Manolo logotype

Reflektion - Vad är prisvärt för dig?

Dagens artikel handlar om något jag funderat på en längre tid. Den kommer fokusera på varför saker kostar som de gör och det kanske mest värdeladdade ordet i vår bransch: Prisvärdhet. Vad innebär egentligen ordet? Handlar det uteslutande om varans pris eller finns det andra aspekter som påverkar?

En av anledningarna till att jag bestämde mig för att skriva artikeln var för att jag insett att ordet har så olika betydelse beroende på vem man frågar. Vanligtvis förknippas det med en billigare produkt men endast lågt pris räcker inte. Det handlar om vad man får för pengarna. I dagens artikel kommer jag fokusera på den typ av herrmode med fokus på kvalitet som Manolo vanligtvis bevakar.

För att kunna avgöra prisvärdheten på någonting behöver man naturligtvis fastställa varför saker kostar som de gör. Jag har valt att lista de punkter som i regel är mest avgörande för en varas prissättning. 

Arbetskostnad

En av de största kostnadsposterna för kvalitetsprodukter är arbetskostnaden i form av löner för anställda. Detta är direkt avgörande i många fall till i vilket prissegment man kan positionera sig. Skillnaden i lönekostnad för en hantverkare i Sverige är märkbart högre i Italien. Den är ännu lägre i Ungern eller Turkiet och ytterligare så i Kina, Indien eller Sydostasien. Då produktionsland skall stå utskrivet i plagg och produkter idag ger det konsumenter en indikation på kostnaden men det ger inte hela sanningen. 

Vad som inte framgår är vad just den fabriken betalar sina anställda. Jag vet två konkreta exempel där företag i Ungern och Indien förklarade att man betalar närmare tre gånger så mycket i lön som andra i regionen. Det var inte för att företagen är mer generösa men för att den konstruktion och hantverk de erbjuder endast behärskas av en mindre grupp individer och vill man säkerställa kvalitén på sina produkter så behöver man således betala bättre för att de inte skall gå till konkurrenten. 

Vad som gör produktion i delar av Asien osäkert för många konsumenter är dels bristen på transparens kring hur vilkoren för anställda faktiskt ser ut men också att skillnaden mellan minimilön och levnadslön kan vara påtaglig. Enligt Sveriges Konsumenter är minimilönen i Indien 476 kr vilket utgör endast 26% av levnadslönen på 1 797 kr. En levnadslön syftar till vad som krävs för att täcka kostnaderna för mat, sjukvård, kläder, hyra, utbildning, transport och en mindre buffert. 

Med det sagt finns det inget såklart en poäng i att stödja god produktion med skäliga löner i länder som Indien och Kina som de senaste decenniet på allvar börjat kunna konkurrera kvalitetsmässigt med europeisk produktion. Kan ett indiskt företag betala tre gånger levnadslön kan det inte bara ge ringar på vattnet i regionen men också mycket väl innebära att deras anställda har en bättre ekonomisk situation än vissa europeiska arbetare med minimilön även om de har högre lön i kronor och ören. Såväl arbetsmiljö som levnadskostnad måste räknas in. 

Varför har jag då valt att fokusera så mycket på detta i en text om prisvärdhet? För att vad man är villig att betala för en produkt handlar till viss del om kostnaden att producera den men det borde också handla om vilken typ av produktion och arbetsvilkor man vill stödja. Om man tycker det är viktigt med något närproducerat får man troligtvis acceptera att arbetskostnaden är högre och med det även priset. 

Att sy upp något skräddarsytt är såklart att ta det till sin spets. Att få något producerat helt efter dina önskemål med vetskapen om att det ligger 30-40 timmars hantverk bakom samt att skräddaren får en skälig ersättning kan vara nog så viktiga aspekter. 

 

Skjortföretaget 100 Hands, med produktion i Indien gör några av världens mest imponerande skjortor hantverksmässigt.

Frederik Andersen som driver skrädderiet Bauer i Stockholm. Relationen till personen som ligger bakom produkten samt vetskapen att den är rättvist producerad samt av hög kvalitet är några av de aspekter som lockar många med skräddarsytt.

