Guide – Därför är skorna så dyra

”Det är ju galet att lägga så mycket pengar på skor”, är något många skointresserade får höra med jämna mellanrum. Och ja, klassiska kvalitetsskor kostar ofta mycket pengar, ibland till och med väldigt mycket pengar. Men i den här världen är det relativt lite man betalar för olika varumärken, i de flesta fallen, utan man betalar i hög utsträckning för produkten, för vad man faktiskt får.

Om man börjar med det grundläggande, så är de traditionella konstruktionsmetoder som används för klassiska herrskor tidskrävande. En durksydd sko kräver mer arbete än en limmad sko, som går snabbare att göra, en Blake/Rapid-sydd sko än mer, en Goodyear-randsydd sko ytterligare mer, och en handrandsydd sko mest. Kort sammanfattat. Lite längre beskrivet handlar det om att de olika konstruktionsmetoderna har fler och fler moment, och fler och fler tidskrävande moment. Tillverkare av Goodyear-randsydda skor pratar gärna högt om att det är ”200 moment” i tillverkningen av ett par skor och det tar ”månader” att göra dem. Det förstnämnda är sant, om man räknar in alla små enskilda delar, det sistnämnda är en sanning med modifikation då skorna större delen av den tiden sitter och väntar på att plockas upp av nästa station inne i fabriken. Om du bara tar den effektiva delen så tillverkar du en sko i fabrik på ett par dagar, men även det är så klart mycket tid. Sedan tillkommer alltid en del torktid för läder och lim och dylikt, som gör att skorna ändå måste vila emellanåt.

För att ge en bild av tidsåtgången och den mödosamma process som det ändå är att göra ett par, så kan vi ta ett exempel från brittiska Loakes fabrik i Kettering , Northampton. Deras skor som tillverkas där tillhör det billigare spektrat av maskinrandsydda skor, populära Loake 1880 kostar cirka 2 500 kronor. När en sko där är färdigbyggd, har gått igenom hela bottningsprocessen, då återstår ungefär en tredjedel när finishen ska göras. Olika tillslipningar av sul- och klackkanter, sulfinish, polishing och burnishing av ovanlädret och så vidare, och då är en Loake 1880 en sko som ändå är relativt rakt gjord utan direkta finesser.

Någonting man ofta får höra är att över en viss prisnivå så får man betala ganska mycket för ganska små skillnader. Jag håller inte riktigt med här. Det handlar mer om att de skillnader som är mellan en sko för 2 000 kronor och en sko för 4 000 kronor är enklare att se än skillnaden mellan en sko för 4 000 och en för 8 000 eller 12 000 kronor. Du behöver mer kunskap för att kunna se och veta om skillnaderna, men de finns där likväl. Man kan alltså absolut säga att det är färre som fullt ut kan uppskatta skillnaderna som blir mellan skor högre upp i prisklasserna, men man kan inte säga att skillnaderna är mindre.

Om vi tar några exempel så är ett tydligt, och viktigt, sådant vilket material hälkappan är gjord av. Det syns så klart inte alls, men påverkar bekvämligheten i skorna och skillnaden i arbetet som krävs är stort. Den billigaste och enklaste varianten som används i skor upp till ungefär 3 000 kronor, med undantag både uppåt och nedåt, är att hälkapporna är i celastic, en sorts thermoplast där ett textilmaterial är impregnerat med plast som levereras helt platta och efter uppvärmning enkelt kan formas och sedan snabbt stelnar. Celastic-hälkappor är generellt lite hårdare, och formas inte efter bärarens fötter. Nästa steg är hälkappor i salpa, leather board på engelska, som är läderslipdamm blandat med lim som sammanpressas till tunna skivor. Dessa kräver lite mer arbete då de måste förformas innan de sätts in i skon. Fördelen är att de formar sig efter bäraren en del, och upplevs av de flesta som bekvämare än celastic-kapporna. Finaste materialet är riktigt läder, som tunnas ner ut mot kanterna och görs i rätt form, och som dränks i en sorts klister som hjälper kappan att stelna när det torkat. Läderkappor kräver mycket handarbete för att sättas dit, och är mycket dyrare inte bara i inköp utan även produktionsmässigt. Läder formar sig fint efter bäraren, och då det till skillnad mot de två tidigare kategorierna är ett levande material så kan du forma om dem om det skulle behövas, och skulle klacken av någon anledning böjas till så kan man rätta till detta enkelt. En läderkappa kan du också lägga långt in under hålfoten för bra stöd här.

Tåkappor behöver inte samma egenskaper som hälkapporna eftersom de bara är för form och skydd, så där används celastic i princip uteslutande för alla fabrikstillverkade skor, såväl budget som premium. Läderkappor är fortfarande bättre och används nästan alltid för bespokeskor, framför allt då de kan formas om vid behov och inte kan gå sönder på samma sätt som plast, men den kraftigt ökade kostnaden det innebär jämfört med plasttåkapporna gör det inte värt det för de flesta som massproducerar skor.

