Manolo logotype

Reflektion - Stil för mig

Nu är det återigen dags för en text av det mer personliga slaget. Min kära kollega Andreas har vid ett par tillfällen reflekterat kring detta och delat med sig av vad jag anser vara intressanta och nyttiga tankar på temat stil. Idag är det min tur att sväva ut lite och ge er min syn på vad stil och mode egentligen är. Flummigt?...ja lite. Subjektivt?...i allra högsta grad. Något så när intressant?...förhoppningsvis.

Det är snart fyra år sedan jag tog mina första stapplande steg som frilansskribent, inte bloggare, för jag vill inte förminska Manolo till en vanlig blogg, för jag tycker att sidan är så mycket mer än så. Sedan dess har jag, vilket jag är ödmjukt tacksam för, fått mer och mer utrymme i diverse olika forum, medier och kanaler att dela med mig om tankar kring stil, mode samt förhoppningsvis en hyfsat stor dos av inspiration.

Det är egentligen det sista året som det tagit fart på allvar. Jag har vid ett par tillfällen blivit intervjuad som någon sorts källa när studenter skrivit C- D- och masteruppsatser, nästan alltid på temat stil, mode, skrädderi, konsumtion och sociala mediers roll. Ett antal utländska bloggar, modesidor och magasin har intervjuat mig och frågorna tenderar alltid att röra samma sak: stil, klassisk stil, hantverk, mode och kvalitet. Att jag säger detta är inte på något sätt för att framhålla mig själv och berätta att jag ganska ofta numera blir intervjuade eller tillfrågad. Nej, hela tanken med detta var som en sorts bakgrund till vad jag tänkte skriva om idag, nämligen stil. I och med att jag så ofta fått just samma typ av fråga har jag på allvar fått reflektera kring stil och vad det är. Idag vill jag försöka summera mina samlade tankar på temat stil, mode och kläder.

 

Till att börja med måste jag också säga att en av de första saker som jag kommit fram till vad gäller stil, och som kanske är helt självklart för många, är att det är ett väldigt subjektivt och diffust begrepp. Personligen tycker jag att vi strösslar väl generöst med ordet stil och att det missbrukas lite idag. Jag tror också att det är en generationsfråga hur man relaterar till stil. Jag kan bara gå så kort som till min egen familj. Jag hörde ofta när jag växte upp att min mamma sa om någon som betedde sig illa att personen i fråga saknade stil. Min kära mor struntade fullständigt i huruvida personen bara bruna skor i stan, kunde läsa klädkoder på en inbjudan (och följa dem) eller något annat som gällde det yttre. Nej, mamma tyckte att en person som trängde sig före i en kö, som spottade offentligt eller svor saknade stil. Alltså var stil relaterat mer till hyfs och uppfostran än ytligt utseende. Backar vi en generation och ser till min mormors relation till begreppet så är stil för henne och många jämnåriga som föddes tidigt i början på 1900-talet också något som till stora delar är relaterat till beteende och hyfs. Det är också relaterat mer till ett lite chevalereskt ideal där en man med stil är korrekt, vänlig och proper, en gentleman helt enkelt.

Idag så är min uppfattning att stil för många till stora delar endast förknippas med hur någon klär sig. Är man välklädd så är man för många stilig. Det tycker inte jag. För mig krävs det så mycket mer än bara välputsade skor och en perfekt slipsknut för att kallas stilig. Ibland kan det faktiskt vara helt tvärtom. Att en väldigt välklädd person, som dessutom är kusligt medveten om det och som kan alla koder gärna berättar det för andra. Det är inte sällan så att när någon lärt sig alla klädkoder och regler så används de tyvärr för att skriva andra på näsan och påpeka när någon, inte sällan en ganska ointresserad person, gjort ett regelmässigt klavertramp. Detta är inte stiligt, har aldrig varit det och kommer aldrig att bli det. Därför så tycker jag att det krävs så mycket mer än ett snyggt och korrekt yttre för att personen skall få kallas stilig. Det förekommer stiliga personer och jag inspireras av dem på alla plan när hela personen och dess beteende är stiligt.

 

Jag intervjuade Bruce Boyer en gång och han gav en väldigt bra definition av stil. Enligt honom är stil något långsiktigt. Stil ändras inte speciellt mycket över tiden för en person. Det är något djupt medan mode är något ytligt. Stil är en förlängning av ens personlighet. Han fokuserar mycket på hur vi väljer att klä oss och menar på att det är en spegelbild av vår personlighet och skall vara det. En persons stil bör inte variera så mycket över tiden eftersom våra personligheter inte gör det.

