Förväntningar på 2010

Kommande tio år kommer att bli en spännande tid för herrmodet. Efter år av produkter med medioker kvalité och ett allt för flyktigt modeklimat känns det som att modet svängt mot ett medvetnare stilideal där sofistikerade kunder vill ha färre, men bättre varor. Synliga logotyper har ersatts av ursprung och kvalité. Eller är allt bara en bluff?

Ända sedan modekompassen senaste åren riktats mot ett tidlösare herrmode har de pratats om att det välklädda bara är en fluga. Att gubbmodet dör nästa säsong. För vissa kanske, men jag är övertygad om att många med mig som fått upp ögonen för välsydd konfektion senaste åren inte kommer att överge detta stilideal. Det finns en rad intressanta märken som kombinerar sofistikerade snitt, fina material och kvalité med en tidlös och modern form. Utan att det känns det minsta gubbigt eller förlegat.

Vad som är än intressantare är att fokus senaste säsongen återigen har riktats mot produkten. Sofistikerade kunder vill veta vem som gör vad bäst. Varumärket kan inte längre leva i periferin till sina egna produkter, vilket innebär en klar kontrast till 90-talet och stora delar av 2000-talet där en stor del av modeindustrin sålde dussinvaror till skyhöga priser. Med rätt märke spelade det ingen roll om bäraren inte kunde särskilja kopian från originalet.

Nyårslöfte nr 1. Köpa färre, men bättre skor. Här från Edward Green.

Med en allt snabbrörligare modebevakning söker sig många tvärtom tillbaka till det genuina och välgjorda. Det är obestridligt så att medvetenheten ökar. Långt ifrån bland alla, men bland tillräckligt många för att det skall märkas. Jag är övertygad om att framtiden kommer att innebära att vi får betala mer för färre, men bättre produkter. Slow Wear som italienarna kallar det.

Men hur mycket är vi beredda att betala? Både i form av rena pengar som tid bakom att hitta produkten. Är det så att det kanske inte handlar om pengar utan snarare invanda mönster? Jag har fått åtskilliga mail från personer som är beredda att lägga 5-6000 på en dussinkavaj, men som tycker 7000 är för mycket för en närmast helt handsydd dito från någon av de bättre italienska tillverkarna. Jag kan lova er, de som väljer att lägga lite extra på ett par skor från Crockett & Jones, en skjorta från Borrelli eller kostym från Caruso, kommer aldrig att ångra sig.

Vi är inte bortskämda med bra kläder. Kunskapen är skrämmande låg, både bland butiker och konsumenter. Men det känns som att det håller på att ändra sig. Fler börjar få upp ögonen för varför det lönar sig att betala lite extra för betydligt bättre produkter. Eller förstå vad som särskiljer producerande företag från märken som knappt syr fast sin egen etikett i kläderna. Jag hoppas verkligen att utvecklingen fortsätter.

Själv kommer jag att bära med nedanstående citat från kostymtillverkaren Kitons VD Antonio De Mattei och bloggen Permanent Style.

"..it's also important to bring people close to the product. You need to get into the details. The reader should be able to almost see the product, see how it feels. That way you know the journalist is not talking rubbish. That is the future of your job."

Olof Enckell, redaktör Manolo.se

Första gången är enda gången det tar emot i plånboken att investera i en välsydd skjorta.

Översta bilden: Kavaj från J.Lindeberg och Bomenzzadri. Underbar känsla och en kvalité vi vill se mer av från de svenska tillverkarna.