Materialkostnad

Materialkostnaden för en kvalitetsprodukt är såklart högre än för lågprisvaror men utgör fortfarande ofta en marginell del av produktionskostnaden. I exempelvis skoindustrin går priserna för kvalitetsskinn ständigt upp men den stora kostnaden för företagen ligger snarare i hur mycket av skinnet de inte kan använda.

När man köper in skinn från bättre garverier köper man det i hela hudar. Skinnet i en hud består av olika kvalitetsgraderingar som går från 1 (bäst) till 3 (sämst). Kvalitén på skinnet varierar beroende vart på huden det tas från samt om det har skador (myggbett, ärr etc). Finaste delen är längs ryggraden och ju längre ut mot sidorna man kommer, desto sämre kvalitet håller skinnet. Oavsett om det rör sig om Gaziano & Girling, Edward Green, Crockett & Jones eller Loake så köper man hela hudar och kan inte specificera att man vill ha uteslutande klass 1, 2 eller 3. 

Vad som däremot skiljer aktörer i olika prisklass åt är hur mycket av respektive skinn man väljer att använda till sina skor. Inom premiumsegmentet pratar man ofta om att man endast gör 1-2 par skor av en hud  medan budgettillverkare kan göra så mycket som 6-8 par ur samma hud. Det innebär att medan en billigare tillverkare prioriterar klass 1-skinn till kanske tåboxen och vampen som är skons synligaste delar väljer premiumtillverkare att arbeta uteslutande med det bästa skinnet i alla skons delar. Om man testat billigare randsydda skor märker man ibland att skinnkvalitén kan variera kraftigt från ett par till ett annat och i värsta fall mellan höger och vänster sko i samma par. Detta gör att även om exempelvis Meermin väljer att arbeta med samma vara och garveri som John Lobb betyder det inte att skinnkvaliteten på slutresultet är densamma. 

 

Att endast använda de finaste delarna av varje hud ger en högre materialkostnad per sko.

Om man tittar på tyg så ser det lite annorlunda ut då man i regel inte har bättre och sämre delar av en ullväv. Det kan finnas skador som tillskäraren måste identifiera och undvika men sidorna är exempelvis inte sämre än mitten av rullen. Här handlar det istället mycket om råvaran, producenten och volymen. En väv i 100% kashmir har ett högre pris för att det helt enkelt är en dyrare fiber att köpa in och producera. Även ull varierar kraftigt beroende på kvalitet och fiberlängd men inte minst beroende på väveri. Jag fick en förklaring från Alberto Oioli som är Export Manager på Loro Piana. Han menade att ett väveri är som en restaurang och du kan köpa en Spaghetti Pomodoro för 8 Euro eller för 28 Euro. Bägge innehåller tomat, spagetti, kryddor etc. Vad som skiljer dem åt kan vara hur man har tillagat dem, hur de presenteras samt vilken kvalitet på råvarorna man valt. En skicklig vävare arbetar med allt från fiber till finishering för att få fram tyger av 

Idag använder många kavaj- och kostymföretag producenten av tyget i en kavaj som ett marknadsföringsknep. Man skriver gärna ut en etikett med Loro Piana, Fox Brothers, Vitale Barberis eller Holland & Sherry i innerfodret då de alla är förknippade med hög kvalitet. Detta har såklart underlättat för konsumenterna att avgöra vilket kvalitet själva tyget har i en vara men behöver inte automatiskt innebära att plagget är av hög kvalitet i sin helhet. Ett exklusivt tyg behöver inte heller per definition vara mer slitstarkt. Man kan exempelvis jämföra en kostym i s160-ull med en italiensk sportbil. En fantastisk känsla men kanske inte är det mest praktiska till vardags i Sverige. 

 

Tyger från Loro Piana.

Konstruktion

Konstruktion och hantverk är till viss del kopplat till första punkten om arbetskostnad. Att producera en kavaj helt eller till stora delar för hand tar avsevärt längre tid, ställer högre krav på kunskapen hos den anställde och kostar också mer pengar. Vissa delar sydda för hand är mer funktionella medan andra är mer estetiskt tilltalande och romantiska. Den kanske mest påtagliga är att sy mellanläggen i en kavaj snarare än att limma dem. Sydda eller flytande mellanlägg ger en praktisk fördel då kavajen blir mer följsam och formar sig över tid efter bäraren. Samma sak gäller med en tillskärning för hand då skräddaren har flexibilitet kring att anpassa mönstret till större del efter bärarens kropp vid måttsömnad.

