Reflektion, stilutveckling i tre steg

Olof Enckell, 7 augusti 2011

Textstorlek A A

Modebevakning handlar ofta om säsongsmässiga trender och nyheter. Personlig stilutveckling är dock betydligt långsiktigare projekt. En resa mellan olika inspirationskällor och som aldrig har något riktigt slut. I dagens artikel betonar Manolo vikten av att våga vara tråkig för att nå stilmässiga framsteg.

Stilbloggen Die Workwear presenterade nyligen en mycket intressant teori om stilutveckling. Innebörden är något förenklat att stilintresserade personer genomgår tre olika faser. I ett första steg väcks ett intresse för stil och om man blir varse om alla de regler som finns inom herrmodet. Personen uppdaterar garderoben med alla givna klassiker som en marinblå blazer, vit skjorta och bruna läderskor. I en andra fas börjar personen få upp ögonen för en mer iögonfallande stil med starka mönster och mycket färg. Personen tänjer på reglerna och tar tillvara på varje tillfälle som ges att bära färgglada strumpor eller en paisleymönstrad scarf.

Det tredje och sista steget innebär back to basic. Personen går tillbaka till en subtilare färgpalett och lägger istället all fokus på att hitta plagg med perfekt passform och snitt. Det kan framstå som en tillbakagång till steg ett, men handlar snarare om en insikt att det enkla är ofta mer uttrycksfullt. Personen blir säkrare i sitt klädval och ser mer till sin personlighet snarare än att blint följa gamla stilregler eller till varje pris försöka sticka ut.

Även om teorin självklart är väldigt generaliserande och i mångas fall full med hål speglar den ändå en viss sanning. För ju mer insatt en person blir i herrmode desto mindre blir själva uttryckssätten. Det finns många undantag som alla färgstarka stilpersonligheter som frekvent syns på olika stilbloggar, men de allra flesta hamnar någon gång i ett stadie där klara färger och tongivande mönster ofta känns överflödigt. Ett stadie där en mörkblå kostym och ljusblåa skjortan alltid känns mer relevant än broderade chinos och madrasrutig skjorta.

Det kan låta tråkigt, men för många är det en viktig insikt att kunna skala av och inse fördelen av att hålla det enkelt. För om sanningen skall fram går de allra mest välklädda männen ofta obemärkt förbi.

Foto: The Sartorialist

#1 Hank säger

2011-08-07 14:22 - Anmäl

Jag tycker att svenska män ofta snubblar rakt in i påfågel-fasen (eller fågelskrämma?). Kontrasterande skjortfoder, "roliga" strumpor osv. Män som börjar med de givna klassikerna är väl ändå ganska lätträknade? Personligen tycker jag att följande steg känns mer realistiska:

1. Svenne-sprezza kombinerat med Ecco-skor och Göran Hägglund-glasögon
2. Baskunskaper kring mäns kläder (de givna klassikerna)
3. Ibland, förmågan att göra de klassiska greppen till sina

#2 Markus säger

2011-08-07 14:37 - Anmäl

Schysst passning kring broderade chinos och madrasrutor

Håller för övrigt helt och hållet med.

#3 Archibald säger

2011-08-07 15:33 - Anmäl

En skön och vettig reflektion.

Jag känner att den tredje fasen även kan omfatta en strävan mot kvalité, bättre material och tillverkningsmetoder, men också att personer med den mer avslappnade inställningen kan låta sig att blanda in "billiga" plagg med god passform.

Kläder från i sammanhanget mindre ansedda, ibland föraktade tillverkare, som ofta förbises av olika principskäl.

