Manolo logotype

Reflektion - Trender inom workwear

Foto: Milad Abedi

Nyligen skrev jag en text om hur jag uppfattar trender inom den nisch av mode som vi bevakar och som man förenklat kan kalla klassiskt eller dressat mode. Kommentarerna från er var många och feedbacken positiv vilket jag verkligen uppskattar. En närmare reflektion från min sida är att jag missade att nämna en trend. Det rör sig om en trend så omfattande och specifik att jag idag bara kommer att fokusera på den. Jag pratar om workwear och militarywear.

Något har hänt. I såväl mitt instagramflöde som min egen garderob syns plötsligt både militär- och workwearplagg. Hur kommer det sig och är det en trend eller något som är här för att stanna?

Jag vet inte var jag skall börja när det kommer till denna trend eller fenomen som jag börjat se som allt mer omfattande. I somras såg jag ett instagraminlägg från Wei Koh som grundat den eminenta modetidningen The Rake. Han besökte på bilden en vintagebutik i Paris och skriver att han noterat att allt fler män han känner med ett intresse för skräddat mode börjat att intressera sig för just vintage, workwear och plagg med militär historia. När jag såg hans inlägg så fick jag lite vatten på min kvarn för jag har själv en längre tid noterat samma sak. Och i ärlighetens namn blivit lite intresserad och fascinerad för densamma. 

Jag började fundera lite mer kring detta och gjorde en sorts snabb utvärdering av det mode jag följt och skrivit om de senaste 6 åren som jag jobbat med detta. Precis när jag började bevaka den typ av mode som Manolo främst skriver om så var den italienska sartoriella och välskräddade stilen stor och oerhört inflytelserik. Ett tag var den allt och det ENDA #menswear-skaran kunde bära och inspireras av. Idag ser det lite annorlunda ut. Sådär i början av min tid var det inte ovanligt att se en välklädd italienare i en snygg kostym och bärandes en field jacket som ytterplagg. Kontrasten kallades populärt sprezzatura och förklarades som en sorts utryck för individualitet och ett nonchalant förhållande till mode. Saken var bara den att även om det rent stilmässigt var en militärjacka så rörde det sig ofta om ett sorts hybridplagg som nyproducerats i Italien av en flott fabrik och som inte sällan kostade ganska mycket. Alltså ganska långt ifrån en militärjacka från 50-talet, fyndad på second hand. Men det såg onekligen coolt ut.

 

Adam Rogers som modell för Drake´s London i en field jacket. (Foto: Jamie K Ferguson / @jkfman )

Med detta sagt har det alltså, och förkommer fortfarande, plagg av militär karaktär, i den lite lyxigare kategorin. Inget fel i detta. Den trend jag syftar på ovan handlar till viss del om något annat. Det handlar inte bara om en look även om detta fortfarande är det primära. Det handlar på många sätt om ursprung och äkthet.

Det som gjort att denna text alltså kommit till är att jag har nöjet att följa många välklädda personer under flera års tid och sett den transformering som sakta skett, där fler och fler plagg av ovan nämnd karaktär adderats till looken, inte sällan kombinerat skräddat och workwear.

Jag tänkte försöka mig på en enklare analys som helt är min egen uppfattning om varför denna trend vuxit fram.

1. Jag har tidigare snuddat vid detta tidigare i en annan text men det är värt att nämna igen för jag tror att det i detta fall är högst relevant. Vi män älskar att nörda ner oss i saker! Om det inte rör bilar, sport, teknik eller whisky så är det mode eller klockor. Just vintage och workwear och militärt mode är som gjort för detta. Det finns oändligt med fakta om modeller och ursprung att lära sig och det finns tydliga subkulturer där intresset frodas. Man skall aldrig underskatta detta. Vi som individer är flockdjur och att få en gillande nick från en likasinnad person som är en av få som fattar storheten i att ha ett par arméchinos från 40-talets Nordafrika eller amerikansk flygarjacka betyder mycket.

 

Kenji Cheung från Bryceland´s & Co.