Andra funktionella aspekter som att fästa krage och ärm för hand är vanligt hos kvalitetstillverkare men kan vara svåra att identifiera som konsument medan handsydda knappar och prickstickningar som är rent estetiska inslag är lättare. Oavsett om man betalar för funktionell eller estetisk handsömnad så får man acceptera att det i regel innebär ett högre pris pga tidsåtgången. Här får man istället som konsument ställa sig frågan vad som prisvärt för just dig. För vissa är vetskapen om att en person lagt 30 min på att sy ett knapphål för hand, med den skicklighet det kräver, värt ett stort premium medan andra lägger mer vikt vid det funktionella.

 

En sydd kanvaskonstruktion är definitivt att föredra över limmade kavajer. Kanvasen kan antingen sys med maskin eller för hand vilket också påverkar priset. Här ser vi en maskinsydd full kanvas-konstruktion.

Handsydda knapphål från Zaremba. En detalj inte gör något funktionell skillnad men är ack så vackert.

Affärsmodell

En aspekt som ofta hamnar lite i skymundan men är direkt avgörande för prisbilden är vilken affärsmodell företaget valt att använda sig av. Traditionellt sett har en Wholesale-modell varit vanligast vilket innebär att man som företag köper in eller producerar varor som man säljer vidare till externa återförsäljare och butiker. Återförsäljarmarginalen kan variera en del beroende på produkt, prisnivå och varumärke men i Sverige ligger den vanligtvis runt 2.5-3.0 x inköpspris. 

Som räkneexempel kan således en kavaj med ett butikspris på 14 000 kronor och en återförsäljarmarginal på 2.8 innebära ett inköpspris för butiken på 5 000 kr från varumärket. Den marginalen skall täcka alla butikens kostnader så som hyra, personal, ev. marknadsföring och lager.

Varumärkets påslag kan i sin tur ligga på ca 2.0 x produktionskostnaden (löner, material, frakter, administration samt fabrikens marginal) vilket gör att produktionskostnad för kavajen i detta fall hamnar på ca 2 500 kr.

Observera återigen att detta endast är ett räkneexempel och det finns självklart varumärken med betydligt högre påslag än 2.0. Framför allt inom modebranschen där marknadsföringkostnader inte sällan utgör en av de största posterna men mer om det senare.

 

Caruso är ett företag med typisk wholesale-modell där försäljningen i första hand sker via externa återförsäljare.

Vad som även blivit allt vanligare är också nystartade mindre varumärken i med en retail/direct to consumer-modell (D2C). Deras affärsidé bygger på är att gå direkt till fabriken och genom en egen försäljning, framför allt på nätet kunna erbjuda en likvärdig produkt till ett bättre pris. Detta genom att skala bort dyra lokalhyror, butikspersonal samt det externa varumärkets marginal i värdekedjan. Denna modell är såklart väldigt uppskattad av många konsumenter då man anser att man får maximalt med produkt och teknisk kvalitet för pengarna. 

Samtidigt är det lätt att glömma storskalsfördelarna som wholesale-modellens volymer ofta innebär. En liten aktör som säljer uteslutande via egen webshop har av naturliga skäl helt mycket mindre volymer och därav ofta sämre inköpspriser än ett varumärke med tiotals eller t om hundratals återförsäljare. 

En sista viktig aspekt rörande wholesale-modellen är att man som konsument betalar för mer än bara produkten. Du betalar för tillgängligheten, att ha möjlighet att prova den lokalt och inte minst servicen du får i en fysisk butik. Även om det finns företag online som arbetar med en otroligt hög kundservice och generös returpolicy så är det svårt att jämföra med upplevelsen i en fysisk butik. 

Vad som blir mest prisvärt är således även här en fråga om vad som är viktigt för dig som kund. Det lägsta möjliga priset för motsvarande produkt eller helhetslösningen inklusive service och tillgänglighet? 