Ett annat exempel på skillnader som inte är uppenbara direkt är material i bindsulan. Här används i billigare skor, även för vissa billiga Goodyear-randsydda även om det är ovanligt, bindsulor som helt eller delvis är gjorda i ett pappmaterial. Det kan vara läder i främre halvan, sedan baktill i den del som är under fodersockan i läder inne i skon och inte syns så är det papp. Papp formar sig dåligt, tål fukt sämre och har sämre livslängd. Bindsulor för maskinrandsydda skor är dock som sagt oftast i läder, men i lägre prisklasser i tunt läder av halvdan kvalitet som sedan kanvasremsan som kallas plirband som randsömmen som syr fast randen i är ditlimmad på. Ju dyrare maskinrandsydda skorna är, desto tjockare och finare är ofta bindsulan. För skor som är handrandsydda är det tvunget att använda riktigt bra, tjockt läder då man här karvar ut en ritsläpp direkt ur sulan som randsömmen sys i. En sådan bindsula formar sig också på ett bättre sätt efter bärarens fötter.

Vi tar exempel som är lite mer synliga. Man pratar ofta bara om huruvida det är stängd eller öppen sulkanal eller om midjan är platt eller mer eller mindre uppbyggd och välvd. Men även andra delar här skiljer stort i arbete som krävs, som hur arbetade sul- och klackkanterna är. Till viss del kan det handla om stil, men det är enklare och billigare att göra raka sulkanter, obearbetad randovansida och kanter som ligger en bra bit ut från ovanlädret. Ju närmre du jobbar ovanlädret desto mer precision och tid krävs, formar du kanten vid midja och går tätare är det mer arbetskrävande, och också en sådan sak som hur fint man slipat sulkanten är en kostnadsfråga.

Annars är så klart den stora frågan för många ovanlädret, och även om det här också är något som fler har koll på så kan det vara värt att gå in på detta lite. Det finns en mängd parametrar som komplicerar läderkostnaden och läderkvaliteten som jag inte kommer att gå in på närmre här, som att man i regel måste köpa batchar där hudar av tre olika kvalitetsnivåer ingår, vilket innebär att den reella kostnaden är hur mycket av allt det du kan använda. För vilken kvalitet huden har spelar så klart roll, men lika mycket hur mycket av den som används. Dagens kalvläderhudar är relativt stora som standard, cirka 30-35 kvadratfot, och ur en sådan kan vissa tillverkare få ut kring tio par skor. Då behöver man dock ta en del från sämre bitar nedåt magen på djuret. Men det som gärna sprids att premiumtillverkarna bara gör ett par skor av en hud stämmer inte, det vore ett enormt resursslöseri, då du av en vettig hud utan problem får ut åtminstone två-tre par skor av högsta kvalitet. Oavsett så skiljer det sig alltså i hur mycket spill (läs material som inte går till skor som säljs) vilket påverkar kostnaderna.

Nu har vi här ovan framför allt fokuserat på konfektionsskor, även om en hel del går igen även för bespoke. Men tar man bespokeskor så är det i regel ännu högre kostnader, dels då dessa i regel är helt handgjorda (förutom att nåtlingen, ovanlädren, sys med maskin) vilket så klart tar betydligt längre tid och alltså kostar mer. Men det är också ett mycket större merjobb kring en bespokeskobeställning med tillverkning av personliga äster, eventuella provskor, skoblock efter kundens läster och så vidare. Om vi återigen ska ta exempel från verkligheten så vet jag att några av de japanska bespokeskomakarna som lägger ner längst tid på sina ordrar, mellan 120-150 timmar, där går 30-50 timmar åt till själva tillverkningen av de slutgiltiga skorna. Övrigt är för lästtillverkning, mönstertillverkning, produktion av provsko, justering av läster, eventuell produktion av ytterligare testsko, justering av läster igen innan man slutligen är framme vid de riktiga skorna. Bespokeskomakare måste också alltid ta viss höjd kostnadsmässigt för risken att behöva göra om skorna helt eller delvis, antingen på grund av misstag i produktionen eller om kunden av någon anledning inte blir nöjd med slutresultatet. Viktigt vara medveten om är att det kan skilja lika mycket inom bespokeskosfären som bland RTW-tillverkare i kvalitetsskillnad, där priset ofta säger en hel del, om än inte allt. Bara för att man beställer bespoke får man inte nödvändigtvis världens bästa skor.

Vi ska avsluta den här genomgången med att prata om tillverkningsländer, vilket naturligtvis påverkar en skos slutkostnad en hel del. Som oftast är det ju arbetstiden som utgör den största kostnaden, därav påverkar alla tidsaspekter ovan mycket. Och därför har lönekostnaden stor påverkan. Länder som England eller Tyskland har relativt höga löner, och motsvarande skor därifrån kommer därför ofta kosta mer än vad de kostar ifrån syd- eller östeuropeiska tillverkare från exempelvis Spanien, Portugal eller Ungern. Därför kan en tillverkare som Vass göra handrandsydda skor med handsydd avlappssöm, riktiga läderkappor i tå och häl, ekgarvade JR-sulor och så vidare för ett i sammanhanget så pass lågt pris som under 5 000 kronor. Samtidigt så är det ganska glesa stygn och inte supermycket finlir, hade nivån varit ännu högre där hade de gått upp i pris mer även om de görs i Ungern.

Det går att hålla på hur länge som helst med att räkna upp förklaringar till varför våra fina, klassiska skor kostar så pass mycket som de gör, och vad som skiljer mellan olika prisnivåer inom segmentet. Det fina är i alla fall att för den som är intresserad av det här ämnet, klassiskt konstruerade kvalitetsskor, så får man i princip alltid i hyfsad mån relativt mycket för pengarna.