#4 JensBob säger

2011-08-07 16:51 - Anmäl

Just att inse hur ytterst viktig passformen är samt att det är ett snitt som fungerar med den egna kroppstypen är verkligen något många skulle behöva inse. Om någon av mina bekanta frågar mig om tips när de ska köpa en kostym och de säger att de vill lägga exempelvis 10,000 så rekommenderar jag alltid att de köper en kostym några tusenlappar billigare och lägger resten på att gå till en duktig ändringsskräddare och fixa passformen. En billigare kostym med perfekt passform är alltid snyggare än vilken Kiton eller Belvest som helst som sitter dåligt.

Och 1#: Jag tycker bestämt att man ofta stöter på folk som är i "fas 1", åtminstone i kommentarsfälten på Manolo och diverse andra bloggar. Alla känner väl igen kommentarerna som sågar allt som inte går att hitta i boken "Gentlemannen" eller dylik "stilbibel" jäms med fotknölarna och som helt har missat att koll på traditionella stilregler bara är en grund för att hitta sin personliga stil, inte tio guds bud.

#5 Hank säger

2011-08-07 16:57 - Anmäl

#4 Sant, men jag tänker att den sortens man är i minioritet, medan gubbfräcka 30-50-åringar är legion.

#6 Karl säger

2011-08-07 17:34 - Anmäl

Jag tycker att de absolut bästa exemplen på bra stil är de där man inte lägger märke till något speciellt vid första anblick utan först när man börjar inspektera i detalj ser att det finns en tanke bakom. En bra basgarderob vinner ALLTID!

#7 Hezekiel säger

2011-08-07 20:07 - Anmäl

Beskrivningen låter realistisk. Men jag skulle förklara påfågelsfasen med att man nu funnit att det går att uttrycka sig med sin klädsel, den tredje fasen med att man kommit på att det behövs väldigt mycket mindre för att uttrycka sig i manlig klädsel. Som originalartikeln säger,"You may see dandyish flashes at times when he wears checkered jacket here or there", har man visst även i den tredje fasen intresse av att uttrycka något (det är ju själva grunden för klädintresse), men det sker på ett mer subtilt och inåtvänt sätt.
Detta säger Hezekiel, 49 bast, ännu i skiftet mellan faserna 2 och 3.

#8 Halmstad säger

2011-08-07 23:41 - Anmäl

Oavsett om jag står i fas 1 eller fas 3 kommer fas 2 aldrig att hända mig.

Mina personliga käpphästar är:

1. Passform
2. Rätt storlek (stramande kläder är aldrig rätt)
3. Aldrig blanda vardagligt/sportigt med formellt/uppklätt (välj EN nivå, kombinera sedan)
4. Sportkläder/skor har man sportar, ingen annanstans
5. Klä ned sig = rustikare materialval (igen: sportkläder är bannlysta)
6. Kvalitetsskor. Alltid. (Budget på 4000? köp skor för 2500 kostym för 1500)

#9 erpet säger

2011-08-08 10:07 - Anmäl

Synd att fas 3 är så dyr.

#10 Kopparstaden säger

2011-08-08 10:34 - Anmäl

#3 Roligt att du lägger upp din egen lista, alltid intressant att se hur andra tänker. Har en fråga ang. punkt 3. Vad räknar du som sportkläder? Det finns så mkt idag som räknades som sportplagg för "100" år sen men som inte används alls till det nu när det finns bättre plagg och tyger.

#9 Fas 3 behöver inte vara så dyr, det handlar väl mer om inställningen till sin klädseln är att ha de finaste märkena. Sen att det ofta i verkligheten blir ganska dyrt beror nog mer på att en person i denna fas är ganska intresserad av kläder/sin klädsel och då väljer att lägga pengar på detta.

#11 oenckell säger

2011-08-08 10:42 - Anmäl

Många intressanta reflektioner här. Sett till min egen garderob så följer den faktiskt alla de här steget rätt väl. Hade en period där jag trodde man behövde 25 olika bröstnäsdukar för att kunna matcha vid olika tillfällen, vilket idag slutat med att jag i princip bara använder en enda vit med orange/blå detaljer. Sedan är man ju inte alltid helt rationell (som tur är) utan får för sig att köpa en knallorange stickad tröja..