 

Stòffa är ett exempel på företag som applicerat en Direct to Consumer-modell där man erbjuder sina produkter via egna led. En uppskattad modell av många då man lyckats kombinera en kvalitativ produkt med personlig service under Trunk Shows.

Marknadsföring, image och varumärke

Som jag var inne på i texten ovan finns det såklart varumärken som har betydligt högre påslag mellan produktion och butikspris. I många fall när det kommer till modeföretag handlar det om marknadsföringskostnader samt att ta betalt för ett starkt varumärke. Många konsumenter kan säkert känna att det här är den tråkigaste delen att betala för men man får samtidigt inte heller glömma att det ofta har en direkt korrelation till hur varumärket uppfattas. Exempelvis så råder det ingen tvekan om att en skräddarsydd kavaj från exempelvis Liverano erbjuder mer hantverk och teknisk kvalitet än Tom Ford för samma pengar men trots det är målgruppen och efterfrågan betydligt större hos den sistnämnda. 

Samma filosofi går såklart att applicera åt andra hållet. En mindre känd skräddare i samma region lägger fortfarande samma tid på att producera en kavaj men tar halva priset för tjänsten. Innebär det att den mindre kända skräddaren är billig eller att Liverano är dyrt? Eller kanske inget av det?

Vad många lätt glömmer är att även hantverksfokuserade företag tar betalt för design och varumärke. Vissa skräddare har genom år av erfarenhet och en uppskattad husstil lyckats skapa en efterfrågan som möjliggör för ett högre pris. Det behöver inte nödvändigtvis handla om en högre tidsåtgång eller teknisk kunskap utan om vilken känsla det ger dig som bärare. 

Prisvärdhet kan i det här avseendet syfta till känslan du får ut av ditt köp. Oavsett hantverk, kvalitet eller varumärke är ingen produkt prisvärd om den inte kommer till användning. Inte ens den där lite för stökiga kavajen på 70% rea som du inte riktig känner dig bekväm i.

Ibland är det snarare de där produkterna som var svåra att motivera prismässigt men som ger dig en speciell känsla varje gång du bär dem som visat sig vara mest prisvärda.  

 

Tom Ford har byggt ett extremt starkt varumärke men erbjuder kanske inte mest hantverk för pengarna.

Simon Crompton från Permanent Style i en skräddarsydd rock från Liverano till ett pris av ca 85 000 kr. Ett pris som kan motiveras baserat på en fantastisk design, erfarenhet och efterfrågan snarare än arbetstid och materialkostnad. (Bild: Jamie Fergusson / Permanent Style)

Summering

Så är det dags att summera en av de längsta texterna jag någonsin skrivit här på Manolo. Jag anser att arbetsförhållanden, teknisk kvalitet, varumärkes image samt design är de viktigaste faktorerna att ställa mot priset på en vara för att avgöra dess prisvärdhet. 

Det går inte att fokusera uteslutande på en av dessa faktorer utan snarare helhetsaspekten. Endast utifrån mängden handsydda moment, produktionsland eller prisnivå är det svårt att definiera något prisvärt. Det är när man väver in alla aspekter, väger nackdelar mot fördelar och framför allt tittar på vad man själv efterfrågar i en produkt som man kommer närmare sanningen. 

Vissa konsumenter älskar tanken på att man betalar till allra största del för produkten och hantverket medan andra lägger mer vikt vid hur arbetsförhållanden och miljöpåverkan ser ut. En tredje kanske värdesätter känslan av image och varumärke eller service över mesta möjliga hantverk för pengarna. 

Det finns inget rätt eller fel men det skadar inte att reflektera över vad det är man faktiskt är villig att betala för. Så vad är prisvärt för dig?

 

Dela på Facebook Dela på Twitter

Andra artiklar i kategorierna: Kläder

#1 mdunhoff säger
2018-02-12 09:28 - Anmäl

Mycket tänkvärd och välformulerad artikel som ligger rätt i tiden. Stort tack för att du tog dig tid att skriva denna Andreas!
#2 AG säger
2018-02-12 09:54 - Anmäl

Kul och välskriven artikel Andreas! Min största invändning mot din hållning till materiella saker är att du "nördar" ner dig på ett sätt som absolut inte alla gör. Du pratar ofta om "instegsskor", "instegsklockor" o.s.v. Jag har köpt "kvalitetsskor" i över 20 år, utan att känna ett behov av att köpa högre nivå än typ Loake, Suitsupply o.s.v. Trots att jag testar betydligt mkt dyrare grejer då och då nöjer jag mig oftast med en lägre nivå.