2. I tider som detta när individualism hyllas och det är enkelt att synas och dela med sig av bilder och där vi överöses med inspiration har det personliga blivit viktigt. Mitt resonemang nu kanske är lite snurrigt men jag skall försöka förtydliga. Länge var en sorts individualism att kunna bära unika märken och designers som kanske inte fanns i den stad eller ens land där man bodde. I och med e-handelns enorma tillväxt är detta ett minne blott. Nu kan man i vilken småstad som helst, om man har råd det vill säga, klä sig i Givenchy, limiterade japanska jeans och randsydda skor från Italien. Utbud är inte längre exklusivt eftersom alla nu åtminstone utbudsmässigt har tillgång till nästan allt. För att skapa något unikt och individuellt krävs nu ett annat förhållande till mode. Du måste har stilkänsla och vara kreativ i ditt sätt att klä dig. Att då välja vintage, work- och militarywear blir ett sätt att uppnå detta.

 

Alessandro Agazzi i klassisk trenchcoat (Foto: @matteobianchessi)

3. En vän till mig med många år i branschen menar att många män klär sig kort och gott för att göra intryck på en potentiell partner. Jag får nog tyvärr ge honom till viss del rätt. Det är säkert så att många vill se "coola" och lite spännande ut och att då använda sig av plagg för att skapa en intressant framtoning och känns logiskt.

 

Milad Abedi i en kombination av dressat och ledigt.

4. Det ligger rätt i tiden att välja vintage. Det är ett sorts miljötänk och konsumtionsbeteende som uppmuntras och hyllas idag.

Nathaniel Asseraf från butiken Broadway& Sons. (Foto: Robert Spangle / @thousandyardstyle)

Det finns säkert fler aspekter men dessa är de jag själv fastnat för efter att funderat lite närmare. Som i så många fall rör det sig också i detta fall om så kallade early adopters och personer med inflytande som inspirerar andra. Om tillräckligt många av dem gör på samma sätt blir det också kommersiellt vilket nu är fallet. Det tydligaste exemplet på detta är den så kallade overshirten som väldigt många märken nu anammat och säljer. Det är ett klassiskt arbetarplagg som framförallt varit väldigt stort i Frankrike som idag är omåttligt populärt att bära oavsett stil i övrigt.

Som en sorts förtydligande vill jag säga att personerna på bilderna jag valt att lyfta fram inte behöver ha med mitt resonemang vad gäller att byta stil och addera nya plagg. De finns med främst för att de har några riktigt talade outfits som inspirerar mig när det kommer till denna stil. Flera av personerna har varit denna genre trogen länge. 

Är detta en trend? Ja, troligtvis även om jag tror att den kommer att stanna rätt länge och påverka mycket av det mode vi bär ett bra tag framöver. Ni får själva gissa baserat på min analys varför jag själv till viss del fattat tycke för den och mixar dess plagg med lite mer skräddat mode. Jag kan säga att mycket handlar om praktisk funktion och att känna sig bekväm. I en värld där allt färre bär slips har jag i vissa sammanhang känt mig överklädd och uttittad. Att bära kostym utan slips tycker jag är en knepig mellanväg jag inte alls trivs med. Att istället bära ett par snygga jeans i rådenim, oxfordskjorta, mockakängor och en tweedkavaj är en arbetsklädsel som fungerar utmärkt för mig åtminstone 80% av tiden jag jobbar och som är väldigt praktisk när man vill kombinera jobb med familjeliv. Vill jag se lite mer modern ut byter jag bara kavajen mot en M65 jacka och behåller allt det andra, praktiskt och snyggt. I en urban miljö byts skjortan mot en randig fransk t-shirt och bootsen mot ett par trainers.

 

Ett exempel på min egen tolkning av workweartrenden. (Foto: Ted Olsson)

Dela på Facebook Dela på Twitter

#1 Horangi säger
2017-10-09 11:31 - Anmäl

Ofta är det svårt med transitionen mellan arbete och fritid för oss som är intresserade av manligt mode och stil. Jeans och t-shirt kan kännas för casual och då är workwear en bra brygga tycker jag när man tex är ute på stan en helg och inte vill ha slitna jeans och sweatshirt, men samtidigt tycker att kavaj blir för dressad.
#2 Jonas E säger
2017-10-09 12:52 - Anmäl

