Misslyckad märkning

Att ha stil innebär inte att man bär rätt märken. Som vi tidigare nämnt finns det inget märke som gör enbart snygga kläder och det sista vi vill är att falla till föga för märkesfascism. Man kan förvisso hävda att vissa märken borgar för god kvalitet och därmed alltid är prisvärda, men sanningen är den att alltfler märken numera uppnår en god grundkvalitet. I takt med att konsumenterna blir mer medvetna måste klädproducenterna höja nivån för att överhuvudtaget kunna överleva.

De konkurrensmedel som återstår är då märkets image och hur kläderna ser ut. Vår ambition är inte att alla våra läsare ska börja handla på NK och köpa skräddarsydda kostymer. Många klädkedjor i Sverige har ett bra utbud av herrkläder till vettiga priser, men i takt med att trenderna blir allt viktigare även för män hamnar många av dessa medelprismärken i en utomordentligt tråkig mainstream där alla plagg ser mer eller mindre likadana ut.

Ett exempel på detta är MQ:s eget märke Emilio Cloud. Säsong efter säsong presenterar MQ allt tråkigare kollektioner med collegetröjor med blaffiga Emiliotryck på bröstet. Att märken som JL fått sådant gensvar på sina hoods kan jag ändå ha en viss förståelse för, eftersom dessa tröjor blivit något av en statussymbol bland tonåringar - om än en kortlivad sådan - och loggan ändå ser rätt ok ut. Att Emilio lyckas sälja sina tröjor är dock en gåta och kan bara vara ett bevis på de slentrianköp jag nämnde tidigare.

Nu utgör ju dessa tröjor bara en liten del av Emilios kollektion och givetvis har den sina ljuspunkter, men genom att brodera det trista -et på annars ganska trevliga skjortor och tröjor tar man definitivt udden av allt intresse från min sida. Märken är ett otyg som hör hemma på tvättinstruktionerna fastsydda i kragen.