Vet inte exakt vart jag vill komma med detta, men i övrigt så tycker jag mycket om det ni gör!
#3 Soccercalle säger
2018-02-12 09:59 - Anmäl

Mkt bra artikel!

En faktor som inte bör underskattas när det gäller skräddat är hur mkt som är handsytt. Ofta är prisvärdheten högre hos producenter som bara använder handsydd där det gör nytta men maskin där det är bättre. Min uppfattning är att exempelvis Belvest och Saman Amels toscana-linjer är prisvärda då de inte är helt handsydda utan just bara där det gör skillnad. AW Bauers skjortor som är skräddarsydda med perfekt passform är ju därför billigare än Kitons RTW-skjortor. Mkt pga att Bauers inte är helt handsydda (men även pga att du betalar en hel del för varumärket "Kiton". Bra också att ni uppmärksammar det premium man får betala för produkter från modehusen.
#4 Falken säger
2018-02-12 11:30 - Anmäl

Bra surr!
#5 Andreas Weinås säger
2018-02-12 11:34 - Anmäl

#2 - Tack och roligt att du uppskattar artikeln. Jag håller såklart helt med dig rörande mitt nörderi och att det är ganska långt ifrån representativt för gemene man. Jag tycker också att det är betydligt roligare om någon går från billigare till vad vi benämner som "insteg" än att någon går från ex Loake till Edward Green.

Samtidigt tycker jag att det anknyter till den poängen jag vill komma till med texten, dvs att man värdesätter olika saker som konsumenter. Inom vissa produktområden lägger jag personligen högre vikt vid nördiga hantverksdetaljer utan att egentligen kunna motivera det med någon form av funktionalitet. För mig har känslan i dessa fall varit värd varenda krona medan jag i andra fall varit minst lika nöjd med enklare men välgjorda produkter.
#6 Calle säger
2018-02-12 13:33 - Anmäl

#2 Kvalitet är ju en relativ term, jämfört med vissa saker är ett par skor från Loake högre kvalitet och andra lägre. Sedan kan jag själv tycka att det beror mycket på exakt vad för produkt det är. Där jag lägger mest pengar är bruna skinnskor då det dels är det som jag använder mest, men också där jag upplever att den visuella skillnaden mellan skor i de högre prisklasserna är mest påtaglig medans mockaskor är där jag är mest bekväm med skor i en lägre prisklass. Sedan finns det givetvis andra detaljer som kan påverka det också.

Sedan är det ju som med allt annat, ett tränat öga och förfinad smak låter dig uppskatta mer utsökta saker mer men det resulterar ofta också i att samtidigt som man ser alla detaljer med en produkt i det högsta segmentet ser man också alla brister i en billigare vara. Vi har helt enkelt olika krav och önskemål på våra produkter. Somliga personer som jag har svårt att förstå varför han lägger så mycket pengar på ett par yeezy skor undrar säkert varför jag blåser 10 tusen på ett par skor som inte gått ur produktion på årtionden. Egentligen inget som är rätt eller fel, bara olika prioriteringar.
#7 Sartorial Student säger
2018-02-12 14:32 - Anmäl

Riktigt bra artikel, tänkvärd, nyanserad och välformulerad. Precis vad som behövdes en snöslaskig, grådassig måndag. Tack för det!
#8 Shahin säger
2018-02-12 16:04 - Anmäl

Holy moly vilken artikel! Grym!

