Besök på väveriet, del I

Väster om Milano i utkanten av Novara ligger Romentino. En liten by på endast 5000 invånare som grundades redan av romarna efter att de erövrat norra Italien. Romentino är bland annat hemvist för väveriet Testa som tillverkat skjorttyger sedan starten 1919. Från början bestod produktionen uteslutande av sidentyger, men efter andra världskrigets slut fick bristen på siden Testa liksom många andra väverier att istället börja använda bomull.

– I den här trakten fanns tidigare väldigt många väverier och spinnerier som idag har stängt igen eller flyttat sin produktion utomlands. Tyvärr har en stor del av kunnandet i och med detta lämnat området. För oss är det dock viktigt att ha kvar all produktion i Romentino. Vi är ett förhållandevis litet familjeföretag med drygt 100 anställda och med väldigt småskalig produktion. I slutändan är det vad som gör våra tyger unika, säger Claudio Passera, VD för Testa.

Att framställa ett skjorttyg innefattar fem övergripande steg: val av bomull, spinning, infärgning av garner, vävning och slutligen finishiering. Alla delar är avgörande för tygets egenskaper och känsla.   När det kommer till val av bomull är cirka 95 % av dagens bomullsodlingar av så kallad kortfibrig bomull som framförallt används till grövre tyger som jeans, hem- och industritextilier.  För långfibrig och extra långfibrig bomull framhålls ofta egyptisk, Pima och Sea Island som de allra främsta kvalitéerna. I synnerhet till skjorttyger. 

- Vi använder oss uteslutande av egyptisk bomull, vilken vi ser som den allra främsta.  Deltat runt Nilen är unikt med närheten till vatten och samtidigt ett regelbundet varmt klimat, vilket är centralt för odling av bomull. Det som ytterligare särskiljer denna bomull är att stora delar plockas för hand och inte med maskin som vid storskaligare produktion, vilket säkerställer att endast de bästa fibrerna väljs, berättar Claudio Passera, VD för Testa.

Ju jämnare genomsnittstemperatur under dygnet desto längre blir i
regel bomullsfibrerna. Fördelen med längre fibrer är att de ger ett slätare garn
än korta fibrer som innebär fler fiberändar som sticker upp och hårigare
känsla. Längre fibrer kan också spinnas tätare, vilket ger en klarare och motståndskraftigare
färg vid infärgningen av garnet. Detta släta och tunna garn kan sedan packas
hårdare vid vävningen vilket ytterligare förbättrar färgernas hållbarhet i det
färdiga tyget.

Efter att bomullen skördas packas råbomullen i balar för att sedan skickas till ett ginneri där bomullen först tvättas och sorteras innan den skickas till spinneriet. Själva spinningsprocessen varierar beroende på kvalitén, men syftet är något förenklat att sätta samma bomullsfibrerna till garner.

Efter att bomullen spunnits till garner och sedan färgats i ett färgbad börjar själva vävningen av tyget. Denna process innebär att garner flätas samman i en vinkelrät struktur även kallat varp och väft (inslag). I ett första steg spolas garnerna runt en varpbom. För att förbättra varpgarnernas hållfasthet behandlas garnerna genom en så kallad "dressning", en vattenlösning som vanligtvis består av stärkelsematerial. Efter att garnerna torkat förs varpbommen över till en vävmaskin där varpen vävs samman med garner i väften. Beroende på antal garner i varp respektive väft och på vilken bindning som valts bildas sedan en väv. Förr skedde en stor del av denna process manuellt medan garnerna idag förs in i vävmaskinen mekaniskt eller med hjälp av tryckluft. Nedan följer ett antal bilder från processen.