerade ett stycke till skorna i boken "Style And The Man" 1996. En bit in på 2000-talet spreds bilder via sociala medier som Tumblr och Instagram på stilikoner och kreatörer som kombinerade sina Belgian Shoes med en avslappnad skräddad stil.

Om vi snabbspolar fram till idag så är det märkligt nog inte mycket som har hänt med företaget. Man producerar fortfarande sina skor för hand av damer i sitt hem på Belgiska landsbygden innan de skickas till en liten fabrik utanför Bryssel. Man erbjuder utöver modellen Mr Casual en handfull andra versioner samt en MTO-tjänst där man kan producera modeller efter eget önskemål med flera olika vidder och nyanser för såväl ovandelen som rosett och sula.

Företagets enda egna butik ligger kvar på samma adress och man är i sammanhanget extremt analoga i sin kommunikation, marknadsföring och försäljning där internationella beställningar fortfarande sker genom en formulär och via email. Idag finns det endast några få externa återförsäljare av Belgian Shoes så som Nicholas Haslam i London, Frenzer Tailor i Zürich samt Unipair i Seoul.

Kanske är det just detta som gör företaget och dess produkter lite extra intressanta. Att man trots den globalisering som präglar sko- och klädindustrin, inte erbjuder sina skor via stora internationella webshopar och återförsäljare som många av dess konkurrenter valt att arbeta med.

Idag är det just en hel del konkurrenter som sett den växande efterfrågan för den här typen av skor och själva valt att introducera liknande modeller. Det har gått så långt att själva begreppet "Belgians" börjat syfta till en hel kategori av nätta loafers (inte sällan med rosett på vristen).

Vi tycker som med så många andra produkter som kopierats att det alltid är roligare med originalet och även om priset på $465 för ett par handgjorda tofflor kan kännas högt så är det förmodligen den mest använda skon i min egen garderob.