Asket är ex för mig ett bra företag som erbjuder bra service, transparent och bra kvalite.
#9 Jocke säger
2018-02-12 16:20 - Anmäl

Riktigt bra och läsvärd artikel!
Det jag personligen har minst förståelse för och ser som minst prisvärt av allt är dyra märkeskalsonger som Björn Borg och CK.
#10 lano säger
2018-02-12 16:51 - Anmäl

Det är väldigt härligt att ha en så insyltad thextilnörd som Andreas att ledsaga Manolo framåt mot nya höjder. Sanningen är att få rationella människor döljer sig bakom Manolos dassiga skärmar vilket ej tveksamt innebär att känsla alltid kommer vara viktigt för Manololäsaren. Om det sedan innebär att handsydda knapphål efterfrågas, vilket aldrig kommer påverka hur långlivad en kavaj är, eller att folk har dräglig levnadsstandard som tillverkat ens kläder, spelar egentligen ingen roll.

Jag tror att en kombination av bra levnadsförhållanden hos tillverkarens anställda, bra kvalitet (lång hållbarhet), bra passform och snygg design, är det som de flesta upplever som prisvärt. Vad tror ni?
#11 rationell säger
2018-02-12 16:57 - Anmäl

Köper man en rock för 85K uppskattat man givetvis hantverket, men man gillar även att betala...
#12 peaklapel säger
2018-02-12 17:16 - Anmäl

En av de bästa artiklarna du någonsin skrivit, Andreas. Här finns stoff till mycket mer, kanske en bok renav? Som mångårig läsare av Manolo är det oerhört kul när dessa guldkorn till texter plötsligt dyker upp. För att balansera upp vågen av hyllningar en gnutta vill jag dock påpeka att texten hade blivit ännu lite bättre om den föregåtts av en korrekturläsning, det är något litet fel här och var, men det kan jag leva med!
#13 Sjdswe säger
2018-02-12 17:25 - Anmäl

Älskar artiklar av detta slag, dessutom bra skriven.
Tänker såhär. Alla har vi en personlig referensram till vad som är ok att betala för vissa plagg. Oberoende detta så blir vad som är prisvärt för mig ett förhållande mellan inköpspris, användbarhet och livslängd.
Ett av mina mest prisvärda plagg är en tweedkavaj som jag haft i sex år, använder 1-2 gånger i veckan under halva året och har säkert tio år till i sig.
#14 David säger
2018-02-12 18:11 - Anmäl

Prisvärdhet för mig är i grund och botten relaterat till kostnad per användningstillfälle. Om ett plagg är av god kvalitet och framförallt passform, så kommer jag att använda det oftare och det blir mer prisvärt. Ett väldigt trendigt plagg riskerar att stanna i garderoben, och det är ju knappast prisvärt. Sen varierar det såklart hur mycket jag vill betala per användning. Ett par svarta oxfords för 3000 från Allen Edmonds som används varje vecka i 5 år blir ju bara knappt 12 kronor per bärande. Ett par John Lobb för 30000 som används lika länge, då känns 120 spänn varje gång man drar på sig skorna väldigt dyrt. Men köper man en välgjord smoking kanske 1500 per användning känns helt rimligt. Alla har sin egen nivå.

Pajaskläder från Gucci eller Versace är aldrig prisvärda, eftersom den dramatiska effekten försvinner efter att man burit plagget en eller kanske två gånger. Sen är det ju såklart upp till var och en om man bryr sig om konceptet prisvärdhet...
#15 John säger
2018-02-12 18:39 - Anmäl

Vilka fantastiska texter det vart på Manolo det senaste, även denna är riktigt vass. Grymt jobbat Andreas!
#16 Andreas Weinås säger
2018-02-12 18:41 - Anmäl

#12 - Stort tack för dessa vänliga ord och jag tar självklart till mig av feedbacken kring korrekturläsningen. Ibland när man sitter väldigt länge med en och samma text är det svårt att själv se sina misstag.

#14 - Det är en väldigt intressant tankegång som jag själv vid ett par tillfällen funderat på. En bekant till mig hade en liknande filosofi där han drog av 50 kr av en varas pris för varje gång han använde den. Det gjorde att exempelvis en T-shirt från H&M betalade av sig och kunde skrivas av på 1-2 användningar medan ett par kvalitetsskor kunde ta närmare 100 användningar. Om avdraget skall vara 50 kr oavsett produkt och inköpspris går väl att diskutera men det är en intressant tanke.