För att addera till #1 reflektion om förhållandet mellan arbete och fritid. De flest arbetsplatser i Sverige har ofta låga krav vad gäller dresscode. Att komma i kostym eller kavaj + udda byxor när folk skjorta och jeans kan skapa en kontrast som i alla fall jag tycker kan vara obekväm. Då är det dressade workwear-modet en bra kompromiss.
#3 Jonas E säger
2017-10-09 12:54 - Anmäl

Inser precis att sista stycket i Olofs text i stort täcker mitt förgående inlägg...
#4 Måns säger
2017-10-09 13:42 - Anmäl

Kanske att spitshine inte riktigt går ihop med workwear...
#5 Olof Nithenius säger
2017-10-09 14:52 - Anmäl

#4 Måns
Helt rätt. Men kan inte se att jag skrivit att spitshine går ihop med workwear?
Syftar du på mina skor på sista bilden?
De har nämligen ingen som helst spitshine. Tvärtom. De är i cordovan och har en naturlig lätt glansig finish.
Jag tycker att Aldens plain toe bluchers i cordovan funkar väldigt bra ihop med workwear plagg i allmänhet och i den tolkning jag beskriver som kan bäras på semi-formella arbetsplatser i synnerhet.
#6 Jens säger
2017-10-09 15:22 - Anmäl

#4 & #5
Jag tycker absolut att det kan vara snyggt med spitshine på ett par grövre brogues, ex C&J Swansea med rejäl patina till en workwear-look. Så länge man inte har ett par oxfords så tycker jag att det kan fungera utmärkt. Tycker nästan att det kan vara snyggare än ex ett par brogues i grain, ger lite mer kontraster :)
#7 c säger
2017-10-09 18:03 - Anmäl

Allt för uppklätt är inte min grej, en enkel anledning är att det inte fungerar i min vardag. Funktion först.

Det som däremot fungerar klockrent är vintage, workwear och plagg taget ur arkiven. Jag ska nämna två anledningar:

1. Passform.
2. Kvalité.

Passformen i dagens läge sällan någonting för min del. Jag upplever att hela storlekshysterin är snevriden i dag och att många i dag bär för små plagg. Det är någonting som jag kommer ifrån när jag sneglar bakåt i tiden.

Axelmått, ärmlängd och plagglängd fungerar väldigt bra. Och när det kommer till underdelen får jag plats med mina lår.

Den här delen av klädintresset har verkligen fångat mig! Plagg som är framtagna för att användas.

Med detta följer även intresset för märken där kvalité sätts i fokus - med sina rötter från the Good Ol' Days.

Märken som har sina grunder inom just vintage, workwear och militära plagg. Om man skrapar på ytan är det lätt att hamna där.

Det här är någonting som jag definitivt tror kommer få en uppsving. Kvalité i förhållande till en passform som är bekväm att bära. Alltid.

Och... Sett till priserna (i dagens läge) för the real deal finns det ingen anledning till att betala tredubbelt för reproduction om du frågar mig. Jag var nyligen i London och jämförde The Real McCoys variant av M65 och kom fram till att vintage är mer pang för pengen.

Vad som även har fångat mitt intresse är skinnjackor i alla dess former. En växande intresse som verkar vara relativt smalt just nu - men även det lär växa.

Mitt senaste större inköp var just en skinnjacka, i FQHH (frontal quarter horse hide) från Shinki, half belt med 30's desing. Ett plagg som jag gärna ser bryta av en mer formell klädsel (likaså senare Buco m.m). Något som jag hoppas se mer av! Och... Det är samma sak där. Om man skrapar på ytan. Kolla in Bryceland x Himel Brothers samarbete.


Aja... Stort tack för tiden om du plöjde igenom detta och tack till Manolo för ett bra jobb.

/ C
#8 Altobelli säger
2017-10-09 19:41 - Anmäl

Själv köper jag bara vintagekläder och då främst från Ebay och Etsy och det gör jag för att tygerna håller så hög klass i förhållande till pris. Det är mycket kostymer och tweed, men även gamla militärkläder. Visst händer det att man köper grisen i säcken eftersom man inte kan känna på tyget innan men oftast är det OK.