På Manolo är ändå fokus just kläder och utseende och jag vill därför ändå försöka koppla stil till mode på något sätt. Personligen tycker jag att mode är bland det roligaste jag vet, jag älskar det. Jag inspireras på många sätt av saker jag ser eller personer som jag tycker är välklädda, inte sällan personer som jag faktiskt umgås med. Jag skulle till stora delar säga att den "stil" jag har idag rent modemässigt varit något så när intakt i 14 år, sen jag fyllde 20. Det är en klassisk look med personliga inslag. Den utvecklas hela tiden över tiden men basen är den samma. Även om jag historiskt kanske burit ett smalare och kortare snitt på plaggen  än idag och andelen lite rustikare och grövre skor ökat så är det ändå nyanser av samma sak, en klassisk stil.

Anledningen till att jag reflekterar lite kring hur jag själv faktiskt klär mig har att göra med att jag undrar hur mycket vi styrs av vår omgivning? Jag har ett jobb där jag till vardags bär slips varje dag och mer eller mindre formella kläder. Vid sidan av detta spenderar jag min fritid som kringflackande frilansskribent och befinner mig i miljöer där folk är både medvetna, välklädda och oerhört intresserade av mode. Dessutom så har jag fram tills nu bott i storstäder (om man får kalla Göteborg det) som Stockholm och London där det är accepterat att klä upp sig (och ibland klä ut sig). Det har så klart påverkat hur jag klätt mig. Jag tror inte att man skall underskatta vikten av en social acceptans när det kommer till kläder.

För trots allt är det en av de viktigaste funktionerna för kläder, att skapa koder. Bortser vi från det mest grundläggande, att de skall värma oss, så syftar kläder till att sätta oss i ett sammanhang. Det är därför man har klädkoder på inbjudningar. För att ingen skall känna sig vare sig under- eller överklädd. För att man skall kunna lägga kläderna, rangen, ekonomin etc åt sidan och kunna umgås på lika villkor. Paradoxalt nog får kläder också motsatt effekt genom att faktiskt signalera just klass, rang, ekonomi etc genom en rad olika signaler där varumärke kanske är det främsta.

Därför tror jag att det är lätt att man väljer att ge avkall på sin personliga stil och relation till kläder för att passa in i ett sammanhang, det blir liksom lättast så.

 

Det återstår att se om jag själv kommer att påverkas mer än vad jag tror av detta. Inom kort lämnar vi storstan för att flytta ut till förorten. Det rör sig om ett lugnt område där alla bor i villa och majoriteten av männen hellre lägger hushållsöverskottet på en rejäl Webergrill och ny motorbåt än på skräddarsydda kostymer och handrandsydda skor.

Hur bekväm och säker jag än känner mig i min stil och yttre så är det så klart enklare att odla ett intresse när man har många jämlikar nära sig. Kommer jag att tona ner det välklädda över tiden? Kommer jag också att välja mer fotriktiga skor och seglarskor på fritiden? Kommer min son skämmas över att pappa ser ut som en "engelsk professor" när jag hämtar på fotbollen eller går på föräldramöte. Sånt kan påverka och vi får se, men jag hoppas inte det. 

 

Slutligen skulle jag vilja kasta in ett par tankar kring kvalitet. För inte så länge sedan skrev Andreas en riktigt intressant text på temat kvalitet och att man skall satsa på detta. Jag skrev aldrig något i kommentarsfältet och gav mig inte in i debatten. Dock har jag några tankar på temat. Någon av er läsare skrev ett bra inlägg som jag faktiskt tror är väldigt sant. Vi som är intresserade av mode använder ibland kvalitetsbegreppet som ett rättfärdigande för att köpa saker som faktiskt kostar mycket pengar.

"Skorna kostar förvisso 9 000 kr men de är av bra kvalitet så det var en investering för livet".

Så har jag själv intalat mig när skorna jag köpte kostade rejält mycket pengar. Missförstå mig rätt, man skall satsa på kvalitet och köpa bra produkter som är gjorda på rätt sätt och håller länge. Det finns dock en risk, och nu talar jag av egen erfarenhet. Ju dyrare produkt man köper desto högre krav ställer man på den. Det gör jag i alla fall. Om jag köper ett par skor för 10 000 kr eller skräddarsydd kavaj för 20 000 kr så förväntar jag mig underverk. De skall sitta helt perfekt och inget får vara fel. Sen vågar man inte gå med skorna när det är grus ute eller snöslask. Kavajen får inte ha ett enda veck och man måste gömma den hemma så att det inte spills banangröt eller annan barnmat på den. För lystern kommer försvinna vid en kemtvätt.