Sen kommer aldrig alla plagg få lika mycket användning men ibland har jag insett att jag förmodligen burit bägge mina två smokingjackor mer de senaste året än vissa av de vardagskavajer jag beställt.
#17 Pelle säger
2018-02-12 21:17 - Anmäl

#14 #16

För mig skulle verkligen det där vara användbart för mig. Det är ett bra sätt att motivera att ta hand om t.ex. ett par kvalitetsskor så man verkligen får in 100 användningar. Över 100 ggr kanske man då kan se som ren bonus?

För mig är i alla fall kvalitet också strikt relaterat till hur mycket samt till viss del i hur många olika situationer som jag kan använda mig av ett plagg. Känsla osv. tycker jag inte är relaterat direkt till kvalitet. Om jag t.ex. köper en kostym från ett välkänt märke så innebär det ju att jag betalar för en sämre kvalitet, men att kostymen potentiellt ger mig en bättre känsla tack vare sitt märke. Samma sak är det väl med dina handsydda knapphål, krona per kvalitet går ner, men för dig kanske det är värt att betala mer för känslan.

Det tankesättet leder mig till att alltid vara beredd att betala för en viss "grund-kvalitet", som mer är relaterad till hur mycket jag kan använda plagget (framför allt hur länge plagget håller), och allt ovanför detta är att betala för känsla. Känsla är väl sen baserat på faktorer såsom estetiska, exklusivitet osv. Frågan är då snarare när drar jag gränsen för kvalitet och när börjar jag övergå att betala för känslan? Är Loake en bra grund-kvalitet (dvs tillräckligt många användingstillfällen för att motivera priset) eller är det först Crockett & Jones som är bra grundkvalitet?
#18 Andreas Weinås säger
2018-02-12 22:15 - Anmäl

#17 - Jag förstår och håller i stora delar med. Där jag tycker det blir problematiskt är när kvalitet uteslutande mäts i slitstyrka och livsslängd. Exempelvis så tycker jag att en kashmirkavaj, Ferrari eller Patek Philippe kan vara av högre kvalitet än en tweedkavaj, Volvo XC90 eller Casio G-Shock även om de alltid kommer vara ömtåligare.

Kanske inte mer prisvärda men inte heller av lägre kvalitet.
#19 Peter säger
2018-02-12 22:33 - Anmäl

En sömmerska i Indien tillhör en aspirerande medelklass, även med minimilön, och tjänar ofta bättre än sin man och sina föräldrar. Hela konceptet med levnadslön är en västerländsk skrivbordsprodukt som saknar bäring på verkligheten i länder som Indien och Bangladesh. Jag stödjer dem gärna - ju mer "Made in India" vi köper, desto större utveckling för de indiska sömmerskorna. Enda problemet är förstås att produkterna sällan är särskilt tilltalande...
#20 Zeraselol säger
2018-02-12 22:44 - Anmäl

Som allt här i världen finns det diminishing returns, även på kläder och skor. Ett par välsittande svarta oxfords från Loake 1880 är ju inte en femtedel så mycket sko som ett välsittande par S:t Crispins. Någongång kommer man till en punkt där varje extra hundralapp betyder mindre och mindre. För vissa tar det slut vid Loake 1880, Carlos Santos och Yanko, andra tycker att C&J och Carmina är tillräckligt bra medan en del tycker att de extra tusenlapparna man får för ett par från S:t C eller Lobb är värt det.

Jag förstår att känslan av att ha sådana skor är svårslaget, och jag ska inte säga att jag inte är lite avis på de som har råd att köpa så dyra skodon. Det är nog det man betalar för, känslan att ha något väldigt väldigt fint och exklusivt, och det är det absolut inget fel att betala för.

Sen är kläder och skor en hobby för många. Blir lättare att motivera dyrare köp om man faktiskt är genuint intresserad av det. Som Frank, Dean och Cosby sjöng:
"Some people dress 'cause they like to get dressed;
But you just dress to get dressed".
#21 Vegetarianen säger
2018-02-12 23:42 - Anmäl

Du står vid kötthyllan och väljer mellan dansk och svensk fläskfilé...