Erpet - Jag skulle snarare säga att fas 2 är den dyra. Visst att plaggen i sig kostar mer i fas 3, men du behöver å andra sidan betydligt färre plagg.

#12 Halmstad säger

2011-08-08 11:40 - Anmäl

Sten Broman fastnade i 2:an?

#10 Med sportkläder menar jag det som i material och funktion är anpassat för att sporta och syssla med fritidsaktiviteter i. Ganska snäv definition så ingen får uppfattningen att man skall gå klädd som en dammig engelsk godsherre hela dagarna.

#13 riesenschnauser säger

2011-08-08 13:35 - Anmäl

Exempel på hur det kan gå om man tror att en dyr kostym är det viktigaste: http://tinyurl.com/3svorfl

Undrar förvisso vad skorna kostar.

#14 Peder H säger

2011-08-08 14:54 - Anmäl

Tycker nog att den här typen av listor mest handlar om att se ner på andra på ett sätt som man vill ska upplevas lite sofistikerat. Nu vill ju (nästan) alla här i kommentarsfältet skriva in sig i fas tre. Och Manolo twittrar glatt att fas två är ett "fasansfullt tillstånd".

Om man är mer intresserad av att beskriva hur människors personliga klädintresse utvecklas än av att berömma sin egen smak föreslår jag istället att man delar upp klädkunskap i tre huvudsakliga dimensioner:

1. Kunskap om klassiska plagg, stilregler och konventioner.

2. Kunskap om hur man kan mixa plagg, färger och mönster samt bryta stilregler.

3. Kunskap om material, hantverk, passform och silhuetter.

Stil kräver kunskap i alla dessa tre dimensioner samt övning i att tillämpa denna kunskap utifrån sin egen personlighet och kroppsbyggnad samt utifrån de sociala sammanhang man befinner sig i.

Självklart är endimensionella begåvningar varken välklädda eller roliga att lyssna på. Det kan säkert ofta vara så att inlärningen sker stegvis och kanske är 1 - 2 - 3 en vanlig ordningsföljd.

Men att hävda att det skulle finnas någon form av slutfas i stilutvecklingen där alla oavsett sammanhang går runt i marinblå (dekonstruerad) kostym, ljusblå skjorta (med mjuk cut away), midnattsblå slips (virkad) och mörkbruna skor (double monk-strap) är nog att smickra sin egen personliga smak lite för mycket. Lyckligtvis är ju stilvärlden lite större än så...

#15 Mr.Sawyer säger

2011-08-08 14:59 - Anmäl

Jude Law's utstyrsel var ju minst sagt motbjudande.

#16 erpet säger

2011-08-08 15:26 - Anmäl

För att förtydliga mig lite avseende att fas tre är dyr - jag tycker Peder Hs definition av fas 3 är bra. Det är när man börjar titta på material, hantverk, passform och silhuetter som det drar iväg prismässigt, även om mervärdet efter en viss övre gräns ofta kan ifrågasättas (Kiton, t.ex, är deras skjortor mer välgjorda än Borrelli, egentligen?).

Att någon tolkade mig som att det automatiskt blir fas 3 om det är dyrt och postar en länk med en bild på Jude Law finner jag en aning märkligt.

#17 oenckell säger

2011-08-08 18:34 - Anmäl

Peder H - "Fasansfullt tillstånd" var menat på skämt, det hoppas jag att alla förstår. Jag tror heller ingen här ser den här teorin som ett sätt att se ner på andra utan det är en idé om att beskriva hur ens personliga smak utvecklas. Det är trots allt en fråga om vad man själv tycker är snyggt och inte en objektiv skala över vad som kan kallas stil eller inte. Jag tror heller inte att det skulle finnas en slutgiltig fas. Det som i mina ögon kännetecknar välklädda personer är att de har utvecklat en väldigt genomtänkt och konsekvent stil, men samtidigt har självförtroendet att ta in nya intryck. Stil måste utvecklas.