Jag blir både mera kräsen och försiktig ju dyrare en produkt är. "Njutningsfaktorn" minskar därmed. Jag har ganska stor erfarenhet av mode och har konsumerat en del och har därför kommit fram till att för mig personligen så blir jag mest nöjd med färdigsydda skor på en standardläst i ett bra läder, så länge lästen passar min fot. Man får testa sig fram. En sko för 4 500 kr kan alltså ge mig en lika bra eller bättre helhetsupplevelse än en för 10 000 kr.

Samma sak gäller skrädderi. Ingen skräddare jag testat, hur dyra de än är, har levererat ett 100% resultat första gången. Närmast har B&Tailor kommit som var snudd på perfektion. De dyraste skräddarna har inte heller varit bäst. Jag kanske har ställt för höga krav eller haft orimliga förväntningar. Detta har lett till att jag framöver kommer att hålla mig till ett fåtal skräddare, något billigare sådana, och där jag efter många om och men fått fram ett bra mönster. Alternativt en bra MTM-tjänst med en fin konstruktion.

Jag blir helt enkelt tillräckligt nöjd med detta, och i slutändan är det ju det som räknas...

Foto: Ted Olsson

 

Dela på Facebook Dela på Twitter

#1 David säger
2016-06-13 12:14 - Anmäl

Väldigt intressant inlägg Olof! Tack!

"Därför tror jag att det är lätt att man väljer att ge avkall på sin personliga stil och relation till kläder för att passa in i ett sammanhang, det blir liksom lättast så."

Detta kände jag verkligen igen mig i och något som jag själv reflekterar mycket över. Så lätt att, även om man inte alltid tror det, påverkas av omgivningen. Det är något som jag själv gör. Ibland kan det vara svårt att känna sig bekväm i de kläderna som man verkligen tycker om, just på grund av den omgivningen som man rör sig i.
Man vill inte vara den som sticker ut för mycket.
#2 Hiroki Nakamura säger
2016-06-13 12:14 - Anmäl

Wow! Började läsa texten med inställningen "åh, ännu en text där skribenten förklarar hur stil handlar mer om hur du för dig än hur du klär dig". Och visst, den kvalar in till viss del på det men texten är så väldigt bra iaf. Gillar framförallt styckena kring hur kläder signalerar socioekonomisk ställning, hur omgivningen dikterar ens klädval samt pris kontra njutningsfaktor. Du borde definitivt komma med en uppföljning på huruvida du drar på dig de goa crocsen och seglarskorna nu när du flyttar ifrån innerstan. Tack för bästa texten på länge!
#3 random säger
2016-06-13 13:39 - Anmäl

Kul, intressant och personligt inlägg, Olof. Tack för det. Du verkar ha en sund inställning till hur du klär dig. En annan kan bara avundas resultatet!

Måste även fråga: vad är det för kostym du bär? Vem är upphovsmakare?
#4 Olof Nithenius säger
2016-06-13 13:46 - Anmäl

#1,2,3 Tack!

#3 Kostymen är en MTM från Italienska Gaiola i olivgrön tunn sommarbomull (från Drapers om man som jag gillar att nörda ner sig i vart tyget kommer ifrån...)
#5 Anders säger
2016-06-13 14:31 - Anmäl

Tack för ett mycket bra och personligt inlägg. Jag blev också extra glad att läsa din inställning till pris contra kvalitet. Jag tänker själv som du. Mina krav och förväntningar på en vara ökar nästan exponentiellt med priset. En middag på kvartersrestaurangen kan vara himmelsk, men hade inte accepterats på den 5-stjärniga krogen. Mina senaste skor är ett par double monks från Loake 1880-serien. Ett par fantastiska skor, som passar mig som hand i handske och som omgående läst sig poleras till högglans. Och allt det för en i sammanhanget blygsam peng.
#6 Jesper säger
2016-06-13 15:39 - Anmäl

Intressant och välskriven text Olof!