Köper du den danska har du sannolikt stirrat dig blind på prislappen utan att lägga någon närmare eftertanke på grisens förhållande. Den som köper varumärket SCAN vet i alla fall att blir svenskt kött på tallriken och kan därmed (förhoppningsvis) förvissa sig om att både svenska som såväl EU-rättsliga regelverk efterlevs. Den som köper ekologiskt och/eller krav-märkt betalar ett högre pris för en bättre djurhållning. Eller så kanske du köper direkt från bonden? Eller kanske du kostar på dig ett restaurangbesök på en premium-krog varpå kocken stolt förklarar var grisen kommer ifrån samt att den blivit masserad till tonerna av Mozart. "Mums!" tänker du högt för dig själv. Alternativt har du kostat på dig både tid och pengar för att avlägga en jägarexamen. Du betalar markägare för att få tillstånd att jaga vildsvin. Du skjuter, styckar och tillagar svinet själv. Möjligen kommer vederbörande må bättre av blotta tanken att köttbiten på tallriken har beretts helt själv - från jord till bord.

För den lata som inte orkade läsa hela artikeln kan du applicera samma tänkande på kläder så förstår du innebörden av artikeln ovan.
#22 Jesper Ingevaldsson säger
2018-02-12 23:52 - Anmäl

Mycket trevlig artikel Andreas!
#23 Calle säger
2018-02-13 09:37 - Anmäl

#18 man skulle väl kunna säga att värdet för varje användningstillfälle är relativt till hur mycket njutning varje tillfälle ger dig. Och det är ju något som är individuellt. För vissa är skillnaden mellan ett par Loake-skor och ett par från Edward Green marginell eller till och med försumbar, gör andra är skillnaden enorm.

Ärligt talat så tror jag det är svårt att försvara "kvalitetsskor" över lågpris-skor i rena kronor och ören. Jag kan konstatera över till Ecco-butiken i den lokala outleten idag och köpa ett par skor för 300-500 kr. Dom kommer att vara fula åldras uselt men jag har svårt att tänka mig att ett par Loake kommer hålla länge nog för att faktiskt bli billigare i längden förutsatt att jag tar hand om dom lika väl. Däremot är det ekologiskt sett risigt, och stilmässigt likaså.

För mig är något prisvärt när det ligger i en lägre prisklass än andra jämförbara produkter sett till material och hantverk.
#24 Joachim säger
2018-02-13 10:48 - Anmäl

Informativ text, tack!

En fråga, ej hänförlig till texten:
Väljer du endast slag av formen "peak lapel" när du köper/syr upp dubbelknäppta kavajer och "notched lapel" på enkelknäppta? Eller händer det att du väljer "peak lapel" på enkelknäppta?
#25 Andreas Weinås säger
2018-02-13 13:17 - Anmäl

#24 - Jag personligen bär uteslutande dubbelknäppta kavajer med peak lapel. För enkelknäppta alternativ väljer jag vanligtvis notch lapels då jag tycker det är mest mångsidigt men jag kan uppskatta peak lapel på en businesskostym i formellare tyg. Det är dock inget jag skulle välja för en enkelknäppt uddakavaj (med undantag för smokingen såklart).
#26 Bankiren säger
2018-02-13 20:08 - Anmäl

Eloge till dig Andreas, som tar dig tid att komponera ihop en så pass lång och välarbetad artikel som denna!
#27 DrDre säger
2018-02-16 08:18 - Anmäl

Intressant och genomtänkt artikel.
Skicka
OBS! Detta forum är förhandsmodererat, dvs. alla inlägg som skrivs måste godkännas av en administratör innan de visas publikt.


Har du frågor kring stil och mode? Ställ din fråga så försöker Manolo att besvara den så snabbt som möjligt.

Till Fråga Manolo →

Leffot

Edward Green Galways in Utah

Läs mer

Permanent Style

An evening with Ciardi

Läs mer

Shoegazing

Bilden – Solblekta skor

Läs mer

Hodinkee

Found: A $10 Gilt Dial Rolex Submariner...

Läs mer

The Armoury Lightbox

Grande Gianluca! Our trunk show with...

Läs mer

Skoaktiebolaget

Skoaktiebolaget - John Lobb By Request...

Läs mer

Följ manolo.se direkt via våra RSS 2.0 feeds.
Alla artiklar Kläder Skor Accessoarer
Skönhet Guide Butikskollen