Erpet - Om man inte tittar på material, hantverk, passform eller silhuett vad finns kvar då?

#18 erpet säger

2011-08-08 20:21 - Anmäl

Olof,

Jag tror man då är på nivå 2 och ägnar sig åt effektsökeri. Grannlåt kan dra focus från material, hantverk, passform och silhuett. Gynnsamt för vissa, men min målbild är närmre dina fredagsinspirationer och det kommer att kosta en rätt bra slant att nå dit.

Men du har klart en poäng i att man behöver färre plagg än på andranivån.

#19 Padrone säger

2011-08-08 21:17 - Anmäl

Det man måste komma ihåg är att fas 3 är relativt för varje person, beroende på vilken stil man har för det är ju som Peder säger, alla tycker inte om Italiensk stil.

Om jag ska ta mig själv som exempel så kan jag känna igen mig rätt mycket. Anser mig själv vara i fas 3 men om några år tittar jag säkert tillbaka och kallar den fasen jag är i nu fas 2.

För mig kan det handla om att uttrycka sig genom texturen på ett visst tyg istället för att välja en skrikig färg, vilket man gjorde i större utsträckning när man var mer okunnig.

#20 JensBob säger

2011-08-08 22:02 - Anmäl

Något som har varit viktigt för mig är att verkligen börja förstå vad som är så bra med de riktigt klassiska plaggen, dvs att de är väldigt mångsidiga i sina kombinationsmöjligheter. Genom att hålla sig till enkla skjortor företrädes i vitt och ljusblått, mestadels enfärgade slipsar, klassiska kostym- och kavajfärger etc så bli varje plagg en sann investering som går att kombinera med oerhört mycket av vad man redan har i garderoben. Mitt köpbeteende har ändrats radikalt i och med detta och jag köper nästan aldrig något ogenomtänkt utan har en mental lista på vad som saknas i garderoben och som skulle vara användbart i många kombinationer.

Detta gör att man inte behöver stora mängder kläder, tre kavajer, ett gäng byxor, två kostymer och tio skjortor kommer man mycket långt med och då kan man lägga till någon tröja, halsduk etc för att ge ett mer personligt uttryck. Det gör att trots att priserna är höga (det är svårt att bli nöjd med en medioker konfektionskostym när man har burit en bra) så behöver det inte bli extremt dyrt, speciellt om man aldrig köper modekläder som bara funkar en säsong och ser till att kvaliten är god. Om man kan ha en kostym i tio år så är en prislapp på 20000 inte hela världen.

#21 Andrew säger

2011-08-08 22:02 - Anmäl

Way to go, Peder H!

Jag håller med dig.

#22 Arnault säger

2011-08-08 23:54 - Anmäl

Intressant Olof! Jag har saknat dessa diskussioner i kommentatorsfältet.

#23 Whedda säger

2011-08-09 08:57 - Anmäl

Kan inte annat än att hålla med om dessa teorier. Sen är det som någon var inne på säkert så att man i framtiden kommer utvärdera hur vida man verkligen hade nått fas 3 eller ej men nivåerna är klockrena.

Det svåra blir ju att definera de mer extravaganta stilikoner som finns. Agnelli, Ieluzzi mfl. som både bedriver effektsökeri med extrema tolkningar och en otrolig kunskap i passform, material, hantverk m.m.

Jag känner själv att jag går mer och mer åt en nertonad stil men har under resans gång hittat detaljer som jag trivs extra bra med som fått stanna. Exempel på dessa är rejäla slag på byxor, en längd som gör att de faller utan bryt men fortfarande täcker strumporna när jag står, uppknäppta manschetter på skjortan tillsammans med kavaj/kostym. Inget extremt men på så vis glider klockan utan problem under manschetten. Samma sak gäller för hur man trivs med att knyta slipsen i förhållande till skjortkrage eller hur man bär bröstnäsduken. precis som Olof är inne på har även jag gått från en uppsjö av slipsar/bröstnäsdukar till några få som faktiskt används till nästan allt.