Håller också med om att, av naturliga skäl, så ökar kraven på en produkt i takt med priset, men för egen del har jag lärt mig att inte ha orimliga förväntningar, och blir därför allt som oftast nöjd även i de fall det är stora summor som lagts på något (i mitt fall i princip alltid skor). När det gäller att man är väldigt rädd om de väldigt dyra produkterna så upplever jag för egen del att jag har "lärt mig" att släppa det där och se till att alltid använda grejerna, oavsett om det skulle vara lite risigt väder, är grusiga trottoarer eller man vet man ska stå på en äng en hel dag under ett bröllop eller dylikt. De klarar det. Var nojigare av mig förut. Sedan kanske jag inte väljer de dyraste skorna för trängsel på krogen, lite sunt förnuft skadar inte.
#7 Charles säger
2016-06-13 20:12 - Anmäl

Bra Olof, känns som att du har utvecklat en sund hållning till #menswear. Keep up the good work
#8 Olof Nithenius säger
2016-06-13 21:20 - Anmäl

#7 Charles
Tack.
Tyvärr har jag fortfarande en osund inställning till #menswear men den närmar sig rimliga proportioner
#9 Tony Johansson säger
2016-06-13 21:25 - Anmäl

Tänkvärd artikel Olof!
Jag flyttade ifrån ungefär det stället du ska flytta till. I och med det sålde jag båda Webergrillarna (en på varje veranda) och motorbåten, och lämnade tillbaka tjänstebilen på jobbet för att börja ta kollektivt i centrala Göteborg. I och med det började jag köpa skräddarsytt och dyrare skor. Det verkar som om det alltid jämnar ut sig i världen. Lycka till ute på "landet" i din nya familjesituation.
Nu ser jag fram emot en artikel om Blakladers snickarbyxor och skor från Jalas.
#10 Le Chat säger
2016-06-13 23:22 - Anmäl

Håller med det #1 påpekade om att känna sig bekväm med vad man har på sig och hur omgivningen ser på en. Skulle jätte gärna gå klädd med kostym och slips till vardags.. Men bor man i en mindre stad så räcker det med att man sätter på sig en kavaj för att folk ska säga saker som; ska du på fest eller ett viktigt möte? Skulle man då ha kostym så skulle många nog tycka att han tror han är något han inte är.. Tråkigt men sant..
#11 Körv säger
2016-06-14 06:54 - Anmäl

TL;DR Stil is all about getting MAD PUSSY - Olof
#12 jj säger
2016-06-14 09:10 - Anmäl

En väldigt personlig och fin artikel! Just erkännandet om hur mycket man påverkas av sin omgivning (fast man inte vill) träffar åtminstone mig rakt i magen.
#13 Björn säger
2016-06-14 09:47 - Anmäl

Tack för en artikel som verkligen sticker ut. Det går ju inte att undkomma att de dyraste sakerna i längden är de som inte används. Sedan kan ju tilläggas att mycket av de som är allra intressantast finns i just de prissegment du landat i: Små familjefirmor och enskilda hantverkare som ännu ej har exponerats för den stora #menswear-massan.

Diskussionen av omgivning och sammanhang är också intressant. En aspekt är i mitt tycke att stil bör gå hand i hand med sin egen livsstil. Dvs, reflekterar ens stil de intressen man har? Är stilen en stil som är praktisk med tanke på ens arbete (om man nu inte tillhör den krympande skaran av uniformsbärare)? En stil som reflekterar intressen, arbete och livsstil ser i mina ögon alltid mer självklar och välburen ut.

Sen finns ju de som har kläder som arbete, intresse och livsstil, men de är en annan femma.
#14 Soccercalle säger
2016-06-14 10:15 - Anmäl

Mkt bra artikel. Jag bor och jobbar idag i Sthlmsregionen och har helt andra kläder än när jag bodde i en småstad i Dalarna. Delvis har det med yrke och inkomst att göra men jag skulle snabbt sticka ut i småstaden med de kläder jag brukar bära. Där jag växte upp hade i princip bara lagmannen och åklagaren kostym och det var i samband med rättegångar. Kommunalrådet, direktörerna på stadens industri och advokaterna hade möjligen en lite för stor uddakavaj till jeansen.
#15 Niclas säger
2016-06-15 09:49 - Anmäl

Tack för en mycket bra artikel. Jag undrar vad det är för en klocka på bilden?
#16 Olof Nithenius säger
2016-06-15 15:09 - Anmäl

#15

Det är en ovanlig Tudor Oysterdate Jumbo från 1981.
#17 erikged säger
2016-06-15 19:57 - Anmäl

Antagligen den mest läsvärda text jag sett på länge.
Hatten av
#18 Sjdswe säger
2016-06-17 19:34 - Anmäl

Trevlig läsning och bra skrivet. Ett skämtsamt inslag. Har en gång hört uttrycket:

Man kan se en tydlig koppling mellan en mans stil och hans barn. Båda har samma årtionde som avsändare.

