Garderobens hörnstenar – Flanellbyxan
Idag skall vi titta på den typ av byxa som åtminstone jag bär mest frekvent under vinterhalvåret. Jag pratar om flanellbyxan som med sin struktur och luddiga karaktär passar perfekt till såväl en mörkblå kavaj som en stickad tröja. Vi kan inte nog hylla den här tidlösa klassikern och tänkte i dagens artikel titta lite närmare på olika alternativ av denna klassiker.
Om vi börjar med namnet flanell så syftar det snarare till en finisheringsteknik än ett specifikt material. Flanell finns representerat i form av både ull och bomull även om det förstnämnda är helt klart överrepresenterat för just byxor. Vad som skiljer flanell åt från en vanlig ullväv är att man i slutskedet låter den vävda ullvaran passera över små hullingar som lyfter upp delar av fibrerna och skapar dess luddiga och filtiga karaktär. Ursprungligen användes tistlar (små taggiga växter) för att uppnå samma effekt. Faktum är att flanell ursprungligen inte var ett specifikt vintertyg utan bars året om.
Flanell finns vanligtvis i två utföranden. Worsted och Woollen. Worsted Flannel är tillverkat av kamgarn som ger en lite slätare och blankare yta. Det är inte sällan i lättare vikter och populärt bland framför allt italienska väverier för tunnare och svalare flanellkvaliteter. Med det sagt behöver inte slitstyrkan vara undermålig, tvärtom. Vi använde exempelvis en worsted flannel från Vitale Barberis Canonico i vår senaste version av flanellbyxan vi tagit fram med Ströms Man & Woman. Den visade sig faktiskt ha högre slitstyrka än föregångaren som var en woollen flannel i något högre vikt från samma företag.
Woollen Flannel är istället tillverkat av kardgarn och har en märkbart grövre och porösare finish. Det är i princip uteslutande den typ av flanell som brittiska väverier arbetar med och inte sällan över 350 gr/m. Här går man miste om viss slitstyrka samt den lite mer dressade känslan men skräddare och konnässörer världen över är eniga om att det är det klart bästa alternativet för skräddarsydda plagg. Tyngden och karaktären ger ett utmärkt fall och kan enkelt formas genom press med värme.
Tyvärr är en riktigt matig woollen flannel inte alltid det mest praktiska i uppvärmda svenska kontorslandskap då de ofta väger närmare 400 gr/m. Om detta inte är ett problem tycker jag absolut man någon gång bör testa ett par grövre flanellbyxor. Framför allt om man vill åt en passform med lite mer volym då vikten bidrar till att behålla ett fint och rent fall där en tunnare byxa kan uppfattas som fladdrig.
Färgmässigt finns det flanell i alla olika nyanser men det råder ingen tvekan om att grått är det man främst förknippar det med. Personligen bär jag flanellbyxor i brunt, beige, grönt och blått men ingen av dessa får i närheten av samma mängd användning som ett par grafit-, mellan- eller ljusgrått.
Dessa toner av grått funkar för min del till i princip allt i garderoben. Från den klassiska marinblå kavajen till en sandfärgad kashmirtröja. De är fina till brunt, grönt, vinrött eller en annan ton av grått för en monokrom känsla.
Flanellbyxor av god kvalitet går att hitta från ca 1 500 kr och uppåt. Priset varierar pga många faktorer så som kvaliteten på tyget, ev. handsömnad och varumärke men som med mycket annat så går det inte att automatiskt härleda ett högre pris till en högre slitstyrka. Kvalitet syftar till mycket mer och kan handla om passform, fall och känsla vilket är viktigt att ha i åtanke. Vill man ha en maximal slitstyrka är exempelvis Cavalry Twill ett bättre alternativ även om jag tycker det saknar flera av flanellens positiva egenskaper.