#24 erpet säger

2011-08-09 09:27 - Anmäl

Exakt. En uppsjö av slipsar som köptes för att de i sig är supersnygga. Men till vad? Det kommer verkligen att ta emot, men det är dags att avyttra (slänga?!?!) huvuddelen av slipsarna man har. De som inte använts det senaste året (d.v.s. de flesta) ligger pyrt till.

#25 Raderad säger

2011-08-09 10:11 - Anmäl

Peder H bidrar väl med det mest läsvärda svaret här. Den som stolt klappar sig själv på axeln och tror att han uppnått sartoriell upplysning för att han har en garderob full med okonstruerade Italienska plagg i oansenliga färger bör nog tänka om. Här ignoreras friskt ett flertal faktorer värda att väva in i bedömningen av sin egen stilutveckling bl a: Ålder, ursprung, yrke, plånbok och den där vaga entiteten kallad "personlig smak".

#26 Whedda säger

2011-08-09 12:26 - Anmäl

#25 - Intressant reflektion. Dock har jag lite svårt att se din tankegång angående de "flertal faktorer som är värda att väva in i bedömningen av sin egen stilutveckling"

Syftar du här på hur den personliga smaken utvecklas eller på hur vida man har god stil eller ej?

Angående "personlig smak" är det också ett diffust uttryck.
Säg att jag finner stor inspiration i kavajer med naturliga axlar framför vadderade, mjuka skjortkragar framför stärkta, bruna skor framför svarta och no break framför full break längd på byxorna. Innebär det att jag hade haft en mer personlig stil om jag hade föredragit motsatsen av dessa detaljer? Jag gillar massa typiska italienska detaljer och ogillar minst lika många men då väljer jag helt enkelt det jag gillar.

Hur kan vad andra personer gillar ha med min stil att göra? Om jag inspireras och trivs så extremt mycket bättre i vissa kläder, detaljer och silhuetter, hur kan det då inte vara min personliga smak?

I ärlighetens namn är det väl mer "opersonligt" att klä sig så anonymt och "korrekt" som möjligt för att inte någon skall kunna anmärka på något.

#27 RogerTörnkulle säger

2011-08-09 14:11 - Anmäl

Rätt! Många av kommentatorer är också inne på precis samma våglängd. Elegant förstabild ävensom. Men den obehagliga illustationen med en cyklande strumplös man i en illasittande kostym med för korta byxben och kavajärmens knappar delvis uppknäppta måste väl visa andra sidan av spektrat. Huh!

#28 DT säger

2011-08-09 17:10 - Anmäl

Peder H skrev årets bästa kommentar på Manolo.

Och vad hände med Fas 4, den när man tröttnat på det egocentriska navelskådandet, ungkarlslivet är förbi och det är inte längre strukturen på slipsen eller färgen på bältesspännet som är de största frågorna i ens liv. Man börjar prioritera andra saker i livet, kanske bildar familj och köper hus, lägger allt mer av sin dyrbara tid på att leva i nuet och går tillbaka till jeans och T-shirt.

Hoppas ingen här tänker bli pappan som inte vill stanna till vid lekparken efter dagishämtningen, av rädsla för att sanda ner flanellkostymen eller blöta ner skorna.

Bara en reflektion, för att vidga vyerna lite

#29 JensBob säger

2011-08-09 19:51 - Anmäl

#28 Jag har både barn och hus för att komplettera min passion för i mitt tycke vackra kläder. Jag förstår inte varför att bli vuxen skulle medföra att man totalt tappar intresset för sin framtoning, historiskt sett är det nog det motsatta som gäller. Och jag förstår inte heller varför ett intresse för kläder skulle vara synonymt med att det utgör de största frågorna i livet.