Men det som kostar är ju ändringarna man måste göra hos en skräddare. Jag köper ofta för stort för att sedan lämna in hos skräddare och det blir ibland väldigt stora ändringar, särskilt på kavajer. För mig passar det perfekt att göra så här. Köper mycket sällan något i en butik men jag betalar skräddaren i Årsta en hel del:)
#9 Peter Fick säger
2017-10-10 09:38 - Anmäl

Håller med C. Helst -60-talskostymer. Smala ärmhålor och drape som Scholte utvecklade det. Känns som gjorda för att arbeta i en lång dag. Även i början av -70-talet är de mörkblå vitrandade kostymerna bra. De ser ut att ha stela axlar men är oftast mjuka och har tunn, optimal, stoppning under axlar och bringa. Kanske en fullbordan från Karl 2:s "two piece suit" med hovets tillbakakomst efter puritanernas revolution och Cromwell.
#10 Halmstad säger
2017-10-10 22:24 - Anmäl

Vad ska man egentligen säga om Nathaniel Asseraf outfit ovan? Ett ämne för King-podden.
#11 Sergeant Hartmann säger
2017-10-10 23:25 - Anmäl

Med nuvarande och kommande samhällsförändringar är trenden klar:
Ut med elegant kostym, välputsade skor och JLC reverso. In med M90 kängor, militärplagg och G-shock. Var ska annars tårgasen, tasern och eventuella handgranater rymmas? Inte i kavajens bröstficka i alla fall.
#12 Soccercalle säger
2017-10-11 08:41 - Anmäl

Från sartorialist till survivalist... Skämt åsido tycker jag workweartrenden fungerar när den är begränsad till enstaka plagg som en M-65 jacka (el annan field jacket), safariskjorta, cargobyxor eller Indy-boots. När det blir en hel utstyrsel tycker jag ofta att det ser mer för överarbetat ut (lite som tredelad krita med slips, färgglad bröstnäsduk och spectators samtidigt).
#13 c säger
2017-10-11 10:57 - Anmäl

Självklart handlar det om att bryta av med känsla. Och som skrivet ovan, gräv lite i det.

Exempel på plagg som härstammar från militären:

- Pea coat
- Trench coat
- Safari jacket
- Flight jacket
- Duffel coat
- Parka
- Chinos
- Chukka boots

Mycket annat faller inom ramen för work wear. Det jag då menar på är att det är ett lite för brett ämne för att kalla det nisch. Många av grundstenarna landar där!

Sen vintage, det jag inte fick fram i min osammanhängande text ovan var detta:

Vad som ansågs vara standard förr - motsvarar ofta premium i kvalité i dag (min uppfattning).
#14 Knallborg säger
2017-10-13 18:50 - Anmäl

Nathaniel Asserafs outfit var riktigt riktigt snygg! Mer sånt tack!
#15 klaus säger
2017-10-15 21:08 - Anmäl

Bild 1 känns som ett svårslaget exempel på peacocking. Har personligen lite svårt för när kläderna lite för uppenbart blir ett koncept. Känns lite utklätt.
#16 EB säger
2017-10-16 10:43 - Anmäl

"Aktiv" fritid är den svåraste kategorin tycker jag som allt som oftast är klädd i kostym eller kavaj med uddabyxor. Men som flera varit inne på så tycker jag det blir bäst med ett eller två workwearplagg. Den första bilden är verkligen en karikatyr.
Skicka
OBS! Detta forum är förhandsmodererat, dvs. alla inlägg som skrivs måste godkännas av en administratör innan de visas publikt.


Har du frågor kring stil och mode? Ställ din fråga så försöker Manolo att besvara den så snabbt som möjligt.

Till Fråga Manolo →

Leffot

Saint Crispin’s trunk shows in Chicago...

Läs mer

Permanent Style

Sartoria Panico – a last great of...

Läs mer

Shoegazing

Vinnare i tävlingen om skovårdsprodukter

Läs mer

Hodinkee

Norman Rockwell's What Makes It Tick...

Läs mer

The Armoury Lightbox

Fall Winter 17 Ring Jacket sports...

Läs mer

Skoaktiebolaget

Skoaktiebolaget - Simone Abbarchi Trunk...

Läs mer

Följ manolo.se direkt via våra RSS 2.0 feeds.
Alla artiklar Kläder Skor Accessoarer
Skönhet Guide Butikskollen