Klä din son
De skriker på bussen, kräks sporadiskt och väcker dig mitt i natten. Listan över argument mot att skaffa barn kan göras lång. Tills dagen du inser att det finns tweedkavajer från Hackett och Ralph Lauren i barnstorlek.
Medan andra drömmer om att lära sin son cykla eller fiska, är andras högsta önskan att få introducera sin son för skräddaren. En av dem var John Brodie som skrivit en lysande artikel i ämnet för Men's Vouge. Brodie var trött på att behöva klä sin son i t-shirts med superhjältar eller kläder för minihipsters. Han valde därför att besöka de klassiska modehusen och insåg där att utbudet av barnkläder ibland överträffade det för vuxna.
" When he rolled into nursery school one morning in a navy-blue cardigan, a Brooks Brothers repp tie, jeans, and a pair of black Jack Purcell sneakers, he looked cooler than I could ever hope to be — like a shrunken member of the Strokes."
Att klä sitt barn utifrån sin egen fåfänga betraktats vara ett lika politiskt inkorrekt agerande som att tömma en oljetanker i Östersjön. Barn skall växa upp med sunda värderingar om att det är insidan som räknas. Detta förutsätter att mode är en ytlig uttrycksform som uteslutande grundar sig i samhällets skeva ideal, där kläder endast är en uttryck för bärarens snobberi. Som att kläder med något dyrare prislapp av ren automatik rymmer blaffiga logotyper.
Det är tydligt att debatten är skev. Det är fullständigt acceptabelt att köpa en stylad barnvagn med aluminiumfälgar åt sitt barn, men att vilja klä sitt barn i snygga kläder är allt annat än accepterat. Ingen skulle tveka om det gällde att lära sitt barn uppskatta god mat eller bra musik. Varför skulle det vara något skillnad att lära sitt barn uppskatta välsydda kläder?
En hundtandsmönstrad linnekavaj från Ralph Lauren för farsan? Vänta lite här nu, 29 cm i bröstmått?
Går det att få bort jordgubbssylt från en Seersuckerkavaj?
Läs även Men's Vouges snygga modereportage med barnkläder. Översta bilden från Brooks Brothers.
TIDIGARE
SENARE
Har du frågor kring stil och mode? Ställ din fråga så försöker Manolo att besvara den så snabbt som möjligt.
Till Fråga Manolo →
egon: Med tanke på den lättare konstruktionen och tyget...
Måns: Fina! Det hade dock varit roligt att få se mer i...
Andreas Weinås: #3 - Det var faktiskt något jag reflekterade över...
Följ manolo.se direkt via våra RSS 2.0 feeds.
Alla artiklar
Kläder
Skor
Accessoarer
Skönhet
Guide
Butikskollen
Nackdelen är väl att barn växer ur sina plagg så fort, det finns förståss second hand för barn också, men ska jag själv inte köpa begagnat så kommer jag inte klä mitt framtida barn i begagnade kläder heller. Jag får väl avvakta tills jag blivit stenrik.
Men som sagt så växer rackarna för fort för att det ska vara värt att köpa sådana kläder.
Jag tycker detta är bisarrt. Kan inte tänka mig att barn skulle vilja sticka ut (som det ju innebär att klä sig i kavaj i Sverige innan man gått ut grundskolan) på det sättet. Det är ungefär samma sak som att ge barnet ett prettonamn. Ganska taskigt.
F.ö. hamnade jag i en diskussion med en bekant (som hade jobbat på dagis) härom dagen om ett endabarn som hade märkeskläder i småbarnsåldern. Det envisades tydligen med att kissa ner sina Ralph Lauren-underkläder. Undrar om de tänker på det när de syr upp dem?
Förutsatt att barnet använder dessa kläder till vardags. Däremot anser jag att de i artikeln uppvisade plaggen skulle göra sig utmärkt på en julmiddag hemma hos farmor, eller tillställning av dylik karaktär.
Känns som om barnen lätt blir en levande skyltdocka för föräldrarnas goda smak (och tjocka plånbok), men visst - det är ju tanken som räknas...
Påminner mer om Prince de Galle. Kan någon reda ut begreppen?
The Strokes har aldrig haft stil.
Själv uppskattar jag bra kläder, och fina accessoarer, men att använda mitt barn som det senare skulle vara riktigt osmakligt (att använda det som det förra skulle väl i och för sig vara ännu värre, men på ett annat sätt).