Men som svar på din fråga, om du har nått fas 4 så är väl rekommendationen att sluta läsa stilbloggar och sälla dig till majoriteten av alla svenska män som klär sig som om de inte bryr sig om hur de framstår i andras ögon. Personligen tycker jag det snarare är tragiskt när folk ger upp allt de brinner för och bryr sig om den dagen de skaffar barn.

#30 DT säger

2011-08-10 00:01 - Anmäl

#29 Jag har också familj och hus, även om jag inte ser dem som ett komplement till min egen framtoning. Vidare så är min framtoning inte "allt jag brinner för och bryr mig om" men det är heller inte så att jag totalt slutat bry mig. Jag har bara ändrat min syn på stilideal.

Med det utrett så håller jag däremot med om att man ska bejaka sina intressen även när man fått barn. Och idag drar jag hellre på mig ett par jeans och leker med min dotter i lekparken, för det är mer intressant än att stå bredvid av rädsla för att skita ner flanellkostymen. Jag klär mig fortfarande i kostym på jobbet enligt konstens alla regler och jag är fortfarande intresserad av fina kläder. Dock så ser jag inte längre "Fas 3" som resans mål eller den enda sanningen.

Jag tycker det är rätt sunt, inte tragiskt.

#31 Kopparstaden säger

2011-08-10 00:32 - Anmäl

För det första förstår jag inte hur man kan läsa in att alla som läser Manolo ser ner på andra bara för att det kommer en artikel om stilutveckling. Detta men anledning av det Peder H skrev. Tror de flesta som vistas här har mode/kläder som ett intresse bland många.

#30 Det är helt sant att det finns tillfällen då jeans och t-shirt är det bästa klädvalet men jag förstår inte vad det har med denna artikel att göra? Som jag skrev ovan så är nog de flesta som dig man man måste ju inte täcka upp varje kommentar om att man gillar dyra kostymer med att man har en smutsig t-shirt när man målar huset. Detta är en sida som handlar om mode och då förväntar iaf jag mig att artiklarna ska handla om detta ämne. Bara för att Manolo inte skriver om dressman och HM betyder ju inte det att man föraktar detta, allt måste inte vara lagom hela tiden. Manolo har ju ingen skyldighet att skriva om "vardagsklädsel" och jag är glad att det är lite av den varan. Hit går jag för att läsa om märken och plagg jag i vissa fall aldrig hört talas om innan. Jag tycker inte heller allt som skrivs är intressant men man får ta det onda med det goda...

Sen skrev inte #29 att han tyckte det var tragiskt att ha en klädsel anpassad efter tillfälle utan att det är tragiskt om folk slutar bry sig helt när de får barn. Vilket du tydligen inte gjort eftersom du läser manolo

#32 DT säger

2011-08-10 11:23 - Anmäl

Kopparstaden, det handlar inte bara om att klä sig i oömma kläder för tillfällen som kräver sådant. Jag är snarare av meningen att "Fas 3" är inte en universell sanning och slutdestination som alla stilmedvetna män förr eller senare bör hamna i för gott. Har man till slut tröttnat på att allt ska vara så förbannat perfekt och genomtänkt, om ni ursäktar uttrycket, så är det inte konstigt att man börjar snegla åt andra stilriktningar för att få nya influenser. Man kanske fyller 40 och vill känna sig som Steve McQueen på en motorcyckel, fyller 50 och vill visa att man fortfarande känner sig som ung rocker i sinnet, fyller 60 och vill visa att man är livsnjutare med Hemmingwayinfluenser osv. Finns flera stilriktningar att gå mot, Fas 3 är inte slutdestinationen. Man kanske inte ens passerar den på vägen, vilket nog får anses det vanligaste. Men håller man sig inom den klassiska skräddade stilen så tycker jag de tre faserna var rätt talande.

Du måste vara inloggad för att kunna kommentera.