Dvs när de första barnen kommer så prioriteras konsumtionen om. Tror inte detta är en risk i ditt fall:)
Men för min del har det inte blivit många köp sedan dottern kom. Så min framtida stil är med andra ord definierad 2010:)
#19 axa säger
2016-06-18 15:45 - Anmäl

Intressant.
Dock upplever jag att stil övervägande kopplas till just klassisk klädstil. Att ha jeans, sneakers, en skinnjacka och kanske lite rebellisk attityd är ju också en stil, men då att klassas som "inkorrekt" stil. Folk som klär sig i klassisk stil upplever jag ofta ser sig själv i överordnad position utifrån den stil de "företräder".

Men det sagt så menar jag inte som kritik mot det Olof skriver, bara min egen reflektion kring ämnet.
#20 DT säger
2016-06-18 16:15 - Anmäl

När man flyttar ut till villaområdet med barnen så dras livsstilen och klädstilen mer åt det aktiva hållet. Och faktiskt så börjar jag tycka att folk här ute har en skönare stil än de nervösa innerstadsbor som man själv identifierade sig med förr. Man är inte mindre medveten här ute, det är en annan stil bara. Och som villafarsa sen 5-6 år så småler jag numera åt alla 28-ish man ser i stan med efterapade men nedtonade Pitti-outfits. För några år sen smålog jag åt villafarsorna.
#21 Åsa säger
2016-06-18 23:23 - Anmäl

Läsvärt inlägg! Tack. Och som vanligt har du fina glasögon. Den gråblå tonen är väldigt bra till dig. Vad är det för märke?
Önskar dig en fin sommar!
#22 Halmstad säger
2016-06-19 12:20 - Anmäl

Stil handlar väl väldigt mycket om att inte snegla på andra utan om att just klä sig efter sitt eget huvud. Det enda sättet att känna sig bekväm i det man bär, är att man tycker att det är snyggt, möjligtvis lyckligt omedveten om hur man uppfattas av omgivningen. Jag påverkas som alla andra av modet, och vad jag tycker är snyggt påverkas av modet, men jag har mycket svårt att tänka mig att jag påverkas av personer runtomkring mig, speciellt inte på axeln uppklätt / nedklätt.

Risken att bli uttittad är mycket liten i Sverige, trots allt, så länge man rör sig på en nivå jäms med, och söder om, business casual. Och då har jag ändå varit ensam kavajbärare i en fullpackad ankomsthall på Landvetter efter charterresa i juli, och kan dyka upp på K-rautas brädgård i samma utstyrsel en lördag förmiddag. Däremot sticker även vanliga accessoarer som slips och näsduk ut rätt kraftigt och är definitivt svårburet i casuala sammanhang.
#23 Sebastian säger
2016-06-22 13:58 - Anmäl

Mycket läsvärd artikel men många skarpa iaktagelser. Speciellt gillar jag den om hur omgivningen tenderar att begränsa oss gällande vårt uttryck. Spelar ganska liten roll hur säker man är i sig själv, i någon mån vill vi alla bli tagna på allvar. Något som ibland kan vara svårt om man avviker allt för mycket från sin kontext.

Sen undrar jag lite nyfiket vilka skräddare du nu tänker hålla dig kvar vid? Och vilka erhåller bra prisvärda MTM-tjäster?
Skicka


Har du frågor kring stil och mode? Ställ din fråga så försöker Manolo att besvara den så snabbt som möjligt.

Till Fråga Manolo →

Leffot

Quoddy Camp Boot

Läs mer

Permanent Style

Unstructured casentino coat – Rubinacci...

Läs mer

Shoegazing

Nyhet – John Lobb Paris hos...

Läs mer

Hodinkee

Introducing: The Piaget Altiplano 60th...

Läs mer

The Armoury Lightbox

Cheers to our favorite #tuxedo we made...

Läs mer

Skoaktiebolaget

Skoaktiebolaget Staff Picks -...

Läs mer

Följ manolo.se direkt via våra RSS 2.0 feeds.
Alla artiklar Kläder Skor Accessoarer
Skönhet Guide Butikskollen