Att klä upp sina barn till ett speciellt tillfälle är en helt annan femma än att klä ut dem till vardags; följer man inte med i det resonemanget har man, enligt min mening, allvarliga problem.
På Dubbes Klockor skrev vi i december om Klockor till barnen (http://www.dubbe.nu/?p=204), klart att grabben ska ha en riktig klocka också!
Givetvis är klädslarna ovan inte vardagsuniform för barnet utan kanske mer tänkt vid tillfällen då man bjudit in folk eller dyl. Jag tror inte heller att barnet kommer mobbas för sin klädsel; barn, i den ålder som passar i kläderna ovan, bryr sig inte lika mycket om utsidan, det kan tvärtom hjälpa att han är klädd så om det ger honom självförtroende.
I mer vardagliga sammanhang, som t.ex. på dagis, kan det ju räcka med en snygg pikétröja och ett par manchesterbyxor, men en icke-vit skjorta är ju inte helt uteslutet det heller.
Ett barn som i 5-årsåldern börjar bygga sitt självförtroende kring sina kläder ligger nog bra till för att bli rejält olycklig vad det lider...
Spara pengarna och ge dom till kidsen senare så kan dom börja bry sej om vissa kläder senare om dom vill.
Sen förövrigt
"Ingen skulle tveka om det gällde att lära sitt barn uppskatta god mat eller bra musik."
God mat är en sak, men låt för helvete dina barn lyssna på den musik dom vill! Att lära upp sina ungar med viss klädsel eller viss musik eller vafan det än må vara är inget annat än riktigt jävla löjligt.
Ursäkta om det är rörigt men var så frustrerad när jag skrev så det får ni hålla till godo med!
För mig handlar det bara om att mina barn ska vara rätt klädda vid rätt tillfälle och se bra ut på samma sätt som jag är mån om mitt eget utseende och mina kläder. Det är ju lite besynnerligt att frågan om välklädda barn väcker anstöt – i synnerhet på en hemsida som diskuterar mode. Antagligen så är det den norsk-svenska Jantelagen som slår till i kombination med svenskars omhuldande av funktionella fritidskläder… För den specifika klädstilen – gymnastikläder, t-shirts med diverse logotyper och funktionsplagg - tycks ingen ha något problem att "påtvinga" sina barn.
Det slår mig även att frågan om barns klädval kanske inte är lika kontroversiell i länder där skolväsendet fortfarande tillåter skoluniformer? Eller i länder som saknar det svenska förbudet att vara välklädd? Eller där kläddintresserade vuxna inte fördömer föräldrar som köper en snygg kavaj till sin son och provoceras av små barns klädval?
Mathias
Som jag sa tidigare handlar det inte om att barnet går i kostym och C&J-brogues till dagis. Snarare handlar det om att byxorna inte nödvändigtvis är i denim eller något med snörmidja, och att tröjan är en piké eller skjorta istället för en t-shirt. Sen kan jackan bytas ut mot en skuren som en kavaj. Först vid finare tillfällen tas kostymen och fluga fram.
Vill mitt barn bära frack till dagis är det hjärtligt välkommet att göra det, men jag kan inte tänka mig att behandla min egen avkomma som en accessoar - it's as simple as that!
Det finns knappast någon förälder som medvetet vill klä sina barn i fula och opraktiska kläder utan föräldrar väljer faktisk de kläder de tycker är vackra, klädsamma och praktiska. Jag är övertygad om att i stort sett alla föräldrar är måna om sina barns kläder och utseende. Så varför väcker det så starka reaktioner att enman med god smak väljer att ekipera sina barn i stilrena kvalitetskläder?
Mathias
Med detta sagt, tror jag inte att NÅGON väljer att sätta på sitt barn RL eller BOSS, eller något annat skryt-logotyp-märke för att kläderna håller en så god kvalitet (det gör de ju dessutom inte). Jag är synnerligen övertygad om att bevekelsegrunderna för ett sådana val är helt andra, och jag har redogjort för dem i tidigare inlägg!
jag vill ha barn NU!
Fram för mer klassiskt och mindre massproducerat!!
//S
Och till det en välkammad kortklippt pojkfrisyr.
Hoppas att det modet kommer tillbaka som smala jaes och stickad tröja nu har gjort tillsammans med adiddas,puma, och convers orginalskor .
pojk och herr modet har aldrig varit så snyggt som det var ifrån 